Tummen upp och ett leende, det är Barwen Orfalis svar när hon får frågan vad hon tycker om att komma till Nyby Vision. Hon har varit sju månader i Sverige och gått kurser här sedan första april. En annan kvinna som talar arabiska hjälper till att översätta:

– Vi läser och mina barn leker och jag har fått nya vänner.

Barwen Orfali pekar på de andra kvinnorna runt bordet och ler.

Artikelbild

| Volontären Anita Jonsson leder en klass med enbart män. Abdul Naser Hamid, Sabah Omar Yusuf och Azad Hassan tycker att svenska språket är svårt.

Två konversationsklasser, svenskundervisning på tre olika nivåer och skapande verkstad. Allt det pågår samtidigt en vanlig onsdagsförmiddag på Nyby Vision. Här, på Odensgatan 8 i Uppsala, möts människor från hela världen. Vikarierande verksamhetschefen Hanna Inghammar berättar att det finns ett rum för bön och vila som används mycket, med symboler från alla olika religioner, vilket har ett viktigt symbolvärde.

– Att visa det rummet för nya deltagare är lättaste sättet att beskriva vad det här är för en plats. Här får man vara oavsett religion eller kultur och oavsett konflikter mellan olika folkgrupper och religioner i hemlandet. Här möter vi varandra med respekt. Det är en fristad där alla ska vara trygga. Här kan man leva sida vid sida och vi vill att de tar med det ut i samhället, säger Hanna Inghammar.

– Det är som ett fredsprojekt i miniformat, tillägger Kristina Wasserman, biträdande verksamhetschef.

I ett av de små klassrummen sitter två män böjda över ett prov om månader och veckor, klockan och färger. På varsin dator skriver två unga kvinnor berättelser utifrån olika bildserier. Ola Qudaih skriver om en mamma som går till klädaffären med sin son. Där tappar pojken bort sin mamma. Ola Qudaih frågar svenskläraren Anders-Petter Marstorp om "följde" är presens.

Artikelbild

| Eva Beskow, Marianne Olof-Ors och Anita Jonsson är volontärer och leder konversationsklasser på Nyby Vision.

– Det är preteritum, men om du har skrivit i presens ska du fortsätta med det, svarar han.

Nyby Vision är inte en SFI-skola (svenska för invandrare). Det drivs av Österledskyrkan och Missionskyrkan i Uppsala med integration och gemenskap som det övergripande syftet. För tillfället är runt 210 vuxna deltagare inskrivna. Av dem är nästan 80 asylsökande. Många nya har kommit under hösten och våren, framför allt från Syrien, Irak och Afghanistan. Ola Qudaih är palestinier född i Qatar. Hon har varit ett år i Sverige.

Artikelbild

| Jollen är vad som kallas barnverksamhet i förälders närhet. För en del är den en förutsättning för att kunna delta i kurserna på Nyby Vision.

– Svenska är lätt. Det beror nog på att jag kan engelska, säger hon.

I Qatar träffade hon bara andra araber, men här i Sverige har hon fått bekanta sig med människor från alla möjliga kulturer, till exempel Nima Moussa från Somalia som sitter bredvid.

– Det känns bra att komma hit till Nyby Vision. Jag lär mig något nytt varje dag, säger Nima Moussa.

Hennes smala fingertoppar är rödfärgade av henna. Håret är också hennafärgat berättar hon, men det är helt dolt av en svart sjal. Förutom kurser i svenska har hon gått både kökskurs och datorkurs här. I nästan fyra år har hon varit i Sverige och nu väntar hon sitt första barn. Väntar gör hon också på uppehållstillstånd, utan det får hon inte gå på SFI. Jämfört med Somalia är mycket annorlunda i Sverige.

– Vintern..., säger Nima Moussa.

Hon skakar på huvudet och fortsätter:

– Den var svår och annorlunda i början.

En sak hon förvånats över är att människor har katt och hund och tar hand om dem.

– I vårt land kastar vi sten på hundar och katter. Det är ingen som äger dem, säger hon.

På Nyby Vision har de pratat om vad man får och inte får göra i Sverige. Här kastar vi inte sten på djuren. Och man får plocka frukt och bär i skogen, men inte i trädgårdar.

