Även om vattennivån efter allt regnande den här sommaren nu är ett par decimeter högre än normalt, är den fortfarande mycket grund på alla ställen.

– Om det inte vore så djup dy på botten skulle en vuxen person kunna gå ut till ön Tunne en kilometer ut i sjön, säger Inger Trångteg. Hon och hennes man Sten Trångteg fritidsbor sedan 1964 vid Tämnaren och har sett sjön växa igen. Problemet med Tämnaren är att den är så grund att solljuset når bottnen. Därmed gynnas nate, vass, maskrosor och annan vattenväxtlighet. Under vinterhalvåret ruttnar den. Slambädden byggs på och sjöns djup minskar oavbrutet.

Uppland är ett ganska platt landskap och under de senaste 120 åren har närmare 100 vattendrag torkar ut. Tämnaren går också mot det ödet på sikt, men föreningen Tämnarens vatten, där flertalet medlemmar är markägare eller boende vid sjön, verkar för att dess livstid skall förlängas.

Artikelbild

Som det nu är påskyndas den negativa processen. Sten Trångteg tror inte att det är möjligt att muddra sjön. Med sin yta på 33 kvadratkilometer är den alldeles för stor och det skulle kosta ofantliga summor.

– Ett mer realistiskt alternativ vore att på vintern anlägga vallar en bit ut i sjön och på sommaren pumpa upp bottenslam mellan stranden och vallgravslinjen.

En viktig omständighet när man talar om Tämnarens framtid är de vattendomar som utfärdats. Medan landsbygden och jordbruket var mera levande än i dag önskade bönderna att sänka sjöns vattennivå för att öka den odlingsbara arealen runt sjön. Flera sänkningsföretag genomfördes.

– Men när vattnet sjunker undan för varje år och lämnar de lätta mulljordarna vid stränderna så sjunker också marken. Jag menar att om man kan bärga det uppumpade bottenslammet skulle det kunna stabilisera de strandnära jordarna. Det har också spekulerats i möjligheten att göra gödsel eller energibriketter av slammet, säger Sten Trångteg.

Artikelbild

Deras hus vid stranden är vackert inbäddat bland träd och stenar och Tämnaren är naturligtvis en stor tillgång. På vintern kan man åka skridskor och isjakt, på sommaren fiska och bada om man undeviker att vidröra botten. När släkten är samlad brukar barn och barnbarn åka en hemmagjord katamaran över sjön.

Harboån och Åbyån är sjöns tillflöden. Vattendomarna ger sänkningsföretaget rätt att tappa vatten ur sjön vid Ubblixbo söder om Månkarbo där det tar vägen ut i Tämnarån förbi Tierp och Karlholm och slutligen Lövstabukten i Östersjön.

Artikelbild

Sedan länge finns i just tappningsfrågan ändå olika intressen mellan närboende och sänkningsföretaget.

– Låter man dammluckorna stå öppna en längre tid så märks det naturligtvis. Men vattendomar är svåra, omständliga och dyra att korrigera. I dag kan man tycka att vattendomarna i slutet på 1800-talet och mitten på 1950-talet kunde ha varit ogjorda. Men hela situationen och kunskapen om sänkningarnas effekter var annorlunda då, säger Sten Trångteg.

Artikelbild

På somrarna slår han vass med lie utanför sin brygga. Han har också en roddbåt med skärknivar som kan kapa vassen en bit under ytan. Ungefär där vassen går nu menar han att vallarna skulle anläggas.

Men även kommunerna vid sjön har ett ansvar för sjöns överlevnad, menar han.

Artikelbild

– Uppsala tar dricksvatten härifrån via Fyrisån som renas i Uppsalaåsen. Uttaget är en betydande del av stadens årsbehov. Borde inte ansvariga kommunpolitiker- och tjänstemän känna ansvar för att förlänga sjöns överlevnad?

Vi tar med den frågan när vi åker vidare till makarna Nils och Barbro Öman i Lindsbro en mil söderut. Från deras veranda får man en uppfattning om hur omfattande torrläggningen är.

Artikelbild

– I mitten på 1960-talet kunde vi fiska påskgädda i ryssjor här, säger Barbro Öman och pekar på landbacken strax bakom deras villa. Nu ligger vattenspegeln 200 meter bort. Nils Öman röjer den torrlagda sjöbottnen från sly och buskar för att hålla siktfältet fritt. Även han kör med vassknivar i sjön för att hålla en farled öppen till fritt vatten.

Hos makarna Öman befinner sig också Ulf Nygren, ordförande i intresseföreningen Tämnarens vatten som formellt driver frågan om sjöns framtid. Han efterlyser just ett engagemang från Uppsala kommunledning. Tämnaren gränsar till Heby, Tierp och Uppsala, men i just Uppsala tycks man vara helt ointresserade, säger han:

– Jag har mejlat till ansvarigt kommunalråd Marlene Burwick ett antal gånger. Jag får inga svar och lyckas inte få någon som helst kontakt med den nya politiska ledningeni den här frågan. Det nästan demonstrativa ointresset är verkligen förvånande, säger Ulf Nygren.

Han menar att man måste börja någonstans med arbetet att förlänga sjöns livstid.

– Jag är ingen biolog, men jag ser ju att sjön på bara de sex år jag haft fritidsbostad vid den vuxit igen oroväckande. Det finns flera förslag som vi diskuterar i styrelsen för Tämnarens Vatten. De största problemen är kostnaderna och juridiken.

En granne till makarna Öman, Kenneth Arvidsson, kommer förbi på fyrhjuling. Han säger att en viktig åtgärd som alla med intresse för Tämnaren borde kunna enas om är att minska utsläppen i Tämnarån på våren.

– Vattendomarna har ju blivit kontraproduktiva också för bönderna, eftersom det allt lägre vattenståndet bara skapar lätta och obrukbara jordar längs stränderna.

UNT har i flera dagar försökt nå kommunalrådet Marlene Burwick (S) för en kommentar dock utan att lyckas.