TrÀdgÄrden har vuxit lÄngt utanför tomtgrÀnsen, med markÀgarens tillÄtelse förstÄs. Det som var en stenig brant och en del av en sedan lÀnge oanvÀnd hage har nu odlingsbÀddar, komposthögar, frukt- och bÀrbuskar prydligt utplacerade. Det Àr vackert Àven om det som Àr kvar av vÀxtligheten i början av december Àr frostkantad och bara nÄgra bruna Àpplen Àr kvar i ÀppeltrÀdens grenar.
UppvĂ€xt i Stockholm, âfem minuter frĂ„n DjurgĂ„rdsbronâ som hon beskriver det, sökte Kerstin Ebbersten sig till Sveriges lantbruksuniversitet och Uppsala efter gymnasiet med intentionen att Ă€gna sig Ă„t husdjur, i synnerhet kor.
â Kor Ă€r fantastiska, var och en av dem Ă€r som en biokemisk fabrik pĂ„ fyra stolpar. De gĂ„r fridsamt omkring och Ă€ter grĂ€s och av det blir det mjölk, kött och skinn vi kan klĂ€ oss i. Jag kan bli trött pĂ„ att kor inte fĂ„r det erkĂ€nnande de förtjĂ€nar. De Ă€r inga miljöbovar! sĂ€ger hon.
Kerstin och Sten hörde till samma Ärskurs pÄ SLU. Han var inriktad pÄ vÀxtodling och mark, hon pÄ husdjursgenetik. Att han har huvudansvaret för odlingarna i SkÄlsta Àr dÀrför kanske vad man kan vÀnta sig. Men pÄ tvÄ av platÄerna i branten stÄr bikuporna frÄn Kerstins Är som forskare och lÀrare pÄ SLU.
Slumpen gjorde nÀmligen att det blev fÀrggenetik hos fÄr och minkar som fyllde Kerstin Ebberstens fem första forskningsÄr och frÄn 1974 tog biforskningen över.
â Jag samlade âbig dataâ lĂ„ngt innan begreppet fanns. Min doktorsavhandling frĂ„n 1996 byggde pĂ„ analyser av mĂ€ngder av data frĂ„n en lĂ„ng följd av Ă„r om nĂ€rmare 12 000 bidrottningar. Det viktigaste resultatet av min forskning Ă€r att det sĂ€tt biodling ofta bedrivs leder till att vi snĂ€var in den genetiska bredden hos bina. Drottningarna behöver möta drönare frĂ„n mĂ„nga samhĂ€llen för att förhindra inavel.
Kerstin Ebbersten förklarar med rutor och pilar hur bigenerationerna gĂ„r omlott, nya drottningar befruktas inte av âsinâ generations drönare, utan av tidigare generation. SĂ„ kan en amatör förstĂ„ det, och Kerstin Ebbersten tittar över kanten pĂ„ de klarröda glasögonbĂ„garna och sĂ€ger vĂ€nligt:
â Still confused but on a higher level?
Och ja, jo. GenerationsvÀxlingen kÀnns lite komplicerad. Det Àr lÀttare att förstÄ att det Àr bÀttre för bisamhÀllets genetiska bredd om drottningens Àgg har befruktats av mÄnga drönare frÄn olika kupor nÀr de sedan lÀggs i hemkupan under kanske tvÄ Ärs tid.
â FörstĂ„else för hur bin utvecklas genetiskt borde ha varit av större intresse för fler Ă€n mig och biodlarföreningarnas medlemmar. Men dĂ„ jag forskade var intresset frĂ„n den akademiska vĂ€rlden ljumt, sĂ€ger Kerstin Ebbersten.
Det var svĂ„rt att fĂ„ forskningsbidrag och ett par Ă„r efter avhandlingen lĂ€mnade hon SLU. Fyra Ă„r som lĂ€rare pĂ„ SĂ€byholms naturbruksgymnasium har lĂ€mnat goda minnen av âfantastiska eleverâ, och de sista fyra Ă„ren fram till pensionen arbetade hon som biodlingsansvarig pĂ„ Jordbruksverket i Jönköping: âJag veckopendlade och trivdes bra med arbetsuppgifter och kollegorâ.
I kuporna pÄ platÄerna i trÀdgÄrden finns inte lÀngre nÄgra bin. Men i en av dem har myror flyttat in, Kerstin Ebbersten lyfter pÄ locket och kupan Àr fylld till brÀdden av en myrstack i vinterdvala.
â HĂ€rligt att de verkar trivas sĂ„ bra, sĂ€ger hon och ler nöjt.