Publicerad: 2010-10-27 00:00
Krig tar fram det allra sämsta hos människan. Krig är laglöshet. Startar man krig kommer ohyggliga grymheter att utspelas. Så är det och har alltid varit.
Wikileaks publicering av hemligstämplade dokument från kriget i Irak kan därför göra nytta. Grymheter kommer i dagen, vi tvingas se och ta ställning. Rapporterna som facit skulle i den bästa av världar kunna få människan att hejda sig inför framtida ansatser till att lösa konflikter med våld och vapen.
Men även inför Wikileaks måste man vara källkritisk. Publicering av detta slag ska inte förväxlas med journalistik. Journalister sållar och bearbetar, kollar och granskar, ifrågasätter, kompletterar och prioriterar. Wikileaks häller ut. Bearbetning, granskning och tolkning får andra stå för.
Man ska inte heller att tro att Wikileaks står för den absoluta ”sanningen”. Rapporterna som läggs ut på nätet är författade av människor, och människor kan göra fel. Sanningshalten i dokumenten är därför alltid behäftade med ett visst mått av osäkerhet. Dubbelkollen får mottagaren göra – om det över huvud taget går.
Risken med läckandet på nätet är också att myndigheter kan frestas att manipulera uppgifter, eller dölja dem på ett ännu mer svåråtkomligt sätt i framtiden. Något som definitivt inte skulle främja öppenheten – och definitivt inte journalistiken.
Styrkan hos Wikileaks är det storskaliga offentliggörandet. Svagheten är avsaknaden av journalistik.