Noia är en ny spelare i stans krogliga. Men mycket känns förstås igen från Oasia, som slutligen kastade in kökshandduken i somras. Senast stället gjorde om sig, och skiftade tonvikten åt det hälsoinriktade med allt från fiskspa till yoga utöver mat och drinkar. Och även om firrarna simmat vidare är det alltjämt en air av hälsosamhet som möter gästerna. På ett bord invid matsalen ligger Må bra-tidningar och broschyrer utlagda.

Matsedeln ger en hel del valmöjligheter, men för att inte trassla in sig för mycket i diskussioner med serveringspersonalen om hur stora rätterna är så är det ingen dum idé att välja ”Omakase” och låta köket bestämma, valet för dig som gäst står då mellan tre-, fem- eller sjurätters, där tre rätter ska motsvara en vanlig varmrätt. Annars kan man välja fritt från menyn som består av tolv alternativ, varav tre är söta och tre varma.

Patrullen hittar flera fina val. I synnerhet lenrimmad lax-wasabi (120 kr). In kommer gurkrullar fyllda med bland annat rimmad lax, wasabimajonnäs och puffat ris. En frisk, välkomponerad rätt. Det puffade riset ger trevlig crunchkontrast till den lena laxen. Avokado-kvarg (95 kr) är en påhittig rätt med lätt sotad avokado och gräddfil som ystats. Smakerna passar bra ihop och konsistensbrytningen mellan avokado och krispiga brödchips är härlig. Även aubergine-miso (125 kr) övertygar: bara sättet de skurit auberginen på, i långa båtar, är kul. Misosmaken harmonierar också fint med äggplantan och den rostade purjolöken. Mustigt. Beef tataki-kycklinglever (125 kr) är skaplig, särskilt den syrade pumpan i tunna girlanger till är god, om än överväldigande för de andra smakerna.

Artikelbild

Andra rätter når inte ända fram. Något så enkelt som sockerärtor (65 kr) funkar inte, ärtorna är sönderstekta och ospänstiga. Oxbringa-steam buns (135 kr) är små ångade bröd med oxbringa, pressgurka, koriander och soja- och yuzumajonnäs. Men det är lite torrt och smakerna är för klena. Det är rentav lite tråkigt. Varmrätten Biff från Grönahagars kött ”yakiniku” (195 kronor) övertygar inte heller. I Sverige för yakiniku ofta tanken till strimlat kött. Hos Noia kommer emellertid rätten in som två stora skivor kött. Dessvärre är det för segt. Till det en stekt kålrotsbit och sallad.

De söta valen är äpple-koriander och kokos-lemoncurd (båda 105 kr) samt en tryffel (30 kr). Förstnämnda är ett djärvt tilltag med mycket koriandersmak på sorbeten. Den senare rätten är tyvärr väldigt rörig med lemoncurd, brynt smör, ingefärsgelé i små tärningar, sesamflarn och citronsockerkaka – för mycket smaker och konsistenser.

Noia är ett ställe som man verkligen vill gilla mycket. Konceptet nordiskt-japanskt är kul, och visst har man sina fördelar. Men det är för ojämnt. Bitvis känns allt lite ofärdigt och valhänt, avlöst av härliga höjdpunkter. Servicen är god, men visst blir det lätt lite förvirat med beställningen och det tar sin tid att få maten. Miljön är sig tämligen lik sedan tidigare, det är en trevlig matsal alltjämt.