Lördagen den 4 juni 2016 sitter Sigtunabon Michael Lundgren som vanligt på plats nummer 128 på ”Studans” vip-läktare. Han jublar tillsammans med 1 170 övriga hemmafans när den oväntade målskytten Jakob Bergman i 79:e minuten gör segermålet mot bortalaget Trelleborg. Det är en spännande match, men än mer spännande är att Michael Lundgren sedan fyra dagar tillbaka har ett nytt jobb som klubbchef för IK Sirius fotboll.

Det kommande året kommer kalendern att vara fulltecknad med möten om nya sponsorkontrakt, byggplaner på en helt ny fotbollsarena, Sirius damlags uttåg ur föreningen och en ny organisation och ekonomisk plan. Dessutom dyker oväntade händelser upp som till exempel ovanligt många spelarskador, tjuvar i omklädningsrum och gräsmatteproblem.

Men störst av allt är förstås att Sirius hösten 2016 tar steget upp i fotbollens finrum.

Artikelbild

| Rad 8, plats 128. Här på vip-läktaren har Michael Lundgren sin fasta sittplats på hemmaarenan Studenternas.

– Uppsala hade väntat i 43 år, jag fick vänta i sex månader, skrattar Michael Lundgren och är tydlig med att återinträdet i allsvenskan på inget sätt är hans förtjänst.

– Det här har varit en lång resa för hela organisationen, från styrelsen och nedåt.

Det är dagen före midsommarafton och UNT har stämt träff vid Studenternas IP:s publikingång. Klubbchefen har denna morgon tagit på sig sin mörkblå Siriuskavaj och en matchande ljusblå skjorta. Han har mörkblå jeans och svarta blankputsade skor. De bruna ögonen är skymda av ett par solglasögon av känt märke. 46-åringen hälsar glatt och tar av sig glasögonen.

– Jag måste bara kolla gräsmattan, säger Michael Lundgren och vi korsar löparbanorna där friidrottsklubben Upsala IF denna vecka har sommarläger med ett 50-tal springglada pojkar och flickor i olika åldrar.

Artikelbild

| Första året som klubbchef i Sirius fotboll har minst sagt varit intensivt. Men Michael Lundgren har inte ångrat att han tog jobbet.

På fotbollsplanen synar han speciellt ett område på gräsmattans nordöstra och mest solfattiga del som kommunen lät byta ut för någon månad sedan. Han ställer sig på huk och stryker handen över gräset.

– Nu ser det faktiskt rätt bra ut, säger han nöjt.

Michael Lundgren är lätt att intervjua, han är avslappnad och har nära till skratt. Sedan ett år tillbaka är han alltså Sirius fotbolls klubbchef, en roll som bäst liknas vid en vd:s. Han har inget sportsligt ansvar för herrlaget och jobbet ska inte förväxlas med en sportchefstjänst, det ansvaret axlas i Sirius av tränarna Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf.

1 juni 2016 ersatte han rikskände fotbollsprofilen och Uppsalabon Ola Andersson. Få i Uppsalabor visste då vem Michael Lundgren var och själv tog han sig en rejäl funderare innan han tackade ja, berättar han över en kopp kaffe och leverpastejsmörgås när vi fortsätter intervjun på kafé Fågelsången.

Helt självklart var det inte. Till exempel var klubbens ekonomiska status något svajig eftersom året inleddes med en skuld på 1,8 miljoner kronor.

– Men jag gjorde en gedigen analys av föreningen och frågade mig själv om jag var beredd att göra det här. Jag insåg att det skulle bli mycket jobb både på kvällar och helger och att det skulle bli stort fokus på föreningen och på mig eftersom A-laget då låg högt upp i superettan.

Ångrar du att du tog jobbet?

– Absolut inte, visst har det funnits tillfällen när jag funderat på om det är rimligt att lägga så mycket tid på ett jobb. Men jag har då ganska snabbt kommit fram till att: ja, det är värt det. Jag är en idrottskille och en tävlingsmänniska och jag har gett mig fasen på att vi ska få full kontroll på hur organisationen ser ut och hur ekonomin fungerar. Och vi har kommit väldigt långt redan.

Du är ensamstående sedan fem år tillbaka och har din 13-årige son varannan vecka. Får du ihop familjepusslet?

– Ja, det tycker jag. Det är klart, jag har en del sena kvällar och William får ta mycket ansvar själv. Han är fantastiskt duktigt på det och en av de bästa kommentarerna är när han sa ”pappa, nu måste vi ta en sån där matkasse, för då kan jag laga middag till dig så att det är klart när du kommer hem”, säger Michael med stolthet och skratt i rösten.

– Det är då man börjar fundera på om man ska pallra sig hem lite tidigare någon kväll. Men han älskar att laga mat, så det är lite i hans egenintresse också.

