Hoppsan, det blev bara sex timmars sömn.

– För lite sömn, oftast på grund av för mycket skärmtid, är ett stort problem för barn och ungdomar i dag, säger Anna Nygren, livsstilspedagog.

Grundbehoven måste komma först: sömn, mat och rörelse. Blir det sedan tid över kan man lägga den på mobilen, paddan, tv-spelet eller datorn.

Det här skrev Anna Nygren om redan i sin första bok Så funkar det!. Den handlar om sömn, stress, kost och annat som påverkar ungdomars hälsa. Anna Nygren reser land och rike runt och föreläser, främst på skolor. Tidigare arbetade hon som lärare på Brantingsskolan och Grafiskt utbildningscenter, GUC, i Uppsala.

– Jag upptäckte själv att elevernas bristande livsstil stod i vägen när jag skulle undervisa dem. Framför allt sov de för lite. Och det var ändå för tio år sedan när de inte använde mobiler på samma sätt som i dag, säger hon.

Då började hon lära ut livsstilskunskap på sina lektioner i svenska och engelska. Hon brukar säga att om eleverna sover tillräckligt och äter ordentligt så behöver de inte kämpa lika mycket i skolan.

– Då trillar grejerna in och man får kanske färre läxor och kan göra något roligare. Visst kan man fuska med livsstilen ibland, men inte jämt, säger hon.

I dagarna kommer Anna Nygrens andra bok ut, Hjärnskolan – inlärning, fokus, minne och motivation. Den har hon skrivit tillsammans med Uppsalabon och neuropsykologen Åke Pålshammar. Han vet vad som händer i hjärnan när barn och ungdomar sover för lite, förutom att de blir trötta och ouppmärksamma i skolan.

Under sömnen sorterar hjärnan intryck och tar bort onödig information. Nervtrådar kopplar ihop sig och hittar nya vägar, vilket är extra viktigt när hjärnan är under utveckling.

– Den input man fått under dagen går in i systemet och gör sitt jobb. Det du lärt dig fastnar, kopplingarna stärks och nätverken fungerar bättre. När du sitter uppe framför skärmen långt in på natten går du miste om en del av det, säger Åke Pålshammar.

Anna Nygrens böcker är de första om ungas livsstil som riktar sig direkt till barn och ungdomar. Men innehållet är inte nytt. Elevhälsan pratar om livsstilens koppling till hälsan i mån av tid. Och det finns skolor som undervisar i livsstilskunskap och studieteknik. Men många gör det inte, säger Anna Nygren.

– Det är ett lotteri om eleverna får en bra grund eller inte. Det är inte schysst, säger hon och fortsätter:

– Det pratas mycket om att hjärnforskningen ska in i skolan, men forskningen når inte riktigt fram till klassrummen. På lärarutbildningen ingår det inte hur hjärnan lär sig saker, vilket är en dundermiss. Och som lärare har man för lite tid att läsa Torkel Klingbergs eminenta böcker om hjärnan.

I boken Hjärnskolan finns konkreta tips och verktyg till lärare.

– Det är att få hjärnforskningen direkt in i klassrummet, säger Anna Nygren och daskar med pekfingret i bordet.

Kanske är en förändring på gång nu. För några år sedan var det nästan bara elevhälsans personal som kontaktade Anna Nygren. Nu hör fler och fler rektorer av sig.

– De har förstått att de måste jobba med förebyggande hälsoarbete.

Om barn och ungdomar får reda på hur sömn, skärmtid, stress och hjärnan hänger ihop med inlärningen och måendet är det lättare att göra bra val, menar Anna Nygren.

Hon betonar även föräldrarnas roll. Det är främst deras ansvar att hjälpa sina barn till en sund livsstil, påpekar hon. Föräldrarna måste bestämma läggningstider och skärmtid och se till att deras barn äter frukost innan de går till skolan. Men det är lättare sagt än gjort, det är Anna Nygren medveten om. Hon gjorde själv misstag när hennes son var tonåring och hon lät honom sitta alldeles för mycket framför datorn. Då visste hon inte bättre.

Många föräldrar för en daglig kamp för att få barnen att stänga av skärmarna och gå och lägga sig.

Vilka råd kan du ge dem, nu när du har kunskapen?

– Man kan förklara hur hjärnan fungerar. Om det sedan blir en kamp igen dagen efter kan man lugnt säga: Ska vi ta det ett varv till? Det är viktigt att du förstår varför jag fattat beslutet, tipsar hon.

Om man som vuxen blir ifrågasatt gång på gång kan man fråga om barnet har några förslag eller tips på hur man ska göra. Barn förstår att du som vårdnadshavare inte vill låta dem göra något som är dåligt för dem.

Men framför allt gör de som du gör.

– Då kan inte du sätta dig vid datorn på kvällen när du sagt till dina barn att nedvarvningstiden för hjärnan är två timmar, säger Anna Nygren.

Hon tycker att man ska prata om vad familjen ska göra, inte bara barnet. Rutiner som exempelvis mobilfritt vid middagen ska gälla alla. Det man betonar som viktigt behöver man göra själv.

– När man frågar barn säger de att de tycker att föräldrarna har för mycket skärmtid, berättar Anna Nygren.

Hon vill inte ge några konkreta råd om hur mycket skärmtid som är rimlig. I stället tycker hon att man ska räkna ut hur mycket tid allt man bör och ska göra tar – sömn, läxor, idrott och andra aktiviteter – och se hur mycket tid som blir över. Sedan kan man diskutera vad man ska göra med den tiden. Kanske ska man inte alls spela tv-spel eller surfa på internet utan göra något helt annat med familjen eller kompisarna?

Egentligen är skärmar inget problem i sig, det blir de först när de stjäl tid från grundläggande behov eller stör sömnen.

– Skärmar kan tillföra, störa eller förstöra. Det gäller att lära sig när de gör vilket, säger Anna Nygren.

Åke Pålshammar som är expert på hjärnans utveckling har en uppmaning direkt till barn och ungdomar:

– Var rädd om och vårda din hjärna. Slarva inte bort de här åren. Utvecklingen går inte i repris.

Visst kan du lära dig saker även som vuxen, men utgångsläget är otroligt mycket sämre om du inte passar på när hjärnan är under snabb utveckling. Det är då ramverket och grundstommen skapas i hjärnnervernas nätverk.

Då ska du också passa på att lära dig att sköta sömn och mat och motverka stress.

Unga behöver också lära sig att kontrollera sina impulser och planera sitt arbete. Lättjeutvecklingen gynnas av skärmar. När man är trött är det lätt att ta till skärmar med underhållning. Det kan vara okej ibland, tycker Åke Pålshammar, men blir det för mycket är det att vanvårda den växande, lärande hjärnan.