Krogpatrullen har alltid gillat Biztron. De har legat på en skön nivå: aldrig någon finkrog, men med stabil mat och – framför allt – en mycket vacker lokal.

Hösten 2016 är det dags för patrullen att göra ett nytt nedslag. Den hemtama trygghetskänslan av en väletablerad krog finns här fortfarande, men möbleringen är omgjord och miljön uppstramad. De nedsuttna sofforna från förr har ersatts med klossliknande dito, nya bord med metallskiva känns igen från tidigare Uppsalakrogen Edenbergs. Variation är ju bra, men här påverkar det den tidigare mysfaktorn på ett trist vis. Varför tona ner det rustika, som annars ger lokalen sin charm?

Menyn är dock precis som förr hyfsat rustik. Här är det klassiker som gäller. Fisksoppa. Toast Skagen. Schnitzel. Menyn innehåller också en kort grillsektion, där olika sorters kött serveras med sås och pommes. Här kan man känna sig hemma om man inte gillar vågade råvaror eller vilda experiment.

Artikelbild

Patrullen gläds över en fräsch toast Skagen till förrätt, med fina räkor och rejält med pepparrot på en frasig brödbit. Mycket gott. Höst betyder också ”soppläge”, och patrullen provar en kantarellsoppa med äpple och syrade kantareller. Brödet som serveras till är vid ett besök inte alls färskt, men soppan smakar bra med fin kontrast genom den syrade svampen.

Huvudrättsmenyn blir – till skillnad från inredningen – allt mer bistrobetonad. Wienerschnitzel är en återkommande favorit, men känns ganska pliktskyldig här. Den serveras med sardellkryddsmör, med knapp sardellsmak, samt kapris och pommes. Köttbiten är frasigt panerad, men lite seg innanför paneringen. Från grillmenyn provar vi en flankstek, som tyvärr inte är så lyckad. Köttet är fint stekt enligt önskad grad, men trots den varsamma grillytan har köttet en bränd bismak. Bearnaisen är syrligt fin och pommesen frasiga, men det rår inte på smakmissen. Fisk- och skaldjurssoppan innehåller generöst med fin fisk, och en grillad pilgrimsmussla, men fonden är tunn i smaken. Patrullens bästa val visar sig vara den möra och fina ankan, som serveras i oxköttsstil med vinägersky, potatiskaka och rotselleripuré. En schyst kötträtt, helt enkelt.

Efterrätterna är också okonstlade. Här kan man bland annat få ostar, i ett trevligt urval där flera olika sorters ostar finns representerade, eller en creme brûlée, som smakar precis som den ska göra.

Biztron har mycket att tjäna på sitt läge och på miljön. Men de lever också på fornstora dar, känns det som. Maten håller lite för låg nivå för priset och den närmast oändliga trivselpotentialen i lokalen borde tas bättre omhand. Som det är nu har Biztron blivit tamare och mer profillöst än förut – och det är en tråkig utveckling.