Hur ser du på papparollen?

– Att få barn är det bästa som har hänt i livet, så är det ju. Min son är det som i alla läger går före allt annat och så kommer det att vara för all framtid. Det är en ära att som förälder få vara med på den resan, både att se hur han utvecklas som individ och idrottsligt. Han är sportintresserad, men har som sagt också ett stort intresse för matlagning. Jag tror att det är bra med olika intressen så att man inte snöar in bara på ett område.

Michael Lundgren föddes i Umeå 1971 och växte upp i en mycket idrottsintresserad familj. I tonåren valde han ishockey framför fotbollen. Han har spelat i tv-pucken och sedan div 1-hockey i Björklöven och Vännäs. Hans äldsta bror Ove spelade också fotboll, men var främst framgångsrik i bowling med flera SM-guld. Mellanbrodern Tony spelade elitseriehockey i Björklöven och storasystern Lilian var med om att spela upp handbollslaget Skånela i Märsta till elitserien.

Dessutom var pappa Kurt, som i slutet av 50-talet och början av 60-talet spelade allsvensk fotboll med AIK under fyra säsonger, i många år djupt förankrad inom Umeås idrottsliv som spelare, lagledare, ordförande, materialförvaltare och bingoutropare.

Och vad gjorde din mamma Anna-Lisa?

– Det var väl som det brukar, det är kvinnan bakom allt. Hon tog hand om oss och servade med mat, kläder och tvättning. Det var alltid full markservice.

Idrotten ledde också till en yrkeskarriär. När han var 18 år fixade en hockeytränare ett fast säljarjobb på ett bryggeri i Umeå och sedan dess har han bland annat jobbat med att sälja tidningsannonser, mjölk, bensin, foppatofflor och bilar. Senast har han haft ett uppdrag inom branschorganisationen Företagarna i Stockholm.

När det här skrivs är det en dryg vecka kvar på allsvenskans sommaruppehåll. För den svenska elitfotbollen innebär det en kort semesterperiod för herrlagens spelare och föreningens personal. Men de senaste dygnen har varit hektiska för Michael Lundgren. Mobiltelefonen har gått varm från medier som önskar en kommentar om att topplaget Malmö FF lagt ett bud på Kingsley Sarfo, Sirius duktige ghananska mittfältare.

– Det har exploderat de sista dagarna med samtal och sms från tidningar, tv och radio. Bara i går fick jag cirka 20–25 samtal från 15 olika medier.

Men är det något som Sirius klubbchef inte vill prata med media om så är det spelarövergångar. Spekulationerna och ryktena har varit många och dessutom har föreningen bestämt att alla sådana frågor ska besvaras av föreningens ordförande Ove Sjöblom.

Fyra timmar efter intervjun på Fågelsången håller Malmö FF presskonferens och presenterar sin nya spelare, som hyllats av Fotbollssverige och älskats av Sirius supportar under våren. Affären beskrivs som den största någonsin mellan två allsvenska klubbar och framför allt den största som Sirius någonsin genomfört.

Att Michael Lundgrens andra år som klubbchef i Sirius blir lika händelserikt som det första är inte troligt.

– Man kan ju inte säga att vi fått en räkmacka första säsongen i allsvenskan. Det började med skador på spelare redan innan säsongen började. En vecka före premiärmatchen mot Djurgården drabbas vi av inbrott i Diöshallen och datorer, kläder, skor och bollar stals. Och sedan det dåliga gräset som innebar att vi fick flytta andra hemmamatchen till Gävle.

– Men att få vara med om det här är få förunnat. Och den fina starten på allsvenskan har gjort att det blivit ett ännu större intresse för föreningen, säger Michael nöjt och syftar på det faktum att Sirius efter tolv matcher ligger på femte plats i tabellen.

– Det här är den bästa starten som en nykomling har gjort sedan högsta serien utökades till 16 lag. Det är häftigt!

Här kommer tävlingsmänniskan i Michael Lundgren fram och även om han inte har något sportsligt ansvar för A-laget tillåter han sig att önsketänka om framtida utmaningar för Sirius.

– Vi har ju vår verksamhetsplan och våra visionsdokument, men det är klart att jag ser ett potentiellt Europaspel i framtiden.

Finns det en önskemotståndare som du vill se på nya Studan?

– Ska jag vara helt ärlig så beror det på vilken typ av match det är. Är det en kvalmatch så vill jag ha ett lag som vi kan vinna enkelt emot. Men är det en gruppspelsmatch, så gärna Manchester United eller Barcelona. Haha, det vore häftigt att se dem på Studan, skrattar Michael Lundgren.

När är det möjligt?

– Först och främst ska vi ha en färdig arena, sedan är ju frågan om den klarar de krav som ställs på Europaspel, det vet vi ju inte. Men, om jag får drömma, minimum om fem år kanske?