Jag inleder intervjun med en dubbelfråga:

Är du smart och social?

– Bra fråga. Jag sitter här. Och om jag är social? Ja, ganska social är jag nog, svarar Mattias Öhman och skrattar.

Artikelbild

| Mattias Öhman är hälsoekonom. I sin forskning slår han hål på myter och tar reda på samband.

Hur gammal räknar du med att bli då?

– Jag hoppas på att bli 90 eller i alla fall över 85 år, svarar han.

Frågorna kan tyckas märkliga, men är högst relevanta. Mattias Öhman är hälsoekonom och ett av hans forskningsämnen är huruvida förtida död har någon koppling till intelligens och social kompetens.

Sådana förmågor undersöks grundligt när man mönstrar till det militära. Tack vare det hade Mattias Öhman ett brett underlag, 700 000 mönstrande män födda 1950–1965.

– Det är unikt med en så bred populationsdata, hela den manliga befolkningen, säger han.

Resultatet visade att låg intelligens och bristande social kompetens har en stark koppling till förtida död, särskilt den sociala kompetensen, som bland annat bedöms utifrån stresstålighet, initiativförmåga och hur bra livet med vännerna fungerar. Av dem som psykologen under mönstringen bedömde som minst sociala hade 8,5 procent dött före 45 års ålder. I jämförelse var siffran 1,5 procent bland dem som bedömdes ha den högsta sociala förmågan.

Vad de dog av saknas det uppgifter om, men det finns generell statistik. Enligt Socialstyrelsen är de vanligaste dödsorsakerna i den låga åldern hjärtsjukdom, självmord, malignt melanom och olyckshändelser (trafikolyckor borträknat). I den ordningen.

Mattias Öhman har tofs uppe på huvudet och kortklippt runtom. På anslagstavlan bakom datorn hänger sju medaljer från olika cykellopp med landsvägsracer. Och på lysrörslampan som hänger i taket står travar av pappmuggar. Det är så proppfullt att travarna har börjat svämma över till bokhyllan. Mattias Öhman förklarar att han inte dricker kaffe, men ändå får en pappmugg varje gång han äter i restaurang Humlan på Ekonomikum. Tanken är att de ska fyllas med kaffe, men Mattias muggar förblir oanvända. Han kallar installationen En doktorands klagan.

– Städarna tycker att jag är galen, men det är roligt, säger han.

Snart måste muggarna bort, för efter sommaren flyttar han till Institutet för bostads- och urbanforskning, IBF. Han tycker det ska bli skönt med ett miljöombyte.

Just för tillfället förbereder han en presentation om fluorid, den uppsats i avhandlingen han arbetat mest med och som han skrev tillsammans med kollegan och rumskompisen Linuz Aggeborn.

– Vi lade märke till en stor debatt och skepsis kring fluorid i tandkräm och dricksvatten och tyckte det var konstigt att det var så kontroversiellt. Studier fanns som tydde på att fluorid i dricksvattnet kan ha negativa effekter på kognitiv förmåga, det vill säga IQ, men de var svaga. Vi tänkte att vi kan göra något bättre, säger han.

Så de samlade in data på fluoridhalten från alla Sveriges vattenverk och kopplade ihop dem med var folk bodde från uppväxten och framåt. Sedan jämförde de detta med registerdata över kognitiv förmåga, även denna gång från mönstrande män.

– Det är givetvis en nackdel att alla är män, men det finns inget som tyder på att fluorid har någon annan effekt på kvinnor, säger Mattias Öhman.

Underlaget var i alla fall stort och slutsatsen blev att de halter av fluorid vi har i Sverige tycks var ofarliga.

På väggen i arbetsrummet sitter affischer, foton och annat sorterat under rubrikerna galenskap eller vetenskap. Mellan dem löper en blå pappersremsa döpt till floden Styx (gränsen mellan livets och dödens rike i grekisk mytologi). Kropp- och själmässan har hamnat under galenskap och på vetenskapssidan sitter Otto Neurath, österrikisk filosof och sociolog som ville skilja på vetenskap och pseudovetenskap.

Själv sitter Mattias Öhman i styrelsen för Vetenskap och folkbildning, en förening som kritiserar pseudovetenskap och konspirationsteorier. Han tycker att fluoridstudien har varit roligast att arbeta med, just för att den snuddar vid konspirationsteorier.

– Infowars.com är en hard core konspirationssida på nätet. Där står det att dricksvattnet är förgiftat med fluorid. Donald Trump tycks uppskatta den sajten, säger han syrligt.

Den tredje studien i avhandlingen handlar om 65-åriga män som screenas för pulsåderbråck i buken och hur det påverkar det psykiska måendet att få veta att man är i riskzonen.

– Vi hittade möjligen en liten negativ effekt, men inte tillräcklig för att argumentera för att avbryta screeningen.

Den fjärde studien handlar om vilken effekt antidepressiv medicin har på dödligheten hos patienter som haft hjärtinfarkt.

– Jag hittade ingen negativ effekt. Ingen positiv heller, säger Mattias Öhman.

Hur vanligt är det att en avhandling innehåller fyra helt olika studier?

– Det är ganska vanligt inom mitt ämne och på nationalekonomiska institutionen. Där ligger fokus mer på metod än ett specifikt ämne. Det gör att vi kan studera lite vad som helst, så länge vi använder vår disciplins verktygslåda, svarar han.

Men så spretigt tycker han inte att det är ändå. Han ser en röd tråd i att allt handlar om hälsa på ena eller andra sättet.

Mattias gillar ordning och reda och var scout ända tills han var 19 år gammal och flyttade från Baggetorp, ett samhälle med runt 500 invånare utanför Vingåker. Där hade han en bra barndom, men han har svårt att komma på något särskilt barndomsminne.

– Men en sak som jag lade ner väldigt, väldigt många timmar på var Nintendospelet Super Mario Bros 3. Jag var mer eller mindre besatt när jag köpte det, berättar han.

Han trivdes alltid i skolan och gick vidare till universitetet direkt efter gymnasiet. Först hamnade han på villovägar i datateknik i Umeå och hoppade av efter ett par år. Sedan blev det allmänbildande kurser i sociologi, statsvetenskap, juridik och teoretisk filosofi i Linköping och Uppsala innan han knöt ihop säcken här på nationalekonomiska institutionen.

Mattias Öhman har inga planer på att någonsin lämna universitetet.

– Jag vill stanna inom akademin och avancera. I Uppsala eller möjligen Stockholm.

Han har vågat hoppa fallskärm och bungyjump och åker alla karuseller på Gröna Lund. Men han tror inte att han skulle våga flytta vart som helst i världen för att arbeta.

– Det skulle vara lite roligt, men jag känner mig fast rotad här, säger han.

Lumpen gjorde han aldrig, han var för ointresserad och det var inget tvång. Men han mönstrade i alla fall. Alltså finns han själv i ett register som han säkerligen kommer att använda sig av i forskningen iframöver.