– Vi träffades precis på det här sättet, att Caroline la en sådan där inspelningsapparat framför mig, säger Gustaf Hoffstedt när diktafonen som ska spela in intervjun till den här artikeln placeras på bordet.
- Så vår första timme tillsammans finns faktiskt inspelad. Jag har lyssnat på den en gång efteråt. Jag lät otroligt stel och korrekt. Caroline lät däremot smart och nyfiken.
Det var för två och ett halvt år sedan, en höstdag i Visby. Caroline Andersson skulle göra en intervju med Gotlands kommunalråd Gustaf Hoffstedt till sin magisteruppsats. Redan under intervjun blev Gustaf intresserad av Caroline.
– Men när hon berättade att hon var sosse tänkte jag att allt hopp definitivt var ute, säger han.

Efter några dagar fick Caroline ändå ett mejl från Gustaf i sin inkorg. Han bad henne höra av sig om hon hade fler frågor. Caroline förstod att han var intresserad, det är ju inte särskilt vanligt att ett kommunalråd mejlar på en söndag och ber om frågor. Och allt hopp var inte ut, Caroline var också intresserad. Hon föreslog att de skulle ta en öl och sedan dess har de varit ett par.
– Intresset för honom och attraktionen vägde över det rationella. Det går ju inte att styra när man känner att det pirrar i kroppen för en människa, det fick gå före politiken, säger hon.
De kan tyckas omaka. Han är en liberal gotlänning uppvuxen i en familj som röstar borgligt och nu sitter han i riksdagen för moderaterna. Hon är uppvuxen i en släkt där den socialdemokratiska ideologin länge funnits närvarande och hon gick med i SSU redan som 15-åring.

Båda brinner för sina partier – motståndarna.
– Det fanns en oro hos mig över hur en del av mina partikompisar skulle reagera, säger Gustaf Hoffstedt. Men de som över huvudtaget reagerade gjorde det med stor optimism. Det kanske ligger i sakens natur, att de som tycker illa om det inte säger något. Men det är ju ett modernt och tolerant samhälle vi lever i där faktiskt en sådan här sak är möjlig, vilken det kanske inte hade varit för femtio år sedan.
Caroline Andersson tycker också att de flesta i omgivningen har varit positiva till relationen.
– Men jag undrar ibland om det finns någon som tycker att jag är en sämre socialdemokrat för att jag är kär i en moderat, säger hon.

De gillar att diskutera politik med varandra och de har båda ändrat syn på sossar och moderater sedan de blev tillsammans. Caroline kunde tidigare tycka illa personer för att de var moderater. Gustaf kunde demonisera företrädare för socialdemokraterna och tycka de hade cyniska avsikter. Men nu har de fått mer förståelse.
– Det är ganska kul att försöka begripa hur en sosse tänker, säger Gustaf. Jag kan i dag ha en grundläggande respekt för Caroline och andra sossars ambition.
– Jag har blivit bättre på att skilja på sak och person, säger Caroline. Nu känner jag att det både finns rötägg och trevliga personer inom alla partier, sen kan man ha extremt olika åsikter. Och det har Gustaf och jag.

Finns det någon fråga där ni tycker lika?
– Jag kan inte komma på någon, säger Caroline och tittar på Gustaf som skakar på huvudet och börjar skratta.
Båda tycker att deras relation har gjort dem ännu mer säkra i sina politiska uppfattningar och att deras kärlekspartner har väldigt mycket fel. Men för att undvika konflikter försöker de att alltid söka efter den bästa avsikten i det den andra säger och tycker att det kan vara ett bra tips till andra par som också har mycket olika åsikter.
– Försök tänka att den här människan, även om inte jag håller med, vill gott. Om man kan tänka på det så tror jag att man kan undvika tre av fyra konflikter. Och den fjärde blir mycket mer intressant när man debatterar.
– Man ska ha humor och självdistans, säger Caroline. Om man tar sig själv på för stort allvar och tycker att man alltid är felfri blir det inte så lätt. Det måste du väl ändå säga?
– Att du inte är felfri? säger Gustaf och Caroline låtsas bli arg men ger honom sedan en puss.

