Det är brittsommar och en ljum septembervind sveper in över slätten vid Jälla öster om Uppsala. Barnen Nova och Linn Iveros, 9 och 10 år gamla, gör i ordning saft, hembakta kakor och hjälper mamma Madeleine Iveros att bära ut kaffet till trädgårdsmöbeln på gräsmattan. I januari i år fick Madeleine hjälp att komma ur sitt alkoholmissbruk på behandlingshemmet Nämndemansgården som ligger strax intill. Där träffade hon Lars Lewerth och Helén Olsson och fick höra talas om Childrens Program - ett stödprogram från USA för barn till föräldrar med missbruksproblem. Programmet, som drivs i form av ett forskningsprojekt i samarbete med Nämndemansgården, vill involvera barnen i missbruksbehandlingen, något som är långt i från självklart i dag.

Det var andra gången som Madeleine fick hjälp för sitt missbruk. Lars Lewerth och Helén Olsson berättade om Childrens Program och om missbrukares relation till sina barn och barnens situation i missbrukets vardag.

– Jag kommer ihåg hur pulsen gick upp när jag hörde dem. Jag hade skapat bilden av att mina barn inte var delaktiga i mitt drickande. Jag hade försöka dölja det på olika sätt och trodde att jag klarat det. Men innerst inne var jag osäker, säger Madeleine Iveros.

Artikelbild

| Gladare vardag. Det räckte med fyra dagars utbildning för att Linn, Madeleine och Nova Iveros skulle kunna lyfta på locket och börja prata om Madeleines missbruk. En börda lyftes från barnens axlar och öppenheten har blivit ett stöd för Madeleine.

Lars Lewerth och Helen Olsson ställer de svåra frågorna till de föräldrar de träffar. Läste du verkligen sagor för dina barn? Är du säker på att de fick mat när de kom hem från skolan? Är det så att du bara druckit i smyg och de inte sett och förstått vad du höll på med?

När föreläsningen var slut tog Madeleine mod till sig och gick fram och frågade om det verkligen var så att hennes barn kunde vara medvetna om hennes missbruk.

Svaret kom rakt och klart - JA!

– Det var oerhört jobbigt att höra. Jag var helt inställd på att det här bara handlade om mig - och min man som inte har alkoholproblem men som stöttar mig på alla sätt. Inte om barnen. Jag ville skydda dom och mig själv förstås. Jag ville inte se... nu tvingades jag blanda in mina käraste ägodelar, säger Madeleine Iveros.

Artikelbild

| Lars Lewerth leder Childrens program tillsammans med Helén Olsson.

Hon är inte ensam. Missbrukande föräldrar brukar inte prata med sina barn om sitt missbruk. När de kommer tillbaka från ett behandlingshem vill ingen röra om i det gamla av oro för att störa den nyvunna nykterheten. Enligt Lars Lewerth lever 385 000 barn i familjer där det finns någon form av drog- eller alkoholproblematik. De som växer upp under sådana förhållanden löper 4-7 gånger större risk att själva utveckla egen problematik i vuxen ålder.

– Men samhället pratar inte om det. Vi kan prata om sjukdomen cancer eller diabetes, men inte om sjukdomen alkoholism. Det är på något sätt tabu. Och det värsta av allt, man tror fortfarande att barnen inte ser något, säger Helén Olsson.

Artikelbild

| Helén Olsson leder Childrens program tillsammans med Lars Lewerth.

Lars Lewerth har egna erfarenheter som son till en missbrukare:

– Alla barn till missbrukande föräldrar bär på en skuld och en skam och de lägger mycket av skulden på sig själv. De hjälper sin missbrukande mamma eller pappa på olika sätt. Häller ut sprit, försöker undvika att de gör sig illa eller skämmer ut sig och ser till att de kommer i säng. De gör allt för att dölja att de super och de pratar inte med andra om problemen. Exakt så var det för mig när min pappa söp. Jag blev själv alkoholist senare i livet. Nu är jag nykter sen 27 år tillbaka.

Artikelbild

| Kan prata om problemen. Idag kan hela familjen Iveros prata öppet om Madeleines missbruk. Det är Linn och Nova Iveros glada för.

