Sveriges kärleksaffär med italiensk mat verkar aldrig svalna. Vet man inte vad man ska laga hemma och har kinkiga matgäster med olika preferenser? Då funkar en spaghetti bolognese. Panna cotta är standardefterrätternas standardefterrätt och en smarrig tiramisu får ögon att tindra från norr till söder.

Samma självklara lockelse har italienska krogar av Il Forno Italianos typ: Hit kan man gå med hela familjen, det finns något för alla och miljön är charmig med rödrutiga dukar och kakelugn. Il Forno har inte heller ändrat sig nämnvärt under de senaste åren. Och varför skulle de? De lockar en stadig publik med en trygg meny i ett trivsamt kvarter.

Som vid tidigare patrullrester är det dock lite vingligt ställt med maten. Vid patrullens olika besök får vi in mat av varierande kvalitet. Det börjar bra: Antipastotallriken är en schyst förrätt, med salami, parmaskinka, chorizo, bresaola, mozzarella, parmesan och taleggio tillsammans med en smakrik pesto. Burratan är en härlig mozzarella med gräddig fyllning, som liksom exploderar i munnen.

Artikelbild

Huvudrättsmenyn består av pasta, kött, fisk och pizza. Pizzan (patrullen äter en mar­gherita med buffelmozzarella) har en fin smak på såsen och fint gräddig ost. Botten är väldigt tunn, men tyvärr undergräddad och lite degig. Sedan blir det tyvärr sämre. Fiskgrytan ”cacuicco alla Il Forno” är verkligen inget vidare. Grytan med marulk, gös, räkor och rotfrukter har en bas med konsistens som grönsakspuré, med fadd smak. Varken aioli eller grönsaksrisotto som tillbehör kan rädda den. Bättre då att beställa in en svamppasta med gorgonzola, casarecci ai funghi con salsa di gorgonzola, som är generöst strösslad med svamp och har en lagom diskret smak av osten. Svampen är förvisso för blöt, men smaken är bra.

Risotto all’agnello e asparagi selvatici är en risotto med rejäla bitar av lammytterfilé, soltorkade tomater, sparris och svamp. Smakerna är fina och det är generöst med mat, även om riskornen vid ett av patrullens besök inte riktigt har den rätta tuggiga kärnan. Filetto all’Amarone är enligt egen utsago en Il Forno-klassiker, men patrullen blir besviken. Köttet är inte kryddat alls och kantarellerna rena katastrofen, också här vattniga till max. Trots det goda getostgratinerade moset är rätten för tam för att gå loss på närmare 300 kronor.

Om man prickat fel i menyn är tiramisun en perfekt tröst, välkomponerad med lagom mängd av både kaffe och sprit. Även mousse alla casalinga, mörk och vit chokladmousse är en passande söt avrundning.

Servicen på Il Forno är rapp och trevlig. Maten pendlar dock friskt och det känns inte alltid så omsorgsfullt lagat. Men priserna är oftast rimliga och kanske är det ställets popularitet som påtvingar en viss löpande band-tillagning och genvägar här och där? Myset finns där hursomhelst, bland rutiga dukar och fladdrande ljuslågor.