Uppför de lodräta väggarna i grustaget gröpte de mullrande, dånande, tjutande, vrålande ekipagen kratrar i den lösa sanden i sina försök att få fyrhjulsdriften att spinna i väg i en ultraansträngning den sista biten och skotta bilen över kanten och i mål. Släpper underlaget, ja då kanar man ohjälpligt bakåt hur mycket muskler och kusar man än stoppat in under huven.
Banorna är allt mellan 30 och 700 meter långa och i Dalbodatäkten körde man både lodrätt och vågrätt i två klasser med lite olika svårighetsgrad. Dessutom körde man på tid och korade en vinnare i kategorin "bästa stunt".

Det går ett sus genom publiken när alla drar in luft samtidigt och håller andan, i banan har Sigidur Thor Jónsson precis nått krönet men får inte styr på sin maskin utan studsar obehärskat nedför branten igen. Ska han rulla? Neeej, han klarar sig!
- Islänningarna är galna, de vill verkligen ge publiken det där extra och bryr sig inte om vilka risker de tar. Men så fixar de flest sponsorer också, säger Fredrik Mahlin, som tillsammans med Michel Lindskog startade Uppsalasektionen i början på året.
Ändå är de allvarliga olyckorna få, hävdar han. Förarna sitter fastspända i stålburar och har flamsäkra overaller. Däremot tar bilarna stryk, dyra hembyggen som ofta säljs de tävlande emellan och kan kosta mellan 100 000 och 300 000 kronor. Mekanikerna i depån har att göra, det finns gränser för vilka smällar en drivaxel kan ta.
Offroad-sektionen är det senaste tillskottet till Uppsalaklubben och det här var första gången en offroad-tävling gick i Uppsala. Sporten, som är isländsk, växer snabbt och till helgens bägge tävlingsdagar kom deltagare från Norge, Finland, Danmark och förstås Island. Drygt tvåtusen personer passade på att bekanta sig med sporten.
- Hade det inte varit för Oskar, 5 år, hade jag nog inte kommit, han älskar monsterbilar och då måste morfar ställa upp. Och visst, det är ett väldigt drag och det låter mycket men det är också rätt spännande faktiskt, konstaterar Mats Medeen från Uppsala.