Många, många hundra barn – ja, vi får räkna i tusentals – har träffat doktor Carin. Inte bara barn förresten, utan också föräldrar, som inte så sällan själva i unga år varit besökare på hennes mottagning.

Carin Lewenhaupt skulle kunna skriva en bok om sina år som barnläkare. Förresten, det har hon redan gjort. Boken heter ”100 BVC problem” och är en väl spridd handledning för personal på landets barnavårdscentraler.

– Barnen i öppenvården är i allmänhet inte så allvarligt sjuka. Rätt ofta handlar det om att lyssna på barnet, ställa frågor om hur det är i deras vardag. Det händer att föräldrarna inte har förstått att det onda i mage och huvud har en koppling till krav i skolan eller i kamratgänget.

Artikelbild

| Carin Lewenhaupt framför Berga gårds huvudbyggnad – som Carin för egen hand hunnit måla två gånger. Annars är det inte minst traktorn som varit favoritintresse i vardagen på gården.

Barnläkare i 36 år. Sex år dessförinnan allmäntjänstgöring och barnläkarutbildning. Många erfarenheter, många minnen:

– Sådana stunder är varje tillfälle där jag upptäckt det riktigt svåra på ett stadie där även något så illa som en tumör är rimligt behandlingsbar.

Bland minnena finns också rent dråpliga situationer som kan berättas så här efteråt, självklart utan namn eller spårbara detaljer:

– Det lilla barnet hade blå händer. Föräldrarna befarade ett svårt hjärtfel, att barnet kunde vara en så kallad Blue baby.

Artikelbild

| Carin Lewenhaupt visar upp en tidig 70-årspresent från maken Mauritz: En riktigt gammal och supertung raritet kallad disksten, just det, en tidig diskbänk. Nu åter på sin plats framför gårdens drängstuga.

Doktor Carin tyckte att det lilla barnet trots allt såg friskt ut. Tvål och vatten gjorde underverk. Det blå tyget i babykorgen hade färgat av sig!

Eller det spädbarn som befarades ha 41 graders feber, när det i själva verket visade sig att mamman i sin oro ha glömt att slå ner febertermometern, väl sköljd under varmvattenkranen.

Att Carin skulle bli barnläkare stod klart rätt tidigt.

– Det fanns egentligen inget annat yrkesval. Jag skulle göra om hela karriären om det vore möjligt.

Läkarutbildad i Uppsala, allmäntjänstgöring i Västerås med extra tillval gyn och röntgen, men med turen att ”snabbt få byta” röntgen mot barnsjukvård. Senare, som färdig barnläkare, tio år i Sala. Därefter överläkare 26 år i Enköping, varav ett par år som sektionschef och medicinskt ansvarig på UAS (Akademiska), innan det var dags att återvända till öppenvården i Enköping.

– Redan 1975 köpte jag och min make Mauritz Berga gård här i Fjärdhundra, där vi haft en fantastisk tid med kor, skog och allt som hör till driften av ett lantbruk.

Dit räknas också Carins förtjusning i att köra traktor.

– Absolut, sonen Claes är nästan uppvuxen bakom mig i traktorhytten.

Carin Lewenhaupt har ”definitivt slutat” som barnläkare. Det skedde för tre år sedan i och med pensioneringen vid 67.

– Jag gläds verkligen åt de förbättringar som skett i behandlingen av barns sjukdomar, där mer än en tredjedel är astma- och allergirelaterat. Effektiva mediciner har medfört att sjuka barn alltmer sällan behöver läggas in på sjukhus.

Intervjun avrundas med ett besök i växthuset och inspektion av de nysådda fårorna strax intill. Sallad, dill, morötter, gul och röd lök, vitlök, potatis. Och säkert något mer.

– Snart blir det svamp i skogarna här omkring. Den ska man absolut konservera på gammalt vis, och titta, här i jordkällaren.

Carin försvinner bort förbi den stora gula huvudbyggnaden, som hon för övrigt målat två gånger för egen hand. Dagen är inte slut. Orresta golfbana väntar.