Josefine Palle är barnonkolog och tf sektionschef på Akademiska sjukhusets barnonkologiska avdelning. Vi träffas på 95A, där cancersjuka barn vårdas. Här finns tolv platser plus en mottagning där hon träffar 10-20 barn.

– Just nu ser det bra ut här i Uppsala, säger hon medan vi kollar Barncancerfondens hemsida som visar situationen på landets sex barncancercentrum.

– Vi är i balans, men i somras var läget lite kritiskt. Vi hade tjänster utannonserade som ingen sökte, säger hon, och förklarar att en anledning till den ansträngda situationen på riksnivå är att enheterna inte är så stora. Därför blir det extra problematiskt och kännbart om folk väljer att sluta.

– Cancersjuka barn är ingen jättestor grupp – 300 barn om året får en cancerdiagnos medan 40 000 vuxna drabbas.

Hur kommer det sig att barncancervården fungerar så bra i Uppsala just nu?

– Det är en positiv, trygg och trevlig arbetsplats. Många sjuksköterskor har jobbat här länge, det finns kunskap, erfarenhet och dubbelspecialistkompetens, säger Josefine Palle som också tror att Akademiskas roll som forskningssjukhus spelar in. Barnen ingår i studier som används för att förbättra behandlingarna, och det är både läkare och sköterskor som forskar, berättar hon.

– Här handlar det om ovanliga sjukdomar som kräver högteknologisk, komplex vård.

Men även om situationen just nu ser relativt ljus ut på Barncancercentrum är marginalerna små, och förändringar kan ske snabbt.

– Min skräck är att folk ska börja hoppa av. Om en kritisk massa börjar säga upp sig riskerar vi att få en nedåtgående spiral där minskad erfarenhet och ökad arbetsbelastning sammanfaller. När dubbelspecialiserade barn/onkologsjuksköterskor säger upp sig förlorar vi mängder av erfarenheter och kompetens

Marginalerna på Barncancercentrum är små, och belastningen går upp och ner. När personalen är sjuk eller graviditetsledig och det sammanfaller med mycket vårdkrävande patienter blir belastningen större på avdelningen.

Anledningarna till att personal säger upp sig är förstås dålig löneutveckling och obekväm arbetstid. Den arbetstidsmodell som infördes för några år sedan och som innebar att sköterskor jobbar var tredje helg och att nästan alla ska jobba nattpass har fått många att säga upp sig enligt Josefine Palle.

– Många yngre sköterskor accepterar inte de förhållandena. Och i dag finns ju mycket större möjligheter att få jobb i vården som hyrsjuksköterska eller jobba utomlands.