När miljonskulderna drev Åkerman & Lund i konkurs hade Leif Ericson arbetat där i trettio år, och att företaget betyder någonting särskilt för honom är tydligt. På frågan om varför han kämpar vidare trots uppenbara utmaningar dröjer svaret.

– Jag vet inte, det är mycket känslomässiga aspekter, säger han.

Turerna kring konkursen är kända i orgelbyggar- och kyrkomusikerkretsar – men knappast utanför dem. En del Knivstabor har undrat vad som händer och Rotary har frågat om han vill komma och prata. Men även om han skulle ha varit den som talar inför folk, så finns det väldigt mycket annat att göra just nu: Leif Ericsons nya bolag, där "i Knivsta" lagts till Åkerman & Lund, är i full färd att genomföra en företagsrekonstruktion.

Artikelbild

| Att fabriken kanske rivs gör lite ont i hjärtat, tycker Leif Ericson. Inte bara av nostalgiska skäl, han tycker också den gör mycket för miljön i området.

– Jag skulle kunna starta ett nytt orgelbyggeri som hette Ericsons, men det här är ju ett känt namn och det är bra om man kan få tillbaka förtroendet för det.

Att föra traditionen vidare innebär en hel del arkivjobb. Över tusen unika arbeten finns dokumenterade och sparade, men arkivet behöver komma ikapp med det som gjorts de senaste tio åren.

– Det har varit jätteviktigt för mig att bevara allt. Måttkäpparna från 1927 använder jag fortfarande.

Leif Ericson plockar fram och visar det gamla hovleverantörsintyget, ett fotografi av grundaren och flera bilder från firmans storhetstid där tiotals anställda står uppradade framför det trähus som nu står tomt. Han pekar på en ung kille i toppig mössa.

Artikelbild

| Från båtar till orglar. Leif Ericson kommer från Dalarö (där Åkerman & Lund för övrigt byggt en orgel) och blev orgelbyggare som 23-åring efter att ha tröttnat på de moderna materialen i båtbyggarbranschen.

– Där är Lars, som ägde företaget innan Hans-Petter.

Hans-Petter Schröder ägde Åkerman & Lund de sista åren innan konkursen och är vad Leif Ericson beskriver som "lite stukad" av det hela. Men han är med i det nya företaget, som anställd istället för chef.

Artikelbild

| En hel del material lagras fortfarande i den gamla fabriken som Svenska kyrkan numera äger. Lokalfrågan återstår att lösa för Åkerman & Lund.

Hur fungerar det?

– Bra, även om det såklart skaver här och där i början.

Men det är också en samspelt duo som nu utgör hela företaget, vilket är helt nödvändigt: när en person arbetar inne i orgeln och en utanför för att tillsammans bestämma klangen måste man förstå varandra precis.

Just idag är Hans-Petter Schröder iväg på ett jobb som det nya Åkerman & Lund färdigställer åt det gamla.

– Det är mycket sådant just nu, åka runt och fixa. Vi kan inte jobba gratis eller lösa allt men i alla fall mildra effekterna så det inte bara står ofärdigt.

Det blir många vistelser på annan ort, men måndagarna spenderar Leif Ericson hemma. Pappersarbete måste hinnas med, men också repetition med Knivsta kammarkör, ett "andningshål i livet", som han beskriver det. Och nog behövs ett sådant: när vi träffas, någon vecka innan den 25:e, ska han ordna fram månadens löner genom att förskottsfakturera en kyrka.

– Ekonomin är något som stressar, men vi kommer att reda ut det.

När månadens löner skrapats ihop går det inte att bortse från att marknaden krymper i takt med att kyrkor läggs ner och färre nya byggs. Underhåll kommer att behöva utföras, men de stora projekten där intäkterna finns blir färre.

– Tiderna är annorlunda nu, säger Leif Ericson.

Var företaget ska ta vägen är en annan knäckfråga. Att sälja fabriken till Svenska kyrkan var nog ekonomiskt nödvändigt – men det är också ett beslut Leif Ericson sörjer. En del material finns i en lagerlokal i Knivsta, dessvärre med rivningskontrakt.

– Lokalfrågan återstår att lösa, konstaterar han.

Men det är i hemkommunen som Leif Ericson letar:

– Jag vill inte flytta, det finns ingen anledning att göra det.