Fortfarande förser Folke Bergqvist äldreboendet med egenodlade grönsaker – vilket har uppmärksammats mer än en gång i både tidningar och TV.

Folke vaktade tyska soldater i Krylbo och lämnade stationen dagen före ett ammunitionståg flög i luften den 19 juli 1941. Men till den tidens dramatik tiden återkommer vi.

Krigsåren var för övrigt början på en fredligare verksamhet – Folkes odlande av gurka, tomater och potatis tillsammans med brodern Erland.

Artikelbild

| Folke Bergqvist tillsammans med odlarkompisen Emelie Eriksson som både är personal på Tallgården och Folkes vän. Nu har de båda startat nedräkningen till dess de spirande gurkplantorna kan planteras i växthuset. 330 gurkor blev det ifjol.

– Ett par gånger i veckan skeppade vi grönsaker till Stockholm från bryggan i Fånö. Jag tror båten gick redan vid fyratiden på morgonen. Annars sålde vi på torget i Enköping två dagar i veckan, säger Folke Bergqvist.

Handelsträdgården i Ågersta, Löt, drev bröderna Bergqvist under många decennier.

Gurkodlingen har följt Folke i stort sett hela livet. Och det vill inte säga litet – nästa fredag, den 20 april, fyller han 100 år.

Om ett drygt halvår kan populäre Folke fira ett annat jubileum, nämligen tio år på Tallgården i Grillby.

Artikelbild

| Folke Bergqvist, 100 år, Tallgården Grillby.

Redan för några år sedan kallade en tv-reporter Folke för ”Sveriges äldste odlare”. Sannolikheten för att Folke verkligen är äldst i gamet har snarare ökat än minskat sedan dess. Helt klart är att Folke fortsätter att hålla äldreboendet självförsörjande på gurka.

– I fjol blev det 330 gurkor. Jag siktar på något liknande i år. Bara våren och värmen kommer på riktigt.

Tillsammans med Emelie Eriksson på Tallgårdens Träffpunkt, konstaterar Folke att det tycks vara gott gry i de gurkkärnor som de gemensamt satt att gro.

– Hur årets skörd ska bli handlar mycket om bra väder, speciellt eftersom en stor tall skymmer delar av växthuset här ute på gården. Annars behöver gurkorna bara vatten. Och gödning. Gärna kalksalpeter.

Folke Bergquist har varit Enköpingstrakten trogen sedan barndomen. Skolgången minns han väl:

– I ett litet vitt hus fanns Löts skola. Min småskollärare hette Elsa Andersson och min folkskollärare Erik Stam. Det blev sex år sammanlagt, men det blev nog inte mycket till skolgång, egentligen. Inte heller av den så kallade fortsättningsskolan, några veckor på vintern de båda åren därpå.

Inte minst hjälpte Folke pappa som var snickare och jobbade med allehanda byggen i trakten. Sedan blev det lumpen på I8 i Uppsala och något år därefter på med uniformen igen… förresten, också här är Folkes minne glasklart:

– Mobiliseringen skedde den 14 april 1940. Tillbaka till I8 och mönstring för nya uppgifter nu när kriget, som alla trodde, var oundvikligt.

Allt blev inte rätt. Folke såg till sin förvåning att han blivit uttagen till trumpetare för revelj och tapto.

– Inte kunde jag spela trumpet. Jag hade svarat ja på frågan om någon kunde blåsa visselpipa. Fint, tyckte stambefälet, då kan du lätt lära dig spela trumpet.

Nu blev det inte så mycket med den saken. Ordern tappades bort. Folke reste som så många andra beredskapssoldater kors och tvärs genom Sverige under ett par år – allt från Skåne till Haparanda.

– Tänka sig, vi for i godsvagnar med glödhet kamin och halm på golvet. Om en gnista hamnat fel hade jag inte suttit här nu.

Riktigt illa kunde det ha gått när Folke beordrades att vakta tyska soldater när deras tåg stannade på Krylbo station för utspisning.

– Fyra gånger om dagen skulle vi stå där och se bistra ut. Dagen innan ett tyskt ammunitionståg for i luften blev vi avlösta och fick åka därifrån.

Men som Folke Bergqvist själv säger: ”Det där är bara historia nu och av oss som var med finns det allt färre kvar”.

På tal om historia, Folke spelade centerhalv i Vilö IS under många år – och var till och med en av grundarna till föreningen 1944. Samma Vilö IS som blivit bok och vars författare Göran Källgården nyligen fått kulturpris ur Carl Tamms fond. Folke är självklart en av huvudpersonerna i minnesboken.

En sista fråga till den före detta innehavaren av en handelsträdgård och nuvarande leverantören av egenodlad gurka till Tallgården: Hur ska gurka avnjutas på rätt sätt - ge oss ditt eget recept?

– Gurka ska ätas inlagd. Av Emelie får jag burkar med våra gurkor i en inläggning som bara består av vatten, ättika och socker. Och så mycket persilja och lite, lite dill. Det blir helt perfekt. Det finns faktiskt inget bättre!