• tisdag 30 september 2014
Tuesday! Karolinas dj-blogg Karolinas dj-blogg
Vädersponsor:

Här lämnas hälsan inte i sticket

Man behöver inte åka på spa eller semester för att koppla av. Stickning är en okomplicerad sysselsättning som ger avspänning samtidigt som hjärnan aktiveras. Vi träffar några som handarbetar ihop. Det är ingen kurs för att lära sig sticka. Det är en kurs för att må bra.

Det hörs skratt och prat inne i hemslöjdens lokaler i det långsmala huset på S:t Eriksgränd i Uppsala. Lite varstans i rummet finns vackra textilkonstverk och slöjdat träsnide utlagda på hyllor och bänkar. Runt ett långbord sitter fyra kvinnor och stickar.
–Jag stickar jämt och tycker att det är toppen. Att sticka sig tillbaka från en jobbig dag är ett perfekt sätt att gå ner i varv, säger Kerstin Öhman.

Hon har en lång rundsticka som hon skapar två röda strumpor på och slipper på så sätt sticka en strumpa i taget.
– De blir klara samtidigt och båda blir likadana, det får man vara rätt nöjd med, säger hon med ett skratt som fångar in de andra i samtalet.
Någon reflekterar över att stickteknikerna utvecklats i rasande takt på senare år. En annan flikar in att nya garnsorter tillverkade av växtbaserat material som bananfibrer, sojafibrer och mjölkfibrer är bättre för miljön än bomullsgarner.
Pratet löper vidare till hur bomullsodlingarna i världen utarmar vattenreservoarer, att intensiv ogräsbesprutning skadar miljön och att vi ska vara rädda om jordens resurser.

Samtalsämnena brukar ha stor spännvidd. Det kan vara vardagliga betraktelser, djupare existentiella funderingar och roliga upplevelser under en och samma kväll.
– Vi pratar om livet, säger Pia Ulfendahl.
– Ibland blir det väldigt seriöst, då kan alla vara tysta ett tag. Sen kanske någon säger något komiskt och så skrattar vi, säger Kerstin Öhman.
Hemslöjdskonsulenten Annkristin Hult, som också har en pågående stickning i händerna - små provlappar i olika sticktekniker - berättar att sticka i grupp är en slags må bra-slöjd som har stor inverkan på vårt välbefinnande.
– Vi som jobbar inom hemslöjden vill vara en resurs och visa hur bra man mår av att sticka. Det är oerhört viktigt att få den här stunden där man hittar ett lugnare tempo. Det är lustfyllt och sätter igång processer i kroppen som främjar hälsan.

Genom stickning stimuleras hjärnverksamheten, samtidigt som blodtryck och puls sjunker. Vetenskapliga studier visar att det är så här.
– Det känns väldigt bra att få det bekräftat från forskarhåll och det handlar inte bara om stickning, alla slöjdformer är bra för själen, säger Annkristin Hult.
Stickgruppen har träffats i snart ett års tid varannan vecka. Mellan tre och tolv personer dyker upp varje gång.
Pia Ulfendahl tycker att det är lättare att vara öppen och prata om allvarliga saker när man stickar.
– Man behöver inte se den andre i ögonen, man kan vända ner blicken och fästa ögonen på stickningen. Det blir inte lika laddat. Man kan sitta helt tyst också.

Hon stickar på en vit kofta som hon gav sig i kast med i våras. Den stickas med bambugarn som är mjukare än bomullsgarn.
– Men jag har svårt att ta mig för med stickningen hemma, då har jag så mycket annat att göra, säger hon.
Att sticka är ett sätt att få avkoppling för henne i sitt arbete som keramiker. Även i jobbet håller hon händerna sysselsatta, men att sticka är något helt annat.
–  Det är kreativt, det blir som en meditation. Man finner en rytm och stänger av världen utanför.
Ingela Hammar, som stickar på en vit sjal, upplever samhörighet, stickningen förenar kvinnorna. I gruppen finns en tillåtande attityd och man blir bekräftad. Hemma brukar hon ta till stickningen för att stressa ner.
–  Jag har alltid tyckt om att sticka. När jag fick barn gjorde jag en massa till dem. Sen hade jag ett långt uppehåll.

Vändpunkten, eller återupptäckten, kom en sommar i Norrtälje. Hon gick förbi en garnbutik och då hände det något när hon tittade in i skyltfönstret.
– Då väcktes en slags varm och härlig känsla inom mig. Jag visste egentligen inte vad jag ville sticka. Men här fanns det där som jag gömt undan i så många år.
Träffarna fyller ett behov som alla har, att sätta sig ned och känna efter hur man mår, menar Annkristin Hult. Man behöver inga förkunskaper, sticka kan man lära sig på träffarna. Det viktigaste är att det är lustfyllt.
Efter årsskiftet drar Annkristin Hult igång en ny grupp för daglediga personer. Hemslöjden vill på det här viset nå ut som en hjälp för till exempel långtidssjukskrivna i sin rehabilitering. Medan ”motion på recept” börjar bli ganska vanligt är ”kultur på recept” bara i babystadiet. Men själv är hon övertygad om att stickning och allt slags slöjdande är ett livskraftigt frö man sår för att något nytt ska kunna växa.

 

Leva