Vad är det som gör att en viss plats i en stad känns trevlig och dynamisk? Hur skapas en sådan stadsmiljö och hur ska Uppsalaborna själva lockas att bidra till den växande stadens utveckling?

Anna Sommardal är projektanställd på Uppsala kommun och tror sig ha några av svaren där hon sitter på en flera meter lång färgglad jättesoffa av hopsatta träribbor i mjuka former i Gränbyparken. Ur åtta gröna trädgårdshögtalare på gräsmattan strömmar Paul Simons röst. Den svängiga musiken är vald av henne själv och det är så pass hög volym att vi nästan får anstränga oss för att höra varandra.

Eller sitter hon verkligen på en soffa? Det är kanske snarare en slags lekställning, för bredvid oss dyker en liten tvåårig flicka upp och springer glatt fram och tillbaka över träribborna.

Artikelbild

| "Genom att utgå från en plats själ kan den bli intressantare och trevligare att bo i", säger Anna Sommardal, projektledare för Stadsodlingsåret.

– Titta, barnen fattar direkt, utropar hon glatt och blir lika glad en stund senare när två ungdomar i tonåren går upp på den nybyggda scenen intill och börjar spontandansa till musiken.

– Perfekt! Precis så ska man använda scenen, säger hon lyckligt.

Platsen vi befinner oss på är döpt till Gränby hjärta och ingår i Uppsala kommuns projekt Stadsodlingsåret, som invigdes i maj och som ska öka fokuset på det hållbara samhället. På ett inhägnat område en bit bort står flera rader med pallkragar med olika ätbara växter och från ett snöre i luften dinglar några färgglada solcellslampor i den småkyliga vinden.

Anna Sommardal är glad, lättpratad och väldigt engagerad i frågor om samhällsutveckling. Hennes stora gröna örhängen fladdrar också i vinden. Hon har en matchande svart klänning med gröna blommor och neonlila tajts, håret är uppsatt i en rörig knut och längst ut på topparna syns blåa spår av en tidigare hårfärgning. Den här eftermiddagen ska hon sätta upp affischer om nästkommande dags barnteaterföreställning här i Gränby hjärta.

Artikelbild

| "Man måste förändra sig själv om man vill se en förändring av samhället i stort. Varför man ska propagera för mångfald, när man själv inte valt att leva i den?" frågar Anna Sommardal.

När Michael Jacksons album ”Bad” dök upp i Sverige 1988 var Anna Sommardal fyra år och bodde på Södermalm i Stockholm. Albumet sålde bra i hela världen, men skivans sista låt ”Man in the Mirror” blev där och då inte någon stor hit här, oklart varför. Knappt 30 år senare är textraden ”If you wanna make the world a better place, take a look at yourself and then make a change” hennes motto i livet.

Hon skrattar, det där med motto kan uppfattas som ”lite cheesy”, alltså töntigt, men låtens budskap står hon för.

– Ja, jag har tänkt mer och mer på det. Det handlar om att man måste förändra sig själv om man vill se en förändring av samhället i stort. Jag brinner för integrationsfrågor och är själv uppväxt i ett ganska ”vitt” medelklassområde. Men när jag var 21 år flyttade jag hemifrån till förorten och lärde känna fler människor från olika länder, säger hon och ställer den retoriska frågan: Varför man ska propagera för mångfald, när man själv inte valt att leva i den?

– Sedan är jag en väldigt social person och – nu ska man inte generalisera – men många i förorten är mer sociala än de som bor inne i stan. Så jag trivs mycket bättre med att bo i förorten. Och när jag sedan flyttade till Malmö kände jag att det inte är mig det är fel på, det är Stockholm. I Malmö är det till exempel mycket lättare att börja prata med folk på bussen, utan att det känns konstigt.

Hur är det i Uppsala?

– Det vet jag inte riktigt än. Jag jobbar så mycket att jag inte hunnit med att vara så social, haha. Men jag tycker nog att folk i Uppsala känns öppnare än i Stockholm.

Det är inte helt ovanligt att människor har en tydlig yrkesorienterad plan i livet. Så har det inte riktigt varit för Anna Sommardal. Men kultur i olika former har hon alltid gillat och förkovrat sig i och samhällsengagemanget har hon med sig från uppväxten.

