Publicerad: 2012-01-03 10:01, senaste uppdaterad: 2012-01-04 15:01
Året är 2010 och våren har kommit till Uppsala. För Ellen Landahl och de andra eleverna i tredje ring på Katedralskolan är det bråda dagar. Studietakten är hög när ett dussintal ämnen ska tentas av i ett svep.
Utöver skolans späckade schema har Ellen, liksom många av hennes klasskamrater, flera aktiviteter inplanerade efter skoltid; några driver egna företag, sitter i elevstyrelsen och skriver för skoltidningen. Andra sjunger i kören, arrangerar skolmusikaler och engagerar sig i politiska ungdomsförbund.
- Många strävade efter att vara sysselsatta under dygnets alla timmar. Det var status att ha mycket att göra, det signalerade att man var inflytelserik och att man hade nåt att komma med, berättar Ellen Landahl när vi ses på ett kafé, snart två år senare.
- Det var helt sjukt, man sprang runt som en skållad råtta, men man kände att man ville vara med överallt.
Samtidigt som det var kul och inspirerande att gå i en skola med driftiga elever, upplevde hon att det blev allt svårare att skilja på vad hon gjorde för sin egen skull, för att hon verkligen tyckte att det var kul, och vad hon gjorde av andra anledningar.
- På Katte går många ambitiösa elever som har höga krav på sig själva. Och när folk runt om kring en var så otroligt duktiga och intelligenta, ja, då ville man inte vara sämre. Det var en känsla av att vinna eller försvinna, säger Ellen Landahl.
Men trots den prestationsinriktade miljön kom de största kraven ändå från henne själv.
- Jag har alltid ställt höga krav på mig själv, konstaterar hon och tar en klunk av sitt te. Jag var nog aldrig riktigt nöjd förrän i slutet.
Prestationskraven och den höga studietakten gick särskilt hårt åt vissa. Flera elever sökte psykologhjälp för att hitta sätt att hantera stressen. Några brände ut sig och hoppade av skolan. Nu, med lite perspektiv på det hela, förstår hon inte hur hon själv orkade.
- På slutet blev det helt enkelt för mycket, jag kände att jag höll på att gå sönder. Ska det behöva vara så här? tänkte jag.
Så Ellen Landahl tog saken i egna händer. Tillsammans med klasskompisen Sofie Molin började de spåna på ett projektarbete som kunde hjälpa både dem själva, och andra, att hantera de inre och yttre kraven. De började med att göra en enkätundersökning i tre av skolans gymnasieklasser. Resultatet talade sitt tydliga språk: över 90 procent av eleverna kände sig stressade. Bland dem som uppgett symtom i form av sömn- och koncentrationssvårigheter, ångest och magont var en övervägande majoritet tjejer, något som inte förvånade Ellen nämnvärt.
- Jag tror att tjejer påverkas mer negativt av stress än killar. Vi tjejer är mer uppfostrade att tänka på hur vi uppfattas, att det man gör säger mycket om den man är. Killar har kanske lättare att rycka på axlarna åt sånt. Men det är svårt att generalisera, det är bara en känsla jag har.
Genom intervjuer med stressforskare och psykologer växte projektets slutprodukt fram: en liten anti-stresshandbok, fylld med tips på vad man kan göra när prestationskraven är på väg att ta över hela ens person.
Den lilla foldern, som trycktes upp i 100 exemplar, fick ett positivt mottagande från eleverna. Men när stressprojektet uppmärksammades i ett nyhetsinslag på Aktuellt var responsen från skolledningen inte lika uppmuntrande.
- Ryktet är A och O för en skola. Kommer det ut att allt inte är perfekt riskerar skolan att tappa elever. Men det här är inte ett problem som bara finns på Katedralskolan. Alla skolor skulle vinna så in i helskotta mycket på att lyfta den här frågan! Om eleverna mår bra presterar man bättre och atmosfären blir mer trivsam. Det skulle få effekter på så många plan.
Av: Malin Severin leva@unt.se