Mer pianomagi från Uppsalamusikern Ulf Johansson Were, på del två av hans soloinspelningar vid hemmaflygeln. Det slår mej direkt att detta inte är någon tillrättalagd studioproduktion, utan en lekfull och mångsidig jazzodyssé som frustrar av den spontanitet och närvaro som man normalt förknippar med livs levande musik, på en scen eller en klubb. Därtill en fin, välavvägd blandning av eget material, folkton och vitalt tolkade standards som ”What is this ting called love” och ”Honeysuckle Rose”.

Bästa spår: ”Black and tan fantasy”