Att prata stadsutveckling med henne är att få vidgade vyer. Hennes perspektiv handlar mer om medborgarinflytande och kultur än om byggnader och grönområden. Och det är just därför som hon flyttade från Malmö till Uppsala i våras. Nu har hon landat i en stad där nya bostadsområden växer fram i rekordfart och lyftkranar blivit en naturlig del av stadssiluetten.

Hon är 33 år och i en ålder då många redan bestämt sig vad de ska jobba med. För Anna är det först nu, i och med den här sommarens jobb med Stadsodlingsåret, som alla pusselbitar fallit på plats.

– Det känns som om allting som jag gjort hittills har lett mig hit på något sätt och i Uppsala kan jag för första gången använda alla erfarenheter som jag har skaffat mig.

Varför är kulturperspektivet viktigt att ha med i stadsplanering?

– Man kan exempelvis prata om ”culture planning”, vilket betyder att man jobbar med att lyfta en plats värden. Till exempel finns det här i Gränby flera sportarenor och då kan det vara ett av de värden som Gränby har och då kan man jobba ännu mer med det. Sedan finns det även människor från flera olika länder här, med olika kulturer och religioner, och då är det också ett värde. Genom att på detta sätt utgå från en plats själ kan den bli intressantare och trevligare att bo i.

– Detta jobbar vi till till viss del med på de olika platserna inom Stadsodlingsåret genom så kallad ”place making”, vilket innebär att medborgare och lokala aktörer genom kultur-, sport- och odlingsaktiviteter och temporärara installationer är med och utvecklar de offentliga ytorna.

Hon skrattar och säger att hon är ”väldigt indoktrinerad” av hur Malmö stad jobbar med kultur och stadsplanering, eftersom det är där hon tagit sin masterexamen i hållbar stadsutveckling. Ett lyckat exempel som ofta lyfts fram där är området Västra Hamnen. Från att ha varit ett industriområde på nedgång är stadsdelen i dag attraktiv och levande, med landmärket Turning Torso som bostadsområdets paradbyggnad.

– I Västra Hamnen byggdes till exempel en stor skatepark, vilket gör att folk från hela staden kommer dit. Och när området var byggt började folk bada vid strandkanten intill husen, vilket inte var tanken från början. Så då fick göra den till en riktig badplats som i dag är jättepopulär.

För ett år sedan genomförde hon sitt examensarbete i Lindängen i Malmö. Området tillhör en av de stadsdelar som uppmärksammats för problem med droglangning och dödskjutningar, men här finns också ett starkt medborgarengagemang och kulturintresse. Idén var att låta barn och ungdomar måla pianon i glada färger och under tre veckor stod dessa pianon utplacerade i området och blev centrum för olika kulturella evenemang.

– Tanken är att man om man ska uppnå en förändring i ett område måste de som bor där inkluderas. Pianot blir ett objekt som man samlas kring och här i Uppsala är stadsodlingen det objektet.

Stadsodlingsåret handlar alltså inte bara om att i en urban miljö odla ätbara växter. Det handlar lika mycket om att skapa mötesplatser. Via bland annat Uppsala kommuns Facebooksida uppmanas medborgarna att aktivera sig själva med till exempel fotbollsturneringar, föreläsningar eller scenframträdande i Gränby hjärta, Lina Sandells park i Gottsunda och på Fyristorg i centrum. Man samarbetar också med bibliotek, universiteten, privata aktörer, fritidsgårdar och olika föreningar som ordnar aktiviteter fram till den avslutande skördefesten i september.

Hur hoppas du att det här har påverkat Uppsala om fem år?

– Vi visar nu vad man kan göra, men förhoppningen är att det här blir mer självgående så att privata och ideella aktörer och olika kommunala verksamheter själva till exempel kommer på att ”vi vill ha en festival” och så har man det. Det blir ett sätt att samla folk i området och skapa gemenskap.

Anna Sommardal säger att målet är att skapa förutsättningar för att medborgarna ska ta egna initiativ.

– Nu är folk inte riktigt vana vid att man bara kan använda den här scenen och låna ljudutrustning gratis, säger hon och nickar mot scenen. I Sverige är vi vana med att kommunen fixar allt, inklusive att boka in alla som ska spela.

Men folk kanske helt enkelt inte känner till det?

– Ja, så kanske kan det vara, men vi jobbar på det. Jag pratar ju med dig nu så att jag hoppas att nånting kommer ut av det också, skrattar hon.