Samiska föreningen i Uppsala hade sitt första möte i mars 2017 och har ett 30-tal medlemmar med olika bakgrund.

– Det är väldigt blandat vilka som söker sig till föreningen. Vi är exempelvis flera från Jämtland som har samiska rötter, som vill umgås och föra traditioner vidare. Vi i föreningen hoppas fånga upp samer som bott länge i stan eller som är här och studerar, säger Eva Forsgren.

Föreningen är tänkt att vara en självklar mötesplats där alla samer känner sig trygga. Den är också en länk till majoritetssamhället dit kommunen kan vända sig. Men den är även öppen för dem som är intresserade av att driva samiska frågor.

Artikelbild

| På föreningsmöte. Eivor Eriksson är en av medlemmarna i Samiska föreningen, som samlas på Norrlands nation för möte.

– Om vi ska nå ut så måste vi vara inkluderande för alla. Att vi samer bara sitter och informerar varandra kanske inte ger så mycket. En av våra medlemmar är exempelvis från Liberia och tillhör Golafolket.

Syftet med föreningen är förutom gemenskap, att tillvarata samiska intressen och att sprida information.

– Vi tänker oss att vi i föreningen skall samla en erfarenhetsdatabank. Mycket av informationen tar tid att hitta hos kommunens tjänstemän. Hur gör man till exempel om man vill att ens barn ska få hemspråksundervisning i något av de samiska språken? Och var hittar man språkundervisning i samiska språk för vuxna?

Hur ser intresset för samisk kultur och samiskt ursprung ut i Uppsala?

Artikelbild

| Gemenskap. Eva Forsgren upplever att hon står mittemellan det samiska samhället och majoritetssamhället. Därför tycker hon det är skönt med en samisk förening där hon bara kan vara. Eva bär en sydsamisk gapta (kolt). Hennes boengeskuvmie/barmkläde visar att hon kommer från nordvästra Jämtland.

– De senaste åren har jag upplevt ett lite större intresse för den samiska kulturen från både kommunen och från majoritetssamhället. Tillgängligheten med internet och artister som Sofia Jannok, Maxida Märak och Jon Henrik Fjällgren, har gjort att vi nått ut till fler.

Eva berättar att uppmärksamheten kring filmen "Sameblod" också ökat förståelsen för samernas mörka historia.

Artikelbild

| Samiska dräkter. Den 6 februari firas Samernas nationaldag. I Uppsala anordnas firande vid Upplandsmuseet. Där kommer det visas exempel på samiska dräkter och besökare kan få prova på att väva och lägga band.

– Generellt är kunskapsnivån om samers livsvillkor låg. Många tror att alla samer har renar och bor norrut och att vi talar samma språk. Jag pratar sydsamiska och det är ett helt annat språk än

nordsamiskan. Och däremellan finns lule- och umesamiska.

Själv kommer Eva från Jämtland och är uppvuxen i ett samhälle med många andra samer.

– När jag växte upp pratade man inte om att man var same. Rasismen från majoritetssamhället var påtaglig. Var man stolt fick man vara det i smyg. Men jag hade gapta/kolt på skolavslutningen.

Eva berättar att hennes farmor tyckte att det var viktigt att barnen skulle klara sig i majoritetssamhället.

– Min pappa pluggade exempelvis till ingenjör. Men som barn tvingades han att gå i nomadskola.

Pappas modersmål var sydsamiska, men när jag var barn pratade han alltid svenska hemma. Jag snappade upp sydsamiska ord under uppväxten, men det var först senare på universitetet som jag studerade språket ordentligt.

Eva säger att hon aldrig hade hört okända människor prata sydsamiska med varandra innan hon blev vuxen och att hennes barn är bättre på språket än hon själv är.

– För mig är det en sorg att jag inte fick med mig sydsamiska gratis. Ens identitet sitter mycket i språket.

Eva har bott i Uppsala sedan 80-talet och har jobbat i IT-branschen i hela sitt yrkesverksamma liv.

– Jag känner att jag står mittemellan det samiska samhället och majoritetssamhället. Att alltid ta på sig rollen som förmedlare av samers liv och villkor är tufft. Därför är det skönt med en samisk förening där man bara kan vara. Där alla förstår en.

Vad blir det för aktiviteter för föreningens del framöver?

– Traditionell samisk matlagning står på agendan och kurser i hantverk och skrivande. Sedan ska vi ha språkbad där vi pratar samiska med varandra över en fika. Vi vill vara en tillgång för att bibehålla de samiska språken oavsett om du är barn eller vuxen.

Närmast framöver blir det också nationaldagsfirande den 6 februari. Medlemmar från föreningen kommer vara på plats vid Upplandsmuseet där firandet, som börjar klockan 17, hålls. Konstverket Maadteraahkas döttrar av Carola Grahn visas. Och besökarna kommer ges möjlighet att prova på duodji/slöjd i museets kafé. Exempel på samiska dräkter kommer att visas och man kan prova på att väva och lägga band. Dessutom blir det kaffekokning och lasso-kastning på museets gård.