Det är något visst med Miljöpartiet. Det är svårt att inte låta sig charmas av ett parti där den politiska sekreteraren som tar emot på riksdagen är klädd i urtvättad svart t-shirt och har ryggsäck på ryggen i stället för portfölj i handen. Eller av de slitna partimuggarna och det lite bittra bryggkaffet (givetvis ekologiskt).
Lika iögonenfallande och annorlunda som den hemvävda imagen är partiföreträdarnas längtan efter statsrådsposter. På ett möte med liberala ledarskribenter gick det nästan att ta på denna längtan när språkröret Peter Eriksson la ut texten om tiden efter valet 2010.
Vad Eriksson tycker om samarbetet med Vänsterpartiet är ingen hemlighet. Inte heller den här gången är det någonting han hymlar om: "S och MP var ju hela tiden vår linje." Att det ännu inte fungerar med Vänsterpartiet är också tydligt. Enligt Eriksson "går (det) fortfarande att göra det (samarbetet S-MP-V) till ett bra alternativ".

Mellan diskussionerna om miljöpolitik och regeringens budget blir det uppenbart att regeringsmakten är viktigare än en regering bestående av den nuvarande oppositionen. Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen och inget av de politiska blocken får egen majoritet föredrar Peter Eriksson en blocköverskridande lösning.
- Kommer Sverigedemokraterna in är det upp till oss att skapa en majoritet som kan ta ansvar för landet."
Han anser att det naturliga vore om C eller FP bildar regering tillsammans med den nuvarande oppositionen (egentligen S och MP) om oppositionen blir större än alliansen men ändå inte uppnår egen majoritet.
På följdfrågan hur Miljöpartiet skulle resonera om det är alliansen som är större än oppositionen avslöjar Peter Eriksson att dagens samarbete kan komma att omprövas.
- Jag tycker att alla partier måste vara beredda att skapa en majoritet. Det vore förödande om man till varje pris vill upprätthålla blockpolitiken.
På frågan vad han menar med det, ler han lite finurligt, återupprepar vad han nyss sa, och poängterar sedan att Miljöpartiet samregerar med de borgerliga partierna i Region Skåne och en rad kommuner.

Mona Sahlins oppositionsbygge står ostadigt. Inte nog med att stödet för henne når nya bottennivåer. Medan det ena samarbetspartiet förkroppsligar en oansvarig politik, tänker det andra mer på ministerposter än lojalitet med S.
Alliansens chanser till förnyat förtroende 2010 känns större än någonsin. Skulle det knipa med den egna majoriteten finns Peter Eriksson där. Och varför skulle det inte funka med ekokaffe och ryggsäck även på allianskansliet? Miljöpartiet har ju sannolikt mer gemensamt med Centern och Folkpartiet än med Vänsterpartiet.