Publicerad: 1999-11-29 11:36, senaste uppdaterad: 2010-02-24 20:02
"Sport" stod det bakpå de tuffaste Saab-modellerna en gång i tiden och de lyckliga ägarna hade bara en i dubbel bemärkelse stor idol: Erik Carlsson "På Taket".
I början av 70-talet var det bokstavskombinationen EMS på bakluckan som gällde. Och från och med 1976, givetvis, ordet Turbo.
1984, när alla konkurrenterna också skaffat turbo, lanserade Saab ett nytt begrepp - Aero. Jag minns den första provkörningen på tyska autobahn. Bilen var vit och hade en massa plastbitar påhängda här och var, som med tiden kom att se riktigt risiga ut, men den gick som ett expresståg i omkörningsfilen. Och i samma snabba takt som hastighetsmätaren for iväg medurs gick bensinmätarnålen moturs.
Jag vet inte riktigt när begreppet Aero försvann men det har i alla fall legat på lager hos Saab i många år - tills nu.
Mera tryckMed mera tryck i turbon (230 hk), ett sänkt och lite uppstyvat chassi i kombination med ett klart konkurrensdugligt pris är Saab 9-5 Aero ett mycket intressant alternativ i den lite sportigare prestigebilsklassen.
60 000 kronor billigare än till exempel en BMW 528i (193 hk) och över 50 000 kronor billigare än en Audi A6 2,7T (230 hk). Och ändå behöver du inte riskera att komma på efterkälken.
Men konkurrenterna i den här klassen använder sig av sexcylindriga motorer medan Saab har överladdat sin gamla beprövade raka fyra med turbo.
På gott och på ont.
Sexiga konkurrenterFyran reagerar snabbare när man behöver extra kraft och den jobbar snålare när man vill promenadåka. Å andra sidan är den helt orkeslös innan turbon hinner börja ladda varför 9-5 Aero inte alls går att köra på femmans växel i stadstrafik, alltså kring 50 km/t. Både den raka sexan och V6:an är klart komfortablare och ger råstyrka genom hela registret, till priset av en något högre energiförbrukning.
Fast det är under förutsättning att man inte hela tiden kräver maximal effekt. Kör man Saab 9-5 Aero hårt och aggressivt, så att turbon hela tiden får ladda, så blir den klart törstigare än nämnda sexcylindriga konkurrenter.
Trist växellådaAero-konceptet är inte bara prisvärt (ett annat motorstyrningschips, större hjul och bromsskivor, lite andra fjädrar och gummibussningar, det är i princip allt) utan också genomfört på ett sätt som inte har inverkat menligt på åkkomforten. Jag hade förväntat mig en mera stötig och bullrig färd, och mera riv och slit i kraftöverföringen, men det här är fortfarande en fullt acceptabel långfärdsvagn och anstispinnsystemet tar hand om drivkraften så att den förs ner i vägbanan på ett effektivt sätt. Visserligen kan man känna att det spinner loss för ett ögonblick, om man trycker på gasen just där Vägverket målat sina vita linjer, men det känns aldrig osäkert.Saabs manuella växellådor har jag aldrig riktigt gillat och det gäller även den här. Den känns inte riktigt i nivå med bilen i övrigt. Mera kraftFör 15 600 kronor får du automatlåda, som dessutom fungerar alldeles förträffligt i kombination med turbo. Visserligen har Saab tvingats skruva ner vridmomentet till 330 Nm i automatversionen, för att grejorna skall hålla, men eftersom automatlådan ser till växla när momentet är som bäst så är det ingen större förlust.
Med manuell låda ger motorn annars 350 Nm och trampar du gasen i botten för t ex en omkörning så får du under några sekunder tillgång till ytterligare 20 Nm.
Mycket bil och mycket prestanda för pengarna är väl en bra sammanfattning. Dessutom diskret paketerat. Aero-emblemet på framflyglarna är så små att grannarna inte kommer att märka någonting. Möjligen blir ägaren avslöjad på de större hjulen...