Starten på en artikel är ofta jobbigast att få till. Den ska ju vara så intresseväckande att du vill fortsätta läsa. Men sedan har vi ju resten av texten också ... all fakta och alla namn som ska bli rätt. Språket behöver, förutom att vara korrekt, flyta på bra och vara varierat. För att inte tala om slutet, som gärna ska ha en knorr om möjligt.

Nä, hu. Att ha en släng av perfektionism är ibland lite jobbigt som reporter. Blir något fel eller dåligt är det ju inte bara jag som märker det, om jag säger så.

Bengt E Westling, psykolog och psykoterapeut som specialiserat sig på perfektionism, blinkar vänligt mot mig när jag erkänner att jag ibland blir för petig.

– Man får försöka tänka vad som är viktigast i livet och hur mycket tid man ska lägga på att uppnå vad man anser är det perfekta. Vad ska det stå på din gravsten? Här vilar en mamma som skrev perfekta artiklar?

Hmm.

Hur stor andel av befolkningen som i olika grad är perfektionister vet man inte. Det har inte gjorts några sådana studier.

– Många har förmodligen tydliga drag av perfektionism, men för de allra flesta är det ju inte så uttalat att det leder till psykiatriska diagnoser, säger Bengt Westling.

Nej, för många är perfektionismen inget större problem. De kan acceptera när ett resultat inte blev lika tipptopp som de tänkt sig och har ett hum om vilka saker som är viktigast att lägga krutet på. Vissa gillar sin perfektionistiska personlighet eftersom den hjälpt dem att lyckas.

Men de som Bengt Westling möter är människor vars perfektionism handikappar dem. Vanligtvis söker dessa personer inte vård för just perfektionism, utan för utmattning, tvång, ångest, social fobi eller ätstörningar. Det är först när Bengt Westling tillsammans med patienten börjar nysta i situationen som det blir tydligt att perfektionistiska ideal är en delförklaring till deras problem. Av de patienter som kommer till honom på grund av utmattning är 70-80 procent perfektionister; kraven har lett till en ohanterbar stress.

– Under de senaste tio femton åren har vetenskapen i stigande grad insett att en perfektionistisk läggning innebär en sårbarhet för vissa psykiatriska diagnoser. Minskar man perfektionismen, ja då minskar man sedan tvånget, stressen eller ätstörningen.

Det finns olika sorters perfektionister. Självorienterade perfektionister sätter orimligt höga krav på sig själva. Vanligast är att sträva efter perfektionism i arbetet och kroppen/utseende. En växande grupp är föräldrar, säger Bengt Westling:

– Många i dag ställer väldigt höga krav på sig att vara en perfekt förälder.

Omgivningsorienterade perfektionister vänder i stället blicken utåt och sätter skyhöga höga krav på sina medmänniskor. Till Bengt Westling kommer personer vars partner ställt ultimatum: om du inte ändrar dig blir det skilsmässa.

– Som mannen som varje helg satte upp ett aktivitetsschema som familjen tvingades följa. Frun och barnen var lagom nöjda.

Sedan finns också socialt orienterade perfektionister. De upplever orimligt höga krav, både från sig själva och från andra, på att ständigt vara trevliga och roliga för att bli accepterade. De kan se det som sitt ansvar att alla har trevligt, och utvärderar hur formuleringar och skämt föll ut.

– Dessa personer ställer krav på sig själva som de aldrig skulle ställa på andra. Och det finns också risk för att de där kraven leder till en stelhet som gör att det inte blir lika trevligt. För vissa blir kraven så höga att de helst undviker sociala situationer.

Bengt Westling är lektor i psykologi på Uppsala universitet och i hans arbetsrum tre trappor upp i Blåsenhus är det hemtrevligt rörigt på hyllor och skrivbord. Det är uppenbart att han när det gäller städning inte är någon pedant. Men som tonåring kände han ett inre tvång att alltid vara trevlig, och insåg som vuxen att han hade en släng av social perfektionism. Viljan att förstå sig själv fick honom att börja läsa psykologi. Som nyutexaminerad psykolog fick han sedan nobben på en tjänst han sökte eftersom personlighetstester visade att han var alltför noggrann. Han skrattar när han berättar.

– De sa att jag förmodligen skulle göra ett väldigt bra jobb, men att jag inte skulle hinna med alla uppgifter.

Är perfektionism medfött eller inlärt?

– Det vet man inte säkert, men troligen är det en kombination av båda två. Som förälder kan man absolut påverka detta, genom att inte bara ge sitt gillande när barnen presterar perfekt utan att ge uppmuntran annars också. Och genom att inte heller sätta orimliga krav på sig själv, utan visa att good enough är okej.

Perfektionismen breder ut sig. I alla fall bland unga. En stor forskningsstudie med närmare 42 000 studenter i USA, Kanada och Storbritannien visar att den ökat markant bland unga mellan 1989 och 2016. Perfektionism riktad mot sig själv har ökat med 10 procent, perfektionism mot andra med 16 procent och social perfektionism med 32 procent.

– Samhället är i dag väldigt inriktat på konkurrens och individualism. Och sociala medier bidrar nog en hel del, för där möter du ofta en perfekt men inte särskilt sann bild av verkligheten, säger Bengt Westling.

Men går det att göra sig av med sin inre slavdrivare? Ja, till viss del i alla fall. Bengt Westling jobbar med kognitiv beteendeterapi (KBT), alltså upplevelsemässigt lärande. Hans patienter får, enkelt uttryckt, öva sig på att slarva. Att inte planera festen in i minsta detalj, utan bjuda på hämtpizza. Äta middag utan att städa bort barnens leksaker först. Skriva en felstavad och dåligt fomrulerad mening i rapporten eller artiklen. Att inte ta ansvar för att hela tiden hålla igång konversationen.

– De upptäcker då att det inte var så farligt, att de överlever även när det inte blir perfekt.

Och så brukar Bengt Westling försöka få sina patienter att fundera över om det som de eftersträvar ens är önskvärt.

– Hur många vill att ens vän, förälder eller partner ska vara helt perfekt och göra allt rätt? Det vore ju lite som att leva med en robot.

Ja.

Äh, nu får den här artikeln duga.