Så inleds boken med rubriken 100!, där fyra 100-åringar pryder omslaget. I boken möter vi ytterligare ett 20-tal porträtterade gamla människor från Enköping, Grillby, Bålsta, Uppsala och andra orter i Sverige. Både i text och bild.

Fotografen och författaren Carl von Scheele möter vi däremot i ett rött uthus med grön dörr. En snickarbod som blivit skrivarstuga.

– Min farfar renoverade möbler här. John Feldt, som han hette, var hantverkare men också konstnär och hade blivit rekommenderad till Konstnärsakademin, men det saknades pengar så det blev till att skaffa sig och hustrun Signe, min farmor, försörjning på annat sätt.

Artikelbild

| OS-brottare. Carl von Scheele med ett av fotografierna i utställningen ”100!”, William Petsén i Upplands Väsby. På 30-talet var Petsén en av Sveriges absolut bästa brottare och uttagen som reserv till olympiaden i Berlin. Tränade fortfarande varje dag (fotograferad 2011).

Möjligen var det de nära kontakterna med John och Signe här på gården längs Stora Vägen i Fjärdhundra, som senare i livet inspirerade Carl att skildra människor och miljöer från en svunnen tid.

Carl von Scheeles bok ”100!” är egentligen en biprodukt av en fotoutställning med samma namn:

– Tanken var att porträtten av de gamla människorna skulle kompletteras med ett litet citat, som skulle vara karaktäristiskt för personen.

Det blev litet mer än ett citat. Det blev en hel bok. Lagom klar till dess utställningen hade premiärvisning på Arbetets museum i Norrköping.

Artikelbild

| Vid EP:s besök var Carl von Scheeles bildutställning om 100-åringar just hemkommen från Eksjö.

– Jag har försökt att skildra deras livserfarenhet. En 100-åring av idag har gjort en lång resa från fattig-Sverige till vårt nutida välfärdsland.

Carl von Scheele berättar om några av de 100-åringar han mötte under arbetet med det som först ”enbart” skulle bli en utställning:

– En dam visade sig ha deltagit på OS 1936 i Tyskland, och mött Adolf Hitler.

– En annan kvinna kallade sig för ta-unge, en av de sista som auktionerades ut till den bondfamilj som krävde minst betalt för att ”ta hand” om henne.

Carl berättar också om kvinnan som på nära håll varit med om dödsskjutningar i Ådalen 1931 när hennes man, som hade ortens enda bil, skjutsade skadade till sjukstugan. Likaså om den kvinna vars ena förälder blev skjuten i folkmordet på armenier – än idag förnekat av den turkiska staten.

Carl von Scheele har också ägnat sin bildjournalistik till historia på mycket nära håll:

En bild och konstutställnig tillsammans med den lokala konstnärinnan Gunilla Lundell visade Albäcks gård i Fjärdhundra, ett gammalt gästgiveri och trädgårdsmästeri.

Ett annat lokalt projekt var bilder till en bok om fönsterrenovering tillsammans med Alf och Eva Stenbakka, lokala hantverkare i Fjärdhundra, men välkända i stora delar av Sverige inom sin nisch.

– Arbete är en något viktigt, en huvudsak i de flesta människors liv. Jag kom tidigt in på arbetsmarknadsjournalistik, som när jag började var något stort och viktigt.

Carl von Scheele har jobbat på flera tidningar bundna till fackföreningsrörelsen, men också medarbetat i ett antal dagstidningar. Medias intresse för arbetets villkor, har dock minskat enligt Carl:

– När jag fortfarande var ung journalist hade DN en bilaga som hette ”Arbete och pengar”. I dag heter den kort och gott ”Ekonomi”. Ett tidens tecken.

Fyller 60 inom kort. Vad gör Carl von Scheele om fem år?

– Då ska jag vara klar med uppföljaren till 100!. Med kameran vill jag fortsätta att både fånga och bevara historien medan den fortfarande lever.