Det berättar Elin Lundberg, socionom och UNT:s familjeexpert.

Hon möter ofta högkänsliga personer i sitt arbete och håller föreläsningar i ämnet.

– Det är vad empati bygger på.

Begreppet högkänslighet myntades 1991 av den amerikanska psykoterapeuten Elaine Aron. Men redan på 1920- talet beskrev C. G. Jung att en del människor är extra mottagliga för sinnesintryck. Elin Lundberg understryker att högkänslighet inte är ett funktionshinder. Den vanliga förkortningen HSP (Highly Sensitive Person) undviker hon då den lätt uppfattas som en diagnos.

– Högkänslighet är ett karaktärsdrag, men eftersom majoriteten inte har det kan det göra att man känner sig annorlunda.

Att karaktärsdraget överlevt evolutionen- både hos människor och djur- har en anledning, menar Elin Lundberg. Ur flockperspektiv behövs individer som reflekterar innan de handlar lika mycket som de som prövar sig fram direkt.

– När en flock rådjur kommer till en glänta springer några genast fram och betar medan andra avvaktar. Den första typen får mer gräs, men de försiktiga löper mindre risk att bli tagna av rovdjur.

Även om högkänslighet inte är en diagnos, gör det en lite mer sårbar. De 20 procenten mår generellt sämre psykiskt än övriga. Men högkänsliga som har haft en trygg barndom mår å andra sidan bäst av alla, berättar Elin Lundberg.

– Högkänslighet kan bli en enorm tillgång, då det ofta medför stark intuition, kreativitet och inlevelseförmåga.

De flesta högkänsliga är introverta. Det betyder att man inte har så stora behov av yttre stimulans. För de 30 procent som är extroverta och gärna söker nya intryck blir det ofta en större utmaning att hitta balans. För precis som andra högkänsliga blir de snabbt utmattade.

– Även om man haft jättetrevligt på en fest kan man vara fullständigt slut efteråt, säger Elin Lundberg.

Att inse att man är högkänslig är ofta en lättnad. Elin Lundberg tycker dock man bör akta sig för att skylta med att man är speciell och odla en kult av sin högkänslighet, något hon sett på en del internetforum. Det viktiga är att själv vara medveten om hur man fungerar.

– I vardagslunken märks det sällan att någon är högkänslig, man är bara lite mer försiktig i nya situationer.