– Som kvinna blir man så trött på att alltid känna sig otrygg på kvällarna i stan. Jag kan knappt gå ut med hunden ensam, han är en liten hund och kan inte skydda mig. Ja, och det är ju inte bara kvinnor som drabbas. Även killar har blivit rånade och våldtagna, säger ShabnamAlehverdy.

– Vi kan inte göra allt men alla kan göra något, säger Emelie Lamberthz, och ber om ursäkt för att hon använder en kliché.

Det var söndagen 11 mars som hon satt och läste om ett våldtäktsförsök i Uppsala. En ung kvinna på väg hem hade blivit överfallen på en gångväg vid Mikaelskyrkan. En titt i UNT:s arkiv visar att kvinnan blivit attackerad av en okänd man som hade försökt dra av henne kläderna och att det överfallet var ett i raden av påfallande många våldtäktsförsök som skett i Uppsala under mycket kort tid.

Artikelbild

| Vid stängningsdags kommer de att röra sig i krogkvarteren för att se om någon behöver hjälp eller kanske promenadsällskap hem.

– Jag blev så arg och kände frustration och skrev ett inlägg på Facebook. Det fick många kommentarer. Jag tänkte nog att Shabnam också skulle skriva något, säger Emelie Lamberthz.

De två var vänner sedan fyra år tillbaka. Vänskapen började med att Emelie var stamkund på Shabnams nagelsalong. Nu bestämde de sig för att agera men inte genom att träffas någon gång framöver. Nej, samma eftermiddag träffades de på en bar i Uppsala. Allt för att undvika att idén skulle rinna ut i sanden.

– Shabnam är en kreativ människa som engagerar sig i så mycket, säger Emelie Lamberthz.

– Och Emelie är genuint god, säger ShabnamAlehverdy.

Efter ett par timmar hade de planen klar; för att få en tryggare stad skulle de starta en organisation för nattvandring och en Facebookgrupp. Namnet Safe Street 018 tog en stund att komma på men till slut blev de nöjda. Redan efter en månad har Facebookgruppen mer än 7 000 följare. Där delas tips och råd för ökad säkerhet och även erfarenheter från dem som varit med om otäcka incidenter.

Vid första nattvandrartillfället var mötesplatsen biografen Royal i Uppsala.

– Jag kom dit lite tidigt och trodde att några av våra vänner skulle vara där för att nattvandra med oss men det var helt okända personer, säger ShabnamAlehverdy som blev glatt överraskad.

De fick reflexvästar av Länsförsäkringar, nattvandrarutbildning av Ungdomsjouren inom Uppsala kommuns socialförvaltning och av polisen. Safe Street 018 är den 19:e nattvandrargruppen i Uppsala kommun.

Till mötesplatsen hade det kommit ett tiotal personer.

– Jag känner tacksamhet att de lägger tid på att nattvandra. Det var folk i olika åldrar, bland annat en pensionär och ett gift par, och alla hade de olika skäl till att vara med. Det var kul att lära känna nytt folk, säger Emelie Lamberthz.

Under nattvandringen kom folk fram och pratade och kramade om dem och tackade. Den var samma helg som bandyfinalen så de fick massor av frågor om Uppsala från hitresta supportrar.

Som nattvandrare tränger de sig inte på, utan visar att de finns till hands ifall någon vill ha deras hjälp, kanske vill någon ha sällskap hemåt, eller kanske hittar de någon som verkar för full för att klara sig själv.

– Folk är så gulliga som uppskattar att vi gör en så liten grej som att nattvandra. Det gör att man vill fortsätta. Vi tar ett steg i taget och lär oss, säger Emelie Lamberthz.

Men de har också blivit ifrågasatta av dem som tycker att deras initiativ kan skrämma upp folk i onödan. Det känner de ingen oro för.

– Det finns vissa som verkar tro att de är odödliga..., säger Emelie.

– ...vi kanske blir en väckarklocka för en del som kan bli lite mer försiktiga. Fast egentligen är det ju inte vi, vanliga människor, som ska behöva bli mer försiktiga, utan de som överfaller, rånar och trakasserar som borde börja respektera andra människor, säger Shabnam.

Var ni rädda när ni nattvandrade?

– Nej, inte alls. Inte i sällskap med andra människor. Jag tror inte att någon skulle ge sig på oss när vi kommer i grupp med västar och ficklampor. Men går jag ensam känner jag mig inte trygg. Då har jag alltid ett extra öga i nacken. Fast jag går ensam extremt sällan. Jag tar mig alltid hem på ett säkert sätt, åker mycket taxi. Man ska inte vara dumsnål utan rädd om sig, säger Emelie.

– Jag går aldrig ut ensam på kvällarna. Till och med när jag tar bilen messar jag en kompis att jag kommit hem. Vi har alltid koll på varandra och det gäller killarna också, säger Shabnam.

Båda två är inflyttade till Uppsala. ShabnamAlehverdy kom till Uppsala inför andra året på Katedralskolan. Då hade hennes familj flyttat många gånger. Först från Iran, sen till Falköping, Göteborg och Gävle. När hon tagit studenten flyttade hon till Kuwait för att utbilda sig till frisör men väl där upptäckte hon att hon var för ung för att få tillstånd. Det fick bli en semester istället och sen tillbaka till Uppsala där tog jobb på hamburgerrestaurang och som personlig assistent.

– Allt flyttande har nog gjort mig utåtriktad och gett mig en förmåga att anpassa mig. Jag är van att starta om för att få nya vänner och det har jag haft nytta av i mitt företagande, säger Shabnam.

Redan tidigt visste hon att hon ville bli egen företagare. Som barn följde hon med sin pappa till hans salong.

– Pappa fick toppa mitt hår - jämt, säger hon, som då ville bli frisör precis som han.

Nu har hon sin egen nagelsalong och andra onlineverksamheter vid sidan av.

– Jag lever i en ytlig värld med smink och skönhet, och vill hitta ett sätt att balansera det på, säger hon, som också driver projekt för att hjälpa barn på Malawi.

Emelie Lamberthz flyttade till Uppsala på egen hand när hon var 16 år. Hon kom då från Stockholm för att gå gymnasiet på Celsiusskolan. Hon hade kommit in på elitprogrammet i grenen badminton. När hon tog studenten var hon skadad och måste därför sluta spela.

– Det var sorgligt. Det var ju badminton som jag hade satsat på fram tills dess. Men jag träffade kärleken här och blev kvar i Uppsala, säger hon, som började jobba på hunddagis, sen på Metro i Stockholm och nu är tillbaka i Uppsala. I dag jobbar hon med marknadsföring på Richmond & Finch.

Sedan Emelie och Shabnam startade Safe Street 018 har de fått ytterligare två administratörer, Emily Stammers och Alice Winrow, för att hinna med allt.

– Vi, Uppsalabor, har ett gemensamt ansvar att ge trygghet till varandra. Går vi ut i grupp gör vi samtidigt uppror mot dem som överfaller folk, det blir som en liten trygghetsrevolution, säger Shabnam.

– Och vi gör det här för att människor inte ska förlora sin tillit till mänskligheten. Om vi hjälper någon så hjälper den kanske andra, säger Emelie.

Tanken är att de ska vandra varje fredag- och lördagsnatt om tillräckligt många ansluter, annars ställer de in. Deras dröm är att Safe Street ska sprida sig till andra städer.