Att ge sig på stans mest hopplösa kroglokal med ett så anspråksfullt koncept var ett vågspel. Men det gav också uppmärksamhet. Ett par månader in surfar La Parrilla fortfarande på bränningarna efter öppningen av vad som är stans största krogsatsning sedan Stationen invigdes.

Miljön är oväntat lyckad, rentav fantastisk med tanke på förutsättningarna. Från den ljusa bardelen, där man också kan äta pintxos (plockmat på tandpetare), till restaurangavdelningen som är lite mörkare, men med en ypperlig ljussättning som försluter varje bords sällskap på ett intimt sätt samtidigt som det är härligt sorligt, ibland en rentav stimmig ljudnivå.

Grillmenyn är stor, men inte så varierad, och tämligen köttcentrerad. Men fyra alternativ från havet och ett par vegetariska rätter finns också. Patrullen har under sina besök avnjutit det mesta på förrättsmenyn, eller ”raciónes” (portioner) som det heter. Pata negran med getost (110 kr) är smått himmelsk, med fantastiskt god ost som tillsammans med skinkan sprider vällust. Likaså är charktallriken (145 kr) helt enkelt grym: särskilt de föredömligt tunna skivorna skinka och cecina (lufttorkat nötkött), men även blodkorven är fin. De argentiska rödräkorna (85 kr) är kladdiga till max, men fräscht syrliga. Syrligheten dominerar förstås cevichen med lax och pilgrimsmussla (110 kr), om än väl i överkant.

När det sen kommer till huvudnumret, köttvarmrätterna, är det idel frestande val patrullen ställs inför. Till varje beställning kommer det in en bricka som ställs mitt på bordet med tillbehören, som är desamma oavsett matval. Under öppningsperioden har det varit grönsallad, syrlig kålsallad, friterad potatis, sötpotatismos, örtdipp, chimichurri med mera. När vald huvudrätt kommer in serveras den med grillad majs och bakade körsbärstomater. Det fungerar till det mesta, men knappast perfekt till piggvaren (345 kr). Som tur är har fisken tagits omhand på bästa sätt och patrullen har inte blivit så mätt och glad av en fiskrätt på länge. ”Bistec Uruguayo” (315 kr) är en utmärkt hängmörad rackare, underbart god tillsammans med den lena sötpotatisen. Likaså den uruguayanska T-bensteken som är stor som en kontinent och kolossalt mör (355 kr).

”Secreto Iberico”, grisens hemlighet, blir man förstås nyfiken på (245 kr), även efter att ha ätit den. Nog vill man veta hemligheten bakom hur ett stycke fläskkött kan smälta i munnen så njutbart. Lika njutbar är emellertid inte ”Panceta de la granja con chistorra”, spansk korv med gris från Nibblegård (205 kr), det är gott men enformigt, fläsket är dock härligt.

LÄS ÄVEN: "Prisade krögare öppnar nytt"

Orkar man inte dessert är man illa ute. Grillad persika med salt dulce de leche-glass och ”arechapas” (plättar) är underbar (110 kr). Helt enkelt både elegant och barnsligt på samma gång. Dock har patrullen fått den såväl helt utan persika som med plommon i stället, utan påpekan. Vuxnare i smaken är fruktsallad med pisco sour-sorbet (95 kr). Den fint tärnade, söta frukten är chilihet och den kärva svala sorbeten knyter ihop rätten perfekt. Självklart finns det en crema catalana också (85 kr), med fint knaprigt täcke och tydlig apelsinsmak.

Att folket bakom La Parrilla vet vad de gör står utom tvivel, och det är roligt för Uppsalaborna att få ett ställe som faktiskt andas lite storstad, och på ett naturligt sätt. Servicen har för det mesta varit bra, men om det är något som behöver trimmas in, så är det det. Sen är det bara att surfa vidare.