Det perfekta slaget. Om några sekunder ska han slå det. Men det vet inte 14-årige Jon från Gräsö när han koncentrerat förbereder sig inför servereturen i sporthallen i Forsmark. Det är en viktig boll, dubbelmatchen är jämn och tuff.

Smack! Motståndaren slår en hårt vinklad serve. Jon tvingas snabbt röra sig i sidled, långt ut i korridoren till höger. Han hinner se att motståndaren framme vid nät tar ett litet steg in i banan. Korridoren öppnar sig. Där är luckan.

Pang! Forehandsreturen kommer instinktivt, en tränad rörelse förvisso, men på något sätt är det som om hjärna och kropp lever sitt eget liv. När han träffar den filtklädda gula bollen är han utanför den knappt elva meter breda tennisbanan, men på något sätt lyckas han vinkla tillbaka slaget så att bollen seglar över nätet och landar innanför sidlinjen, otagbart för motståndaren.

Artikelbild

| I fem år har Uppsalabon och tidigare tennislöften Jon Nohrstedt jobbat med filmen om tennislegendaren Björn Borg.

Allt går blixtsnabbt, samtidigt som tiden står stilla. 28 år senare kan Jon spela upp det i hjärnan som en film. Det var det perfekta slaget. Dessutom setboll.

Jon Nohrstedt är filmproducenten bakom filmen "Borg" som nyligen hade premiär på Sveriges biografer. Vi träffas i SF Studios trendigt inredda kontor på Sveavägen i Stockholm dit han tar sig varje morgon via Upptåget från Storvreta. Resan tar 1,5 timme, men han är van efter tio års pendlande.

På en pelare mitt emot receptionen syns en handfull filmpriser – Guldbjörnar, Golden Globes och Oscarsstatyer – som vittnar om att svensk film har en lång historia med internationella framgångar. Själv har Jon Nohrstedt producerat två animerade Bamsefilmer som nominerats till publikens pris på svenska Guldbaggegalan.

Även "Borg" lär vara en stark kandidat för diverse guldbaggar i januari. Det går nämligen bra nu för Jon Nohrstedt. Men han verkar inte vara den skrytiga typen, en karaktärsbeskrivning skulle snarare ge honom epitet som lugn, mjuk och snäll. Kanske är han också väldigt stark, men sånt syns ju inte alltid utanpå.

Artikelbild

| "Alla i publiken tittar på en. Det är knäpptyst. Då inser man hur otroligt ensam man är som tennisspelare."

RECENSION: Så bra är "Borg".

För några dagar sedan kom han hem från Torontos filmfestival, Nordamerikas största och jämte Cannesfestivalen en av de mest prestigefulla. Som första nordiska film någonsin fick "Borg/McEnroe" – som är den internationella titeln – äran att vara öppningsfilm. Filmen, vars budget ligger på 64 miljoner kronor, har sålts till 150 länder och är kommersiellt redan en stor framgång.

Artikelbild

| Gillar också Bamse. Jon Nohrstedts nästa projekt blir återigen animerad film. Inom kort inleds animeringen av hans tredje Bamsefilm.

– När vi inledde det här projektet för fem år sedan ville vi göra en film med hög konstnärlig kvalitet som också hade publikpotential. Jag känner att vi har hittat den kombinationen och är väldigt stolt över den film vi har gjort. Sedan får vi utvärdera om ett par veckor om vi lyckades fullt ut, säger Jon Nohrstedt, i dag propert klädd i blå jeans, ljus skjorta och en ljusblå lammullströja av välkänt märke.

Tennisfilmen är också en bra start för SF Studios nystartade internationella avdelning som ska producera engelskspråkiga alster för en global marknad. Den satsningen leds av Jons producentkollega Fredrik Wikström Nicastro.

LÄS MER: Leo Borg spelar sin pappa som ung

Om Jon Nohrstedt tycker att den dramatiska beskrivningen av hans eget tennisminne ovan är rätt återgivet spelar mindre roll. Som producent för en spelfilm är han van att hantera frågan om verkligheten måste stämma överens med handlingen. Det måste den inte.

– Det viktiga är att skapa en berättelse som människor vill ta del av i biosalongen, säger han.

