– Nej, vi är inte förvånade. Varje dag ringer människor som drabbats av stroke eller anhöriga hit för att få hjälp, säger Kjell Holm, verksamhetschef, Stroke Riksförbundet.

Hur livssituationen för strokedrabbade ser ut på lång sikt har Riksstroke, det svenska strokeregistret, undersökt i år. Enkäter har skickats till 10 000 personer, varav hälften fått frågor om situationen tre år efter stroken och övriga fem år efteråt. Svarsfrekvensen var drygt 70 procent.

Resultatet visar att 15 procent ofta eller ständigt känner sig nedstämda. Hela en fjärdedel angav att de hade behov av rehabilitering som de inte hade fått. En fjärdedel av patienterna kände smärta och av dem ansåg var femte att de inte fått tillfredsställande smärtlindring.

– Här finns jättestor förändringspotential. Att rehabilitering är lönsamt är allmänt känt. Både kunskap och evidens för vad som fungerar finns, säger Kjell Holm.

Fem år efter stroken tycker 58 procent att de har bestående besvär. 31 procent svarade nej på frågan ”Har du kunnat återgå till det liv och de aktiviteter som du hade före insjuknandet i stroke”. Av dem som arbetade innan stroken hade endast tolv procent återgått till förvärvsarbete.

– En orsak till att eftervården fallerar är att ansvaret delas av kommun, landsting och stat och patienten hamnar mittemellan. Det finns personer som fått åka hem och tänkt att de ska börja jobba men upptäckt att de inte kan sätta igång kaffebryggaren. Vi vill att alla som skrivs ut ska få en rehabiliteringsplan och bli kontinuerligt uppföljda.