Tänk om jag drabbas av cancer! Kommer jag få jobbet jag sökt? Min partner kanske hittar någon annan! Oron är en del av livet och riktas mot sådant som betyder mycket för oss. Kärlek, gemenskap, respekt, ekonomisk trygghet och hälsa, om vi upplever att det hotas. Det säger uppsalapsykologen Anna Kåver, som skrivit boken Oro, att leva med tillvarons ovisshet.

-Själva levandet i sig är ett högst riskabelt projekt med många osäkerhetsfaktorer. Mycket kan förgöra oss: andra människor, farliga djur, naturkatastrofer, sjukdomar och krig. Oron är en viktig del av den beredskap som gör oss fokuserade på faran. Men risken är att vi fastnar på högsta beredskapsnivå när det inte är berättigat.

För en del människor är varningslampan alltid tänd och livet blir en kamp mot både inbillade och faktiska faror.

Artikelbild

- Osäkerheten blir orons bränsle, en slags ”mental tinnitus”, en tanketon, som är svår att stänga av, säger Anna Kåver.

Många människor i västvärlden har en stor frihet att själva kunna forma sina liv. Och det skapar oro i sig att inte i förväg veta följderna av de egna valen.

Men borde inte vi i västvärlden kunna leva utan oro?

– I västvärlden lever vi i överflöd och har de flesta basala behoven tillfredsställda. Man kan tycka att vi inte borde vara så olyckliga och oroliga som vi är. Men det finns en biologisk förklaring. Vi bär nämligen med oss reaktionsmönster som utformats för ett jägar-samlarliv, då livsvillkoren var helt annorlunda. Grottmänniskan i oss reagerar förvånansvärt ofta.

Med andra ord är vår hjärna inte riktigt anpassad för att ta emot ”tillfredställt tillstånd”. Den släpar efter i uppdateringen och reagerar som om vi levde kvar på grottstadiet.

- Våra hjärnor är fortfarande inställda på att arbeta efter principen ”sök efter något” (mat) och ”pejla och tackla faror och hot” (säkerhet), hur välnärda och trygga vi än är. Hjärnbanorna för de sökmekanismer som ska minska ett bristtillstånd eller avvärja ett hot, är närmast att betrakta som sexfiliga motorvägar, jämfört med de små skogsstigar som finns för nöjdhet och trygghet.

Vad oroar du dig för?

-Vi har gått från ett värdeskifte bort från humanism och klokhet till galenskap i världen, det oroar mig. När jag kom på idén till boken för några år sedan hade inte de omvälvande händelserna vi ser med Trump, krig, terror, och flyktingströmmar i Europa skett. Men samtidigt har Hans Rosling pekat på att världen i många avseenden är en bättre plats än tidigare.

Anna Kåver skiljer på klok och giftig oro, där den kloka är en nödvändig drivkraft till problemlösning och empatiska handlingar mot medmänniskor. Den gör att man försöker engagera sig för att förändra saker till det bättre. Motsatsen är giftig oro som leder till undvikanden och begränsningar.

- Om oron tagit över är det svårt att leva ett meningsfullt liv. Om du fått sömnsvårigheter och smärta, känner brist på glädje och kreativitet på grund av din oro, då är det dags att söka hjälp.

Anna uppmanar alla oroliga själar att ställa till med lite oreda. Att träna sig i mod och att se allt gott som görs.

-Genom att våga utmana det egna behovet av trygghet, ta lite risker och pröva det outforskade kan man behålla den kloka oron och släppa taget om den giftiga. Våga slarva, bryta perfektionismen och sänka kraven. Om du tänjer på gränserna och går utanför din bekvämlighetszon ökar du ditt emotionella immunförsvar och hittar ett lugn när du märker att det kan gå bra ändå.

Självmedkänsla och mindfulness är två andra viktiga redskap.

-Säg till dig själv att det du gör är tillräckligt. Försök att inte oroa dig för vad andra ska tycka. Du kan också begränsa din aktivitet på sociala medier där så mycket handlar om jämförelse, yta och perfektionism.

Medveten närvaro är mer av ett förhållningssätt än en fullständig behandlingsmetod. Genom mindfulness kan man lära sig styra över vilka tankar som ska få dominera. I boken finns flera övningar som kan leda till större självförståelse och självomsorg.

– Genom medveten närvaro kan du styra dina sinnen mot sådant som är neutralt eller ger dig lugn. Sedan måste man komma ihåg att vi får lära oss leva med ett visst mått av oro. Boken är tänkt som en tröstebok för alla som bär på vardagsoro. Kanske kan du hitta tröst i att inte vara ensam om att oroa dig?