På Landsarkivet i Uppsala har förste arkivassistent Micke Löwe gått för att hämta Uppsala läns räkenskaper för år 1766. Efter en stund kommer han tillbaka med en monstruöst stor bok som han kör på en vagn. Det måste ha krävts stor yrkesskicklighet för att binda ihop så många sidor.

Med bomullshandskar på händerna lägger han en brun kudde på bordet innan han med en kraftansträngning lyfter dit den 251 år gamla klenoden och öppnar den.

– Den innehåller Uppsala läns alla räkenskaper under ett helt år, även jordebok och mantalslängd, säger han.

Artikelbild

| Skatteunderlag. Uppsala läns alla räkenskaper år 1766, med detaljerade uppgifter om befolkningen.

I jordeboken skrev man ner vem som ägde jord för att räkna ut hur mycket skatt de skulle betala. Mantalslängder upprättades över alla som var skyldiga att betala mantalspengar, en slags skatt. Namn, hemvist, yrke, civilstånd med mera registrerades och man kontrollerade allt från storleken på husen och antal fönster till männens fickur och kvinnornas siden.

Sverige var först i världen med befolkningsstatistik. Det berättar Bi Puranen, docent i ekonomisk historia. 1749 bildades Kungliga tabellverket som bland annat samlade uppgifter om drunkningsdöd, husförhörslängder och in- och utförsel av varor.

– Vi byggde institutioner. Vi har en gammal tradition av ordning och reda. I många andra länder är det ett problem att de saknar den här typen av infrastruktur och därmed också de dataunderlag som gör det möjligt att följa och förstå ett lands utveckling. Institutionerna är också av avgörande betydelse för att bekämpa korruption, säger Bi Puranen.

Hon berättar om det som har format oss svenskar, men pratar hellre om nordiskhet än svenskhet. Dagens svenska gränser är relativt nya. Sverige och Finland var ett enda land i sex hundra år innan vi skildes åt som vänner 1809. Både Gotland och Skåne har varit danskt. Sverige och Norge bildade union 1814–1905. Island har varit i union med Norge och Danmark.

– Vår historia och utveckling är tätt sammanflätade, säger Bi Puranen.

Med det sagt riktar vi ändå blicken mot Sverige. Vi var först med att införa den obligatoriska folkskolan 1842, även om de andra nordiska länderna följde tätt efter. Före folkskolan såg kyrkan till att alla kunde läsa och skriva, även pigor och drängar. Prästen gjorde husförhör för att försäkra sig om att folk läst och förstått katekesen, en samling texter om det viktigaste inom kristendomen.

Att befolkningen kunde läsa var ett kraftfullt redskap som betydde mycket för hur vårt land kom att utvecklas. Läs- och skrivkunniga kan vara med och påverka samhället, de kan bilda nykterhetsförbund och fackföreningar, starta studiecirklar och kräva rättigheter.

Vårt utvecklade sociala skyddsnät är inte heller något nytt påfund. Tidigare fanns fattighus där fattiga och orkeslösa personer fick bo. Olika socialförsäkringar, till exempel allmän ålderspension, infördes på 1910-talet.

Många hade tidigt tillgång till sjukvård också, även om det inte alltid fanns en läkare. Under senare delen av 1700-talet snabbutbildades präster i något som kallades prästmedicin för att avhjälpa läkarbristen på landsbygden. Prästerna hade en bok, Den barmhärtige samariten, där de kunde läsa om symptom och hur de skulle behandlas.

Medbestämmandet har också djupa rötter. I sockenstugorna fattades lokala beslut på sockenstämmorna, som 1862 bytte namn till kommunalstämma.

Även om Sverige har mycket gemensamt med våra grannländer så finns det skillnader längre fram i historien. En avgörande skillnad är det så kallade laga skiftet i början av 1800-talet. Små utspridda jordlotter omfördelades så att man fick mark till samma värde men på ett samlat ställe. Byarna splittrades och bönderna tvingades flytta ut på sina nya skiften. Att flytta till egna gårdar innebar mindre social kontroll och mer frihet, samtidigt som bygemenskapen gick förlorad. Detta förändrade samhället i grunden, både socialt och ekonomiskt.

Laga skiftet effektiviserade jordbruket och gav upphov till innovationer och ett överskott som drog ekonomin framåt som ett lokomotiv. Lägg därtill bygget av stambanorna, de långa järnvägssträckorna som band samman vårt avlånga land.

– Där har vi de avgörande skillnaden som gjorde att Sverige drog ifrån grannländerna lite, säger Bi Puranen.

I Norge, där bergen försvårade transporter landvägen, var sjöfarten livlinan. Tills de började utvinna olja i stor skala på 70-talet var de mer en fiskenation. I Sverige tog industrin snabbare fart.

Att de nordiska länderna ligger långt fram i jämställdheten är ingen slump. Kvinnorna hade tidigt en stark ställning i Norden. Under vikingatiden var arvsrätten binär, det vill säga att både män och kvinnor ärvde. Och i 1200-talets landskapslagar var kvinnofriden inskriven.

Relativt sett har kvinnorna haft mycket att säga till om, även om det har skett bakslag och tog tid innan kvinnor fick rösträtt. Inte ens alla män hade lika rösträtt, länge hade vi graderade röstskalor där välbärgade män hade fler röster än fattiga män. Allmän rösträtt för män tillämpades första gången 1911 och för kvinnor 1921, men inte utan kamp.

– Vår välfärd serverades inte på silverfat. Välfärdssamhället vilar på axlarna på tidigare generationer som gjort allt detta, säger Bi Puranen.