Innan Anders Södergård, 31, fick cancer i hjärnan kände han sig odödlig. Han pluggade till läkare i Uppsala och levde livets glada dagar.
När Anders Södergård skrev sin självbiografiska bok, som han döpt till Strålmannen, fick han rådet att beskriva känslor på ett sätt så att läsaren kunde leva sig in i hans situation. För att minnas, gick han tillbaka i tiden, blundade och tänkte på hur det var när han låg i sjukhussängen i 56 dagar i sträck.

Han plockade också fram detaljer från ögonblicket när han fick veta att han hade en tumör i hjärnan. Han kunde till och med minnas lukten i rummet. När läkaren gav beskedet gick allt som i slow motion.
Den känslan har han försökt förmedla till läsaren.
– Jag skrev utifrån de tankar som kom upp just då. Det var jobbigt, för jag återupplevde känslorna igen och det tog längre tid att skriva. Men det var bra, för det blev en sorts bearbetning av vad jag gått igenom, säger Anders Södergård.

Han började skriva 2009, tre år efter att han blev sjuk. Det tog nästan ytterligare tre år till att skriva sig igenom allt han varit med om. Flera gånger tvingades han arbeta om boken, för mycket av det han skrev i början blev för glättigt, tycker han. Det tror han beror på att han i dag har facit i hand, han vet att han överlevt.

Artikelbild

| Anders Södergård, Sten Strömberg, Maria Jernsdotter Björklund.

Men att bli allvarligt sjuk i unga år, mitt i läkarstudierna, var inget Anders Södergård i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig. Han beskriver sig själv som en aktiv person som förutom plugget, bland annat ledde spinningpass, sjöng i kör, tränade fotboll och spelade piano. Hjärntumör var det värsta han kunde tänka sig att råka ut för.
– När man själv läser till läkare vet man en massa som kan hända, vilket är på både gott och ont. Jag visste att många patienter med hjärntumör dör snabbt efter diagnosen och de som överlever blir ofta personlighetsförändrade. Jag har överlevt, men jag är inte samma person i dag som jag var innan. Sjukdomen har fått mig att uppskatta livet på ett annat sätt, säger han.

När vi ses hemma i Anders Södergårds lägenhet i Klockarängen i Uppsala har han en ledig dag från jobbet som AT-läkare på Heby vårdcentral. Halva hjärntumören gick inte att operera bort, den sitter kvar och han vet inte om den kommer att växa och bli mer aggressiv igen. Men just nu mår han bra. Kontrollerna har han dock valt att göra två gånger per år, i stället för tre, för att de kan skapa onödig ångest och oro, menar han.
Under skrivprocessen var han noga med att få med både bra och mindre bra upplevelser. Vårdpersonal som bemött honom på ett felaktigt eller dåligt sätt, nämner han inte vid namn. Men det var ändå bra att skriva av sig hur han kände inför dessa personer, menar han.

Sista delen i boken handlar om strategier för hur han fixar livet och vad han gör för att leva lyckligt. Han tycker till och med att livet är bättre i dag än innan han blev sjuk.
– När jag var sjuk märkte jag att det fanns andra som också var sjuka och som inte ville prata om sin sjukdom. Jag tror däremot att det är bra att vara öppen med kriser i livet, oavsett vad det handlar om.
Och så tillägger han att han är en person som vänder allt till något positivt. Ibland till förbannelse, som han själv uttrycker det. Bara en sån sak som att han fick chansen att skriva en bok. Det hade han aldrig haft anledning att göra om han inte blivit sjuk.

Uppsalabon Sten Strömberg, 48, lärde sig mer om sig själv efter att ha skrivit en relationsroman om skilsmässor. Mycket av stoffet har han hämtat ur sitt eget liv.
– Det är rätt intressant, det här med att man når sina egna känslor när man skriver. Jag upptäckte att det är ett bra sätt att förstå sig själv på ett djupare plan, säger Sten Strömberg.
Han hade hört talas om andras skilsmässor men hade aldrig för sitt liv kunnat föreställa sig hur han själv skulle drabbas av ett uppbrott. Dessutom var han den första i bekantskapskretsen som skilde sig, med följden att han stod där ensam, med praktiskt taget ingen att prata med.

