Publicerad: 2008-06-11 00:01, senaste uppdaterad: 2010-04-07 13:04
En fyrhjulsdriven högteknologisk dräpare som kör ifrån mer än dubbelt så dyra sportbilar. Inte undra på att bilen är slutsåld långt innan den börjat säljas.
Inte en enda person ur den ganska luttrade motorjournalistkåren kliver ur nya Nissan GT-R utan ett leende på läpparna efter några varv på racerbanan Estoril utanför Lissabon i Portugal.
Att GT-R skulle vara bra hade vi nog alla trott men ingen var beredd på att bilen var så bra. Ett exempel på bilens duglighet som sportbil är att den satte hastighetsrekord på racerbanornas racerbana Nürburgring förra året. Bilen slog ständiga rekordhållaren Porsches rekord. Porsche kontrade med nya GT2, en best med över 500 hästkrafter, betydligt lättare än GT-R och en prislapp på över två miljoner kronor.
Så Nissan åkte tillbaka i våras och slog det rekordet också, på vanliga gatdäck kördes bilen runt den nästan 2,3 mil långa banan på 7,29 minuter. Vansinnigt snabbt och det räcker inte bara med en stark motor för att köra så fort runt Ringen.
Under huven sitter en V6:a som tack vare dubbelturbo ger 480 hästkrafter utan att kännas onödigt spetsig på toppen. Två små turboaggregat snurrar i gång snabbare än ett stort och ger mer effekt på låga varv. Därför ger också motorn rejäla 588 Newtonmeter i vridmoment redan vid sportbilsmässigt låga 3 200 varv per minut.
För bästa viktfördelning sitter motorn fram och växellådan bak. Bilen är i grunden bakhjuls-driven men så fort det behövs skickas kraft till framhjulen och fyrhjulsdriften som tillsammans med ett väldigt fint antisladdsystem gör bilen extremt snällkörd.
Sportbilar i den här klassen är ofta ganska råbarkade, stenhårda och svårkörda när det börjar gå fort, men inte Nissan GT-R.
Bilen är en aning understyrd, framhjulen tappar fästet, när det går fort i kurvorna men det blir aldrig för mycket och med gasen är det lätt att balansera bilen mellan under- och överstyrning. Trots att det känns lite mesigt kör jag med antisladdsystemet i mellanläget R-Mode. Då tillåter bilen en hel del sladdande men fångar mjukt upp när det börjar gå över styr.
Växellådan har precis som många andra bilar i dag dubbla kopplingar och automatik som gör att lådan kan växlas både behagligt automatiskt och snabbt via paddlarna bakom ratten. Nissan säger att växlingarna bara tar 0,2 sekunder och det stämmer säkert men det är bara siffror, viktigare är att växlingarna går så snabbt att man inte tänker på dem. I samma ögonblick som jag tar i paddlarna åker nästa växel i, oavsett om jag växlar upp eller ned.
Trots den överraskande höga vikten, tomvikten är 1 740 kilogram, känns GT-R väldigt lätt och nätt ute på banan. Bilen gör precis som föraren vill i alla situationer och sidogreppet är grymt! En anledning till det fina uppträdandet är det långa axelavståndet som gör köregenskaperna lite lugnare. Rejäl hjulbas gör också bilen bekvämare och de i tre lägen ställbara stötdämparna gör bilen riktigt bekväm.
Precis som Nissan säger så är det här en bil som kan användas året runt (även om vinterdäcken förmodligen blir hiskeligt dyra!) och även till bankörning.
Ett bevis på mångsidigheten är att de som körde bilen på förmiddagen i hällregn bara var marginellt långsammare än när jag provkör senare på en snudd på torr bana.
Mångsidigheten och det faktum att bilen faktiskt är riktigt billig har sålt slut på alla GT-R fram till 2010 och den som vill ha en egen gör bäst i att beställa en bums. Nissan GT-R ser fränare ut än Porsche 911, den är billigare och mycket snabbare, helt enkelt ett klipp för sportbilsfantasten!
Av: Johannes Collin / TT Spektra