– Från början var det väldigt skakigt och osäkert. Martina behövde en ledare och taklift för att sitta upp på hästen. Nu går det bra för henne att komma upp med hjälp av en assistent, och hon vågar utmana sig själv och testa nya saker. Det märks att hennes kropp har kvar muskelminnet som vet hur kroppen ska bete sig vid ridning, säger Mia Öberg, som är ridlärare på Lagga ridskola.

Sedan slutet av 1980-talet har Lagga ridskola bedrivit ridning för personer med funktionsvariationer. Många av dem har flera och grava funktionsnedsättningar. 14 av stallets 25 hästar är speciellt utbildade för att klara av uppgiften.

– Framför allt var det glädjande att en dag plötsligt se Martina resa sig upp ur rullstolen och med stöd av sin käpp gå in i spiltan till sin nya häst, säger Mia Öberg, som för att utmana Martina gav henne en ny, större och yngre häst den här terminen.

En förklaring till ridningens effekter är att den stimulerar flera sinnen samtidigt. Till exempel skapar hästens ryggrörelser en sensorisk upplevelse som liknar mänsklig gång.

– Från början höll Martina bägge tyglarna i sin friska hand, men nu har hon fått en specialtygel som gör att hon kan ha en tygel i sin förlamade hand. Det märks att hon kan använda handen när hon gör en förhållning och hästen stannar. När hästen gungar sitt huvud, rör sig hennes förlamade hand i samma takt, säger Mia Öberg.

Två särskolor i Uppsala anlitar Lagga ridskola för sina elever. Dit kommer också privatpersoner med funktionsvariationer.

I fjol gjorde Sahlgrenska Akademin en studie om effekterna för strokepatienter som fick antingen fick rida eller fick rytm- och musikbaserad terapi och en kontrollgrupp som inte fick någondera av terapierna.

Av dem som tyckte att de återhämtat sig snabbare kom 56 procent ur ridgruppen, 38 procent från gruppen som fått rytm- och musikterapi medan 17 procent var ur kontrollgruppen. I studien ingick 123 svenska män och kvinnor i åldrarna 50 till 75 år. De hade alla drabbats av stroke mellan tio månader och fem år tidigare. Deltagarna lottades till de olika terapierna.

Förutom att själva skatta ifall deltagarna blivit bättre, testades deras gång, balans, greppstyrka och kognition. Deltagarna i ridgruppen förbättrade både sin gång- och balansförmåga.