Huvuddramat i "Borg" är koncentrerat till rivaliteten mellan Björn Borg och amerikanen John McEnroe som utmynnade i en klassisk drabbning i svenskens femte raka Wimbledonfinal lördagen den 5 juli 1980 i London. Spelscenerna i själva tennismatchen är kanske den del som fått mest beröm av filmkritikerkåren. Skådespelarna Sverrir Gudnason (Björn Borg) och Shia LaBeouf (John McEnroe) är trovärdiga tennisproffs och bjuder på nervkittlande spänning, trots att alla i biopubliken vet hur matchen slutar. Men de svingar inte sina träracketar i London, utan i Prag. Läktare byggdes tillfälligt upp på en befintlig tennisbana.

– Det var en väldigt häftig upplevelse att stå nere vid baslinjen och titta upp mot läktarna runt omkring en. Alla i publiken tittar på en. Det är knäpptyst. Då inser man hur otroligt ensam man är som tennisspelare.

Vad är du mest stolt över med filmen?

– Jag är stolt över den närhet som jag tycker att man får till karaktärerna och hur vi skildrar hur ensamt det är att vara tennisspelare på den yttersta nivån.

Som producent ansvarar Jon Nohrstedt för filmen från ax till limpa. Rollen kan bäst liknas vid en vd:s. Det är han som letar finansiering, anställer regissör, manusförfattare och skådespelare och ser till att produktionen utvecklas åt rätt håll, samt att tidsramar och budget hålls. Parallellt granskas nya filmmanus utifrån konstnärlig nivå och kommersiell kraft. Konkurrensen är stenhård och framgång mäts främst i antal biobesök och lönsamhet.

De första veckorna efter premiären avslöjas om publiken strömmar till. Positiva filmrecensioner är viktiga, men det är inte alltid de har betydelse för den kommersiella framgången. "Borg" har fått mycket ros, men också en del ris. Till exempel har filmen beskrivits som för distanserad och att en felaktig bild ges av både Björn Borg och tränaren Lennart Bergelin.

Är du nöjd med recensionerna?

– Ja, det är jag. All kritik har en poäng och den kritik som varit får man respektera och lyssna på. Men om man gjort filmen så bra som möjligt utifrån förutsättningarna så känner man sig nöjd efteråt. All konstform är ju en subjektiv upplevelse och vi försöker göra filmer som alla ska tycka om, men det kan inte alla göra.

När Jon började sina första trevande filmprojekt som 14-åring hade han ingen tanke på att i framtiden jobba i filmbranschen. Han skulle bli tennisproffs.

De svenska tennisframgångarna var på den här tiden enorma med världsspelare som Stefan Edberg och Mats Wilander på toppen av sin karriär. I efterhand har denna historiska idrottsepok döpts till "Det svenska tennisundret". 1988 tog Sverige hem 17 stora titlar och hade tio spelare bland världens 50 bästa.

Intresset för tennis hade sedan Björn Borgs framgångar ett decennium tidigare ökat lavinartat och Jon kände att ingenting var omöjligt, bara han tränade bra och fortsatte vinna matcher. Men åren som följde tog teater- och filmintresset över, samtidigt som han insåg att talangen på tennisplanen inte räckte så långt som han hoppats.

LÄS MER: En av de mest dramatiska finalerna

Tack vare dramaläraren Gunbritt Henriksson på högstadiet fick han så småningom möjlighet att spela amatörteater i Östhammar och när han senare bestämde sig för att gå gymnasiet med radio- och tv-inriktning på Grafiskt utbildningscenter (GUC) i Uppsala fanns det ingen återvändo. Det var film som han ville jobba med.

På Dramatiska institutet i Stockholm utbildade han sig till långfilmsproducent och gick därifrån vidare till att bland annat linjeproducera en animerad tv-serie med seriefiguren Rocky. Och som färdig producent och småbarnsförälder tvekade han inte att göra långfilm av Bamse när han fick frågan. I oktober inleds animeringen av den tredje filmen om världens bästa björn – om Borg ursäktar – och nästa jul är det meningen att "Bamse och Dunderklockan" ska ha premiär.

Att du kan identifiera dig med tennisspelare är tydligt, men vilken figur i Bamse skulle du helst vara?

– Jag tycker att Skalman är fantastisk. När jag själv läste Bamse som liten så älskade jag hans uppfinningar. Skalman har inte några begränsningar, han kan alltid lösa allting. Bamse har ju den fina livsfilosofin att "om man är stark så måste man vara snäll", men Skalmans sätt att se på saker som väldigt logiska och att ingenting är omöjligt tycker jag också är en härlig livsfilosofi.