Nyby Vision startade som ett grannskapsarbete i Nyby Gård 1991 av Österledskyrkan, Sociala Missionen och Gamla Uppsala kommundelsnämnd. Situationen då liknade den vi har nu. Kriget härjade på Balkan och ett stort antal människor tog sin tillflykt till Sverige och Uppsala. Många nyanlända bodde i Nyby Gård och det var där man började med läxläsning och sygrupper, i kvarterslokalen. De som jobbade i projektet gick runt och knackade dörr i området och bjöd in.

– Allt var i ett enda stort rum, symaskiner och svenskalärare. Jag satt i ett hörn, minns Maryam Rahimian, ekonom på Nyby Vision.

Behövde man prata ostört i telefon fick man sätta sig i bastun, berättar hon och skrattar.

Verksamheten har gradvis växt och nu är veckoschemat späckat. I januari 2015 fördjupades samarbetet med Uppsala kommun genom ett partnerskap som innebär finansiering i tre år. Det ger verksamheten långsiktighet och gör det lättare att rekrytera kompetent personal.

Grundtanken med Nyby Vision är ömsesidig integration, vad menas med det?

– Vi är en mötesplats och inte bara en skola, svarar Hanna Inghammar.

Själva integrationen sker när man träffas, förklarar Maryam Rahimian och berättar att de satsar mycket på utflykter och kulturaktiveter.

– Då sker jättemycket integration. Vi lär oss av varandra och utbyter tankesätt när vi sitter länge och äter och dricker tillsammans, säger hon.

– Visionen är att vara med och skapa ett samhälle där vi kan mötas med våra olikheter, där alla invånare får plats och där människors erfarenheter och förmågor tas tillvara, säger Hanna Inghammar.

När klockan är tio samlas alla kring borden i entrén. Det är rast. I en hörna finns det kaffe, te och kakor. En del har med sig frukt. Rasterna är lika viktiga som lektionerna, de motverkar isolering. Runt ett bord sitter tre damer som är volontärer och håller i konversationsklasserna.

– Det är roligt och väldigt inspirerande. Jag lär mig saker också, om deras hemländer och deras svårigheter och hur de försöker anpassa sig. Vi kan skratta tillsammans och upptäcka att vi har mer likheter än olikheter, säger Eva Beskow.

Hon har jobbat på Arbetsförmedlingen och blev volontär när hon gick i pension för fem år sedan. Hon säger att det är alldeles nödvändigt att vi möter varandra – de som är födda i Sverige, de som har bott här länge och de som är nya i landet – eftersom vi ska samsas och arbeta tillsammans.

– Ju fler människor som kommer desto viktigare är det att vi möts och visar ömsesidig respekt och talar om våra värderingar och vad som gäller i Sverige, säger Eva Beskow.

En del av deltagarna i konversationsklasserna har varit många år i Sverige, men av olika skäl inte lärt sig bemästra svenska språket. Vissa kommer hit via socialtjänsten eller via Navet som samordnar kommunens utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser.

Nyby Vision har mycket mer än språkklasser. På onsdagar är det till exempel skapande verkstad hela förmiddagen. Runt ett stort bord i ateljén sitter åtta kvinnor från lika många länder och arbetar koncentrerat med smäckra skulpturer.

– Vi gör dem av UNT-tidningar. Men vi läser dem först, säger bildläraren Militza Cifuentes.

Under arbetets gång pratar de på svenska om kläder och mat, vad som händer i deras hemländer, var de bor och hur det är att vara förälder. Flera har barn i förskolan Jollen på Nyby Vision, en förutsättning för att de ska kunna delta i kurserna.

– Alla är som familj. De som jobbar här är duktiga och lärarna är snälla och bra, säger Seham Shami, en lite äldre kvinna med beige glittrig sjal.

Klockan närmar sig lunch och småbarnsmammorna går till Jollen för att hämta sina barn. Där inne är det ett glatt stoj. En flicka i treårsåldern åker rutschkana med en mjukisälg, dubbelt så stor som henne själv. Sedan ramlar hon och slår sig så att tårarna sprutar. Det är Barwen Orfalis dotter. Barwen har längtat efter henne och ser glad ut, snyter dottern och torkar hennes tårar.