• fredag 28 april 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Uppgifter: Back från Modo till Almtuna: "J... Rinkside Rinkside
Vädersponsor:

Här är skärmtid något bra

Barn i reflexkläder som springer omkring på grusgården och leker. Utifrån ser Väpnarens förskola ut som vilken förskola som helst. Inne i den stora byggnaden, i vilken 134 barn på åtta avdelningar spenderar sina dagar, ligger avdelningarna Björnidet, Myrstacken, Grävlingsgrytet och Rävlyan, namn som känns förskoletypiska. Men här inne är det en digital miljö som råder. Väpnarens förskola är en så kallad pilotförskola för IKT. IKT står för informations- och kommunikationsteknik och fungerar som verktyg i lärandet. Att vara en IKT-förskola innebär att barnen får använda sig av ny teknik – ensamma, tillsammans med de andra barnen, med pedagoger och vårdnadshavare.

– Vi brukar säga att i stället för att vara mediekonsumenter blir barnen här medieproducenter, säger Anneli Hesselbäck, biträdande förskolechef för Väpnarens förskola.

IT-pedagog Patrick Dorls visar in på avdelning Björnidet, där ett- till treåringar håller till. En projektor sitter i taket, kopplad till en surfplatta och visar bilder på golvet och väggen. På golvet har ett stort ritpapper tejpats fast där barnen kan rita fritt med grafitkritor.

– Vi vill få in det digitala i lärandet, säger Patrick Dorls. När projektorn som projicerar sin bild på både golv och vägg kan alla barn delta eftersom ytan blir större.

Treåriga Emil Pälmä drar med fingret över plattan. Han inser snabbt att det är hans finger som ändrar bakgrunden i rummet. Han ser nöjd ut när han för säkerhets skull dubbelkollar genom att dra en extra gång över skärmen, och får ett stjärnregn som bekräftelse.

I rummet bredvid projiceras en film av en brasa på upphängda papper. Patrick Dorls kallar det för en digital ateljé – när modern teknik och traditionellt måleri kombineras.

– Här vill vi se vad som händer när det virtuella möter det fysiska. Det är viktigt att IKT inte blir en grej vid sidan av, utan ingår i alla aktiviteter säger Patrick Dorls.

Barnen ska skapa sina egna eldar på pappren. Gul, röd och orange färg finns överallt, på båda sidorna av pappret, på händer och hakor.

Väpnarens förskola deltog i kommunens forskningsprojekt ”Plattan i mattan” mellan 2013 och 2016, som resulterade i bland annat appen ”Tripp, trapp, träd”, framtagen av Utbildningsradion. Appen används flitigt på Björnidet och verkar uppskattas av de yngre barnen. När de ritar geometriska figurer med fingret på en platta, bildas det olika småkryp som avbildas på en stor skärm i rummet. En liten flicka ritar en stor cirkel, och hoppar av förtjusning när det resulterar i en stor skalbagge på väggen. Snabba tryck blir till myllrande myror, snabba drag blir till larver och maskar. Lyckas man få till en triangel dyker det upp en fjäril på väggen.

– Trots att det bara är ett av barnen som ritar på plattan är alla delaktiga, eftersom vad som syns på plattan också syns på väggen, säger Patrick Dorls.

Anneli Hesselbäck säger att det finns föräldrar som har varit kritiska och ifrågasatt IKT-profilen, i tron att barnen sitter framför datorer hela dagarna på förskolan.

– När de väl förstått att vi använder plattan som redskap och komplement i undervisningen för pedagogerna, ändras inställningen.

– Vi kombinerar lärplattan med att vara både utomhus och inne, den kombineras med kritor, pennor och hinderbanor. Det är viktigt att man har en klar bild av vad syftet med plattan är, lägger Patrick Dorls till.

Utomhus har de kört geocaching – en modernare variant av gömma nyckeln fast med GPS som hjälpmedel.

Idag pågår programmering på avdelningen Myrstacken för tre- till femåringar. Programmeringen sker delvis genom pedagogiska appar med tekniska hjälpmedel som plattor och datorer. Barnen får också lära sig en annan typ av programmering – ”kompisprogrammering”. Ett barn får agera robot medan ett annat lägger fram bilder på pilar som anger åt vilket håll ”roboten” ska röra sig, samtidigt som ett tredje talar om vad pilarna visar.

– För att det ska fungera måste barnen använda språk och lära sig kommunicera. Som programmerare måste barnet vara tydlig och ge klara kommandon åt sin kompis. Om man är robot måste man lära sig att lyssna. Det handlar om samarbete, säger Patrick Dorls.

– Hur lär man barnen att hantera dagens och framtidens teknik? Vi förbereder barnen för framtiden och för hur den utvecklas. Tekniken har kommit för att stanna och därför måste barnen lära sig manövrera olika moderna teknologier, säger Anneli Hesselbäck.

På golvet inne på Myrstacken sitter Axel, Hugo Lindström, Viggo Ersson Baburin och Ninja Trolle som snart får sällskap av Simon Björnskjöld när de ger en liten batteridriven robot olika kommandon för att rulla fram till olika geometriska figurer på en blå matta. Grupparbetet är intensivt. Att lära sig programmera på ett lekfullt tycks falla gruppen i smaken.

– Barnen får lära sig att det alltid ligger en människa bakom teknik, datorer och plattor, säger Patrick Dorls samtidigt som Viggo hjälper Hugo genom att ge honom rätt platta för att miniroboten ska svänga åt höger.

Källkritik har kommit att bli en viktig del av pedagogiken på Väpnarens förskola. Medvetenheten om att det alltid är en människa bakom tekniken är ett mantra man upprepar på förskolan. Inte minst i green screen-rummet på avdelningen Grävlingsgrytet, där barnen får lära sig hur enkelt det är att göra falska bilder– att allt man ser inte är sant.

Inne i green screen-rummet hälsar Edit Lööv, Emelie, Stella, Hedda Liljestrand och Lee Lööv välkomna med ett handgjort kort. Barnskötare Marie Paschen sitter bakom en kamera placerad framför en vägg täckt med ett grönt tygskynke.

– Här gör vi green screen. Man tar en bild som inte är på riktigt, säger Edit Lööv så ivrigt att hon nästan blir andfådd, och börjar därefter sjunga att hon är en discokula. Sedan drar hon på sig en grön tröja och ställer sig glatt framför kameran.

– Om man har på sig grönt syns det inte i på bilden, förklarar Edit Lööv.

– Appen som används filtrerar bort allt som är grönfärgat, fyller Patrick Dorls i.

På kameraskärmen går det sedan att välja roliga bakgrunder – och hux flux sticker Edit Löövs glada ansikte fram ur en diskokula. Bilderna är hämtade från en sajt som tillhandahåller copyright-fria bilder.

Stella ställer sig bakom kameran och instruerar Emelie som ska demonstrera hur det är möjligt att göra tre kopior av Emelie bredvid varandra. Roligt tycker flickorna. Roligt tycker vi.

– Det bästa är att man kan få saker att försvinna, och kan leka, och berätta historier ur fantasin, och ..., säger Edit Lööv.

Väpnarens förskola har som mål att genom att interagera teknik i lärandet fånga barnens intressen. Just nu är det Mello, eller Melodifestivalen som är på tapeten, vilket framkommer tydligt när Stella ställer sig framför skärmen med en mikrofon i högsta hugg och säger med mystik i rösten,

– Sverige, vi har ett resultat.

 
 

Läsarkommentarer:

Här är skärmtid något bra

Leva