Helén Olsson har erfarenheter som dotter till en alkoholiserad pappa:

– Jag tog själv hand om honom tills jag var 30 år gammal. Tänk om jag fått den insikt Childrens program ger när jag var liten. Då skulle jag inte ha gjort alla uppoffringar utan låtit min pappa ta mer eget ansvar för sitt drickande. I stället blev jag en del i hans missbruk.

Madeleines döttrar Linn och Nova trodde att det var deras fel eller att Madeleine var trött och utmattad när hon var full och låg och sov i soffan.

– När hon drack var vi inte tillsammans som vi ville att vi skulle vara. vi tänkte att det kanske var något vi kunde göra för att hjälpa mamma. Det kändes inte som att vi kunde ta hem kompisar, berättar de.

Madeleine hade konstant dåligt samvete, som drev på missbruket.

– Jag hittade på allt för att få dricka och lovade barnen så mycket som jag aldrig fullföljde, säger hon.

Enligt Helén Olsson knäcker sånt barnens självkänsla. De känner sig inte sedda när de märker att flaskan är viktigare än de själva, att löften inte hålls och de inte får någon vettig förklaring till varför.

– Dålig självkänsla skadar relationen i familjen och på sikt barnens relationer med andra människor längre fram i livet, säger hon.

Childrens Program tar sikte på att rasera tystnadskulturen.

Själva programmet tar inte lång tid, bara fyra dagar.

Dag ett: Läget just nu. Barnen ritar teckningar och berättar om vad de varit med om. Lars Lewerth och Helén Olsson är med som stöd och förklarar missbrukets mekanismer med rollspel och samtal. Det börjar gå upp för barnen att det inte är deras fel och att mamma eller pappa faktiskt inte är dåliga människor utan offer för en hemsk sjukdom.

Dag två: Känslodagen: Barnen berättar hur de har det hemma. De får bär en tung ryggsäck med stenar som det står skuld, skam och andra obekväma känsloord på. Alla pratar om hur de känner.

Dag tre: Vändpunkten. Föräldrar och barn ska för första gången prata om det förbjudna - mammas missbruk. Vissa barn är så oroliga så att det måste ta hjälp av Lars eller Helén när de ska visa sina teckningar. Både Linn och Nova var rädda för att göra Madeleine arg eller ledsen.

– Jag gjorde en teckning när mamma står i köket och lagar mat och det står ett glas med vin på köksbänken. Så brukade det vara, säger Nova.

Linn visar en bild på mamma när hon sover i soffan.

–  Hon brukade somna och då fick vi inte väcka henne, fast vi ville. Vi fick inte fick lika mycket tid med mamma när hon drack, säger hon.

Dag fyra: Framtiden. Barnen skriver ett brev till sina föräldrar hur de vill att deras vardag ska vara. Det handlar inte om att åka på semester till Thailand utan högst vardagliga saker som att fara till badhuset, läsa en saga, gå på bio eller bara vara tillsammans efter skola och jobb.

Nu har familjen Iveros gjort en plan för vad de ska göra tillsammans.

– Vi åker och badar, spelar sällskapsspel och ska leva ett vanligt liv utan alkohol. Jag lovade ju så mycket som aldrig blev gjort när jag drack, säger Madeleine.

Vad har öppenheten betytt för dig?

– Massor. Vi kan vara helt öppna och prata om den sjukdom jag har. Barnen kan säga till mig att jag inte ska dricka. Det hjälper mig oerhört att hålla mig nykter, jag kan ju inte svika dom. Det är speciellt viktigt när man är skör och behöver stöd. Öppenheten blir som en sorts livlina, säger Madeleine.

Vad händer då vid ett återfall?

– Skillnaden för barnen är att de nu lättare kan sätta sina egna gränser. I stället för att själva ta på sig ansvaret så kontaktar de mormor eller någon annan vuxen, säger Lars Lewerth.

Idag behöver inte Madeleine Iveros smussla med sin last. Alla vet. Linn och Nova har berättat för sina skolklasser i Kyrkskolan utanför Tierp där de bor om vad de varit med om och om Childrens program tillsammans med Lars Lewerth och Helén Olsson. Skolan ville det.

– Vi kan prata med våra kompisar, och vi kan prata hela familjen. Det är skönt, säger Nova Iveros.