Ibland kan deras diskussioner ändå sluta i riktiga bråk.
– Som när vi var på semester i Frankrike, säger Caroline. Jag blev jättearg över någon fråga, tror att det var om tobaksprevention. Gustaf tyckte att vi minsann inte ska lägga pengar på det, medan jag tycker att det är genensam sak att stötta människor att sluta röka så att de lever längre. Då tänkte jag att nu skiter jag i det här, gick in i sovrummet och smällde igen dörren.
Det finnas vissa frågor som de helst undviker, de som är extra känsliga, som sjukförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken.
– Jag blir bara arg om vi pratar om de frågorna för det ligger för mycket känslor där, säger Caroline. Man kan inte gå hem varje kväll och dra upp det och bli osams, då skulle det inte vara hållbart. Jag tror att vi har lärt oss att känna av vad vi ska undvika, eller vad tycker du? frågar hon Gustaf.
– Visst är det så, säger han. Ambitionen i arbetsmarknadspolitiken är ju god både för mig och Caroline, men vi har helt olika vägar till hur människor inte ska vara sjukpensionerade utan få möjlighet att komma ut i arbetslivet. Vi har helt olika uppfattning och det kan bli väldigt starkt.

Har ni lyckats få den andra att ändra uppfattning i någon fråga?
– Nej, svarar båda.

Men varför passar ni ihop, vad har ni gemensamt?
– Massor. Vi är båda väldigt nyfikna, vi älskar att resa, läsa, laga mat och framförallt äta mat, säger Gustaf.
– Och att spela tv-spel, vi springer ihop ibland, skapar framtidsplaner och längtar till resor som vi ska göra, fyller Caroline i.
I sommar ska de hyra ett hus vid Amalfikusten i Italien och fjällvandra i Sverige. De har också stora planer på att bygga ett hus på Gotland.
– I stället för att prata politik kan vi då gräva ner oss i vilket kakel vi ska ha, säger Caroline. För som kanske de flesta par så om vi bråkar så bråkar vi mest om vardagliga ting, som att Gustafs kalsonger ligger på golvet hemma.
– Det gör de inte, inflikar Gustaf.
– Eller att jag gnäller onödigt, säger Caroline.

Men visst har deras politiska olikheter betytt prövningar. Valet 2010 var en tuff tid för dem.
– Det var jobbigt med valförlusten för min del och Gustafs eufori över att ha blivit vald till riksdagen och att det gick så bra för moderaterna. Men nu har man hämtat sig från det.
– Accepterat att det alltid är vi som styr, säger Gustaf.
– Absolut inte, säger Caroline.
De retas, gnabbas, stryker handen över den andras kind, sitter tätt ihop. Det syns att de är ett förälskat par. De tänker en framtid ihop och säger hemlighetsfullt att dem av deras vänner som ännu inte träffats får göra det när det finns något särskilt att fira. När de tänker på framtiden ser de mer möjligheter än problem.
– Men en hypotes är om det skulle gå väldigt bra för oss politiskt, då kan man tänka sig att vår relation skulle bli mer ifrågasatt, säger Gustaf. Om vi båda var i riksdagen och Caroline var vid makten så ska ju jag vara beredd att misstroendeförklara den jag älskar. Det kan jag inte göra.

Men ingen av dem har planer på att hålla på med politik för evigt.
– Då börjar väl du jobba på Ica och jag på Konsum, skämtar Gustaf.
– Men om frågan ställs på sin spets och Gustaf blir statsminister så skulle jag vara beredd att kliva tillbaka. Man kan inte offra en människa som man känner så mycket om för och är kär i för att slåss för politiken. Då går kärleken före.
– Då kan jag säga, on the record now, att det är jag också, säger Gustaf och pekar på diktafonen som spelat in ännu en timme i deras liv tillsammans.
Två och ett halvt år senare.