Det är knappt tre kilometer mellan Ansos lägenhet i Liljeholmen och Joannas vid Mariatorget i centrala Stockholm. Det låter inte så mycket, men den som har växt upp med tv-serien ”Vänner” där rollfigurerna kunde springa mellan två lägenheter tvärs över korridoren förstår att det är lite mer jobb att få till spontant familjehäng när man måste ta sig över bron som binder samman de två stadsdelarna. Och Anso Lundin, mer känd under artistnamnet Min stora sorg, är den första att erkänna att det krävs engagemang för att få det att fungera.

– Det är klart att det är enklare att stanna hemma efter skolan, i stället för att bege sig in till stan för att äta middag och sedan ta sig hem sent med trötta barn. Men vi vet att det är värt det, så vi lägger den tiden och energin på att vårda familjerelationen.

Ansos stjärnfamilj föddes för ganska precis tio år sedan, när hon genom gemensamma bekanta träffade Joanna Lemnelius. Då hade ingen av dem barn eller partners, och de bestämde sig rätt snabbt för att dela lägenhet. Ett år senare föddes Joannas dotter Billie, och vännernas relation gick in i en ny fas.

Artikelbild

| Elva personer. Ann-Sofie "Anso" Lundins och bästisen Joanna Lemnelius stjärnfamilj föddes för tio år sedan. Då var de tre, i dag har familjen växt till elva personer.

– Det var aldrig någon tvekan, det var självklart att vi skulle fortsätta att bo ihop och att jag skulle få en roll i Billies liv. För oss var det inte konstigt alls, men vi märkte snabbt att normen om kärnfamiljen är väldigt stark. Vi fick genast väldigt många frågor om vad jag hade för relation till Billie, och hur vår familj egentligen såg ut, säger Anso.

Joanna och Anso försökte sätta ord på sin familjesituation för att kunna bemöta alla frågor, och landade till slut i begreppet ”stjärnfamilj”. I dag, tio år senare, består den av fyra vuxna och sju barn. Alla barnen ser varandra som syskon, och de vuxna är bonusföräldrar till varandras barn.

- Jag läste att Camilla Läckberg också kallar sin familj för stjärnfamilj, men jag vill gärna tro att det är min kompis Oscar som har myntat uttrycket, säger Anso med ett skratt.

Att familjen bor på två adresser har inte varit självklart, under en period letade de efter ett hus stort nog att rymma dem alla. Men jakten gav inget resultat, och till slut rann planerna på att bo ihop alla tio (nu elva) ut i sanden.

Artikelbild

| Barnrum. Rio, Ali och Billie leker på golvet i barnrummet. I sängen sitter Folke med Neneh.

– Det gick liksom inte att hitta något tillräckligt stort i rimlig prisklass här i Stockholm, särskilt inte med tanke på att vi var tvungna att leta i vissa områden nära barnens skolor. Att bo i kollektiv är nog lättare i mindre orter. Både ekonomiskt och för att det är smidigare att skapa en spontan samvaro när man bor närmare varandra.

I stället lever de familjeliv på två adressern. På frågan om hur hennes liv hade sett ut om hon inte hade träffat Johanna funderar Anso en stund innan hon svarar.

– Både jag och Joanna är sådana att vi kanske hade hittat en liknande lösning ändå, med några andra. Däremot känner jag att min artistkarriär nog hade sett annorlunda ut utan min stjärnfamilj. Att veta att jag har ett så stort socialt skyddsnät runt mig och mina barn gör att jag känner mig trygg, vågar ta risker och utmana mig själv musikaliskt, säger hon.

Förutom vardagsbestyr som att hjälpa varandra med förskole- och skolhämtningar, middagar hos varandra och mycket fritid ihop försöker stjärnfamiljen också att tillbringa semestrar och högtider hos varandra i den utsträckning det går. Det är inte helt enkelt, eftersom fyra vuxna innebär att det är hela fyra släkter inblandade. Och de biologiska släktingarna utanför stjärnfamiljen har fått vänja sig vid att familjen numera är extra stor.

– Min egen familj bor kvar i Gävle, jag träffar dem så ofta jag kan. Jag har förstått att jag har ett ansvar gentemot min biologiska familj och andra vänner att få alla att förstå att stjärnfamiljen inte är stängd. Alla är välkomna!

Anso Lundin vill prata så mycket som möjligt om deras sätt att leva. Dels för att hon tror att det är en modell som skulle passa fler, dels för att erbjuda alternativ till normen.

– Många lever ganska ensamma i Sverige, jag tror att vi skulle må bra av att bilda större familjer. På andra ställen är det inget konstigt att familjen är stor och brokig och att inte alla har biologiska band till varandra. Sedan är det viktigt att komma ihåg att man alltid gör ett aktivt val. Att leva enligt normen i en traditionell kärnfamilj är ett val lika mycket som att leva som vi gör. Många verkar tro att vi aktivt valt bort kärnfamiljen, men vi valde bara stjärnfamiljsliv i stället. (TT)