Det är inte många krogar som har lika bra läge som Magnussons. Folkströmmen är ständigt stark kring Islandsbron och restaurangens stora lockande fönster kan få vem som helst att hänfalla till spontanbesök för ett glas eller en bit mat. För det mesta i den sannolikhetsordningen, men nu har Magnussons förändrat sig en smula och fått lite mer matfokus i och med att drinkbaren D1 öppnat intill, som man når såväl via egen ingång som från restaurangen. Miljön har inte ändrat sig drastiskt, men upplevs lite luftigare och fräschare än tidigare.

Magnussons har i sin senaste upplaga anammat Uppsalas hetaste krogtrend de senaste åren: mellanrätter. Patrullen gillar konceptet, även om det kanske börjar bli lite uttjatat. För krogarna är det säkert bra, det är lätt att ”ryckas med” och beställa in både det ena och andra, vilket gör att notan lätt sväller. Men håller man sig till tre rätter så finns chans att bli både mätt och glad.

Med det sagt så är det ändå svårt att hitta någon given favorit på Magnussons. Det mesta smakar bra, fast det gäller att överse med små snedsteg för nästan alla rätter. Piggvar med brynt smör och rotselleripuré till exempel: fisken är fin och med brynt smör är det svårt att misslyckas, men det är synd att purén är kylskåpskall. Den andra fiskrätten, abborre med svartrot och savojkål, dras i sin tur ned av en klick naturell crème fraiche vilket är för mycket hemmaköksnivå. Viltsmörgåsen bjuder på smörstekt bröd, rökt hjortstek, svamp och pepparrotsmajonnäs. Höstliga fina smaker, men anrättningen serveras underligt nog kall och ger utflyktsvibbar.

Karljohansvamprisotton har glädjande nog mycket fin konsistens och tuggmotstånd, men inte riktigt den rätta krämigheten, medan ”burgerslider”, alltså en minihamburgare, måhända känns lite mindre prisvärd (105 kr). Pommes för 67 kronor låter å sin sida lite galet, men de tunna tryffel- och parmesankryddade stripsen sprider en härlig arom i lokalen.

Det är dock när desserterna kommer in som Magnussons är som bäst. Här är smakerna rejält tilltagna och delar av patrullen dånar av de skarpa tonerna i mötet mellan äppelsorbet och havtorn och en ruggigt söt vitchokladbrûlée. Och den varma sockerkakan med blåbärsglass och brynt smör-pulver är en fluffig dröm.

För ett ställe som Magnussons, med sin blandade publik och goda genomströmning, passar konceptet med mellanrätter bra. För- och huvudrätter spretar måhända en smula – balans är inte mindre viktigt för smårätter, snarare tvärtom - men en trevlig och avspänd upplevelse som helhet är det lätt att få, inte minst genom en gladlynt och omtänksam personal.