Under en period var han under isen och utelämnad till sig själv, vilket fick honom att må ännu sämre. I efterhand har han dragit slutsatsen att det är vanligt att män håller en fasad utåt och att många intalar sig själva att det är den enklaste sak i världen att börja ett nytt liv och glömma det gamla.
– Men det är inte så enkelt. För egen del märkte jag hur viktigt det var att prata med andra som gått igenom samma sak och med personer som delade min smärtsamma upplevelse. Och när det gått en tid kunde jag faktiskt stötta vänner som bar på liknande erfarenheter.

Ur alla samtal föddes idén att skriva en bok. Han var ju inte ensam om upplevelsen att själen hamnat i kläm. Romanen heter Fjärilsprinsen och är en berättelse om en man som är med om en upprivande separation och som senare ger sig in i en ny passionerad kärleksrelation. Boken beskriver två olika roller: hur det känns att bli lämnad och hur det känns för den som lämnar ett förhållande. Viktigaste budskapet som Sten Strömberg vill förmedla är att det går att komma över en skilsmässa och återfå full livskraft igen.
– Jo, för jag gjorde ju det. Livet är inte slut för att ditt äktenskap har havererat. Jag vill ge det hoppet till mina läsare för jag tror att många kan känna igen sig i min roman. Själv upplevde jag en livskris men det gick att komma vidare.

När han var färdig och ville ge ut boken, fick han nobben från förlagen, därför bestämde han sig för att ge ut sin bok på eget förlag och bekosta allt från tryckning till marknadsföring själv. Inte helt enkelt men lärorikt och spännande, tycker han.

Sjuksköterskan Maria Jernsdotter Björklund vårdades för cancer på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Efteråt kunde hon inte äta som vanligt. Att skriva en bok för alla med magproblem blev ett sätt att skapa något meningsfullt av hennes svåra år.
Uppemot hälften av Sveriges befolkning har besvär med magen och tarmkanalen. Typiska symtom är magont som går över när man går på toaletten, förstoppning eller diarré och besvär med gaser. Ett tecken i tiden, menar Maria Jernsdotter Björklund och syftar på att många lever ett stressigt liv och slarvar med maten.

2003 drabbades Maria Jernsdotter av något mycket värre, akut leukemi. Under en lång period tålde hennes mage endast mat via näringsdropp.
– När jag var dålig i magen av cellgifter och en benmärgstransplantation väcktes tanken på att skriva en bok om vad man kan göra för att hjälpa kroppens egna självläkningssystem. Det finurliga är nämligen att vi kan påverka vår maghälsa mer än vi tror, säger hon.
Maria Jernsdotter Björklund har döpt sin metod till bomullskuren. Den går ut på att ge magen semester under en kortare period. För att klara av detta, bör man själv ta semester eller passa in kuren under en längre ledighet. Dagarna ägnas åt vila och intagandet av skonsam mat, som potatis, fisk och morötter i kokt, mosad form samt gröt och soppa. Dygnsrytmen är ungefär som för en bebis som mest äter och sover,

Att ge ut en populärvetenskaplig bok om magen kom att bli en läkande process i dubbel bemärkelse för Maria Jerndotter Björklund. Hon lärde sig mer om hur magen fungerar. Och hon gav sig själv ett slags egenterapi genom att skriva av sig. Av egen erfarenhet vet hon att kreativt skapande är viktigt för att kroppen ska orka, oavsett vilken typ av livskris det handlar om.
– För vissa ligger det närmare till hands att måla, sjunga eller dansa. Jag valde skrivandet, för att jag alltid tyckt om att uttrycka mig i skrift. Sen när människor läser boken hoppas jag att de kan känna igen sig. Att skriva med ett personligt tilltal tror jag i alla fall gör att människor tar till sig kunskaperna på ett annat sätt, säger Maria Jernsdotter Björklund som har planer på att skriva ännu en bok. Den här gången funderar hon på att berätta om sina erfarenheter från vården, både som sjuksköterska och patient.