– Jag lever ju för de här två sakerna. Jag skulle inte klara mig en dag utan min dator och min telefon, säger hon och lägger händerna på de båda apparaterna.

I mobilen finns hennes väckarklockan som ringer på morgonen. Därefter kollar hon mejlen, sociala medier, som till exempel Facebook, och nyheter.

När hon är på föreläsningar skriver hon anteckningar och söker information i datorn. Informationsteknologi, IT, är en självklar del av livet för Isabelle Norman.

– IT är verkligen allt. Smartphones, datorer, IT-system, allting som är uppkopplat, alla typer av system, sociala medier, ja, verkligen allt. Jag tror inte någon skulle klara sig utan IT i dag. Man har blivit så van vid att vara tillgänglig dygnet runt.

Ur högtalarna brusar julmusik som ibland överröstas av trafikmeddelanden till Stockholmspendlarna.

För fem år sedan flyttade Isabelle Norman från föräldrahemmet i Huddinge till Uppsala för att läsa kandidatprogrammet i systemvetenskap. På programmet var ungefär 9 av 10 studenter killar.

– För mig var det inget negativt, utan bara kul. Jag hade ett tjejgäng i klassen. Sedan dess har andelen tjejer ökat. Jag hoppas att olika föreningar, som vi i Datatjej, kan inspirera tjejer som inte har valt sin utbildning än.

Nu pluggar hon sista året på masterprogrammet i management, kommunikation och IT vid Uppsala universitet. På utbildningen går studenter som läst företagsekonomi, medie- och kommunikation eller systemvetenskap.

Fördelningen mellan killar och tjejer är rätt jämn.

– Jag vill inte generalisera om könet, men det handlar om att få en mångfald helt enkelt. Det blir bästa resultat om många kommer från många olika håll, med många olika bakgrunder.

Datatjej började som en konferens för tjejer 1998. Nu är det även en förening med samma namn. Varje år sätter föreningens styrelse ihop en projektgrupp som arrangerar en stor konferens för tjejer någonstans i Sverige.

För två år sedan var Isabelle på konferensen i Linköping.

– Det var helt otroligt. Jag lärde mig så himla mycket. Det var kul att träffa så många olika tjejer från hela Sverige, som alla har ett och samma gemensamma intresse.

Målet för föreningen Datatjej är just att skapa nätverk mellan kvinnor som pluggar, är intresserade av eller jobbar med IT.

– Det finns ju en väldig majoritet killar i IT-branschen så vi vill samla de tjejer som finns, säger Isabelle Norman.

Att hon blev ordförande för Datatjej var lite av en slump.

– Efter konferensen i Linköping tänkte jag bara “vilken jättebra förening”. Sedan låg ansökan till ordförandeposten ute i våras och det var självklart för mig att söka. Jag sökte egentligen alla poster som fanns. Jag ville bara vara med och så hade jag turen att bli ordförande.

Hon började i maj.

Hittills har året varit extra hektiskt för föreningen.

I veckan arrangerades sittningar i tre städer (Uppsala, Umeå och Göteborg) till minne av Ada Lovelace – världens första programmerare.

– Hon råkar vara tjej, vilket är jättekul – och så ironiskt på något sätt – att världens första programmerare var tjej. Och nu har vi en majoritet av killar som programmerar.

Ada Lovelace skulle ha blivit 200 år i torsdags. Efter sin död har hon hyllats för att ha nedtecknat det första dataprogrammet. Hon har också fått ett programmeringsspråk, Ada, uppkallat efter sig.

Ett fåtal forskare har dock kritiserat Adas upptäckter och hävdat att hon inte är upphovsman till dem.

– Det är svårt att veta hur det faktiskt gick till. Men varför kan inte hon bara få vara? Man hade ju velat vara med där och se hur det gick till, men det är klart att hon ska få äran för vad hon har gjort, även om hon inte var själv i det hela, säger Isabelle Norman.

Isabelle är en lättsam person, nära till skratt, nyfiken och kunskapstörstande.

– Jag är lite spontan. Det handlar väl egentligen bara om att man ska vara glad i det som är just nu, att man trivs med hur läget ser ut, helt enkelt.

Flera av sina egenskaper har hon ärvt av sin morfar. Han som var hennes största förebild.

– Min morfar är underbar. Han är/var den absolut smartaste människan som finns.

Isabelle växlar tempus om vartannat. Hon ursäktar sig och torkar tårar ur ögonvrån.

Morfar Rune Johansson blev 91 år gammal och gick bort i februari. Även på slutet var han klar i huvudet, men kroppen sade stopp.

– Han är otroligt allmänbildad, han kan allt om allting. Han var påläst om allt verkligen. Man kunde fråga så här: “När var den här personen född?” Och han kunde svara på det. Han var som en bok, egentligen. Och han var ju så rolig också för att han var så fascinerad av datorer och av att en telefon är en dator. Han förstod vad jag kunde göra med min telefon. Han förstod Google.

Isabelle Norman och hennes morfar hade ett nära band. Som barn var hon ofta hemma hos sin mormor och morfar efter skolan. Hos morfar fanns svaren, kunskapen och tidskriften Illustrerad vetenskap. Kanske var det där som hennes intresse för vetenskap väcktes.

Att Isabelles fokus blivit datorer är lite oväntat. Hon har inte sysslat med programmering som liten, hon är ingen datanörd. Hon hävdar att det finns många missuppfattningar om IT.

– Den största fördomen är väl att det är ett mansyrke och att det är en viss typ av människor som sysslar med IT. Det finns en tro att IT bara är programmering. Men IT är ju gigantiskt. Det är programmering, verksamhetsutveckling, företagsprocesser, användargränssnitt och design med mera.

Isabelle själv är mest intresserad av hur företag kan fungera bättre genom att på bästa sätt använda sig av IT-tekniken.

– Vad måste man göra för att anpassa sig till tekniken? Det handlar ju mycket om att kunna koppla ihop det digitala med det som man redan har som existerande fysiska tillgångar.

Riskerar inte fler att bli utan jobb då?

– Jag ser inte det som ett problem. Vi kommer hitta på nya jobb, det behöver inte ta slut på jobb. Kursen jag läser nu handlar just om det här. Alla nya teknologiska innovationerna gör att vi kommer få andra saker att göra. Vi kommer att göra ännu bättre saker.

Samtalet går över till att handla om olika framtidsscenarier. En automatiserad och robotiserad värld där mänsklig muskelkraft ersätts av nya uppfinningar. Isabelle Normans favoritfilm Ex Machina handlar om artificiell intelligens, AI.

– AI handlar om att vi ska ersätta människors kognitiva förmåga, att få en maskin att fungera och tänka och prata som en människa. Det känns ju som någonting helt omöjligt. Så jag tycker att det är jättespännande. Hela filmen går ut på att man ska sätta en människa framför en maskin och så ska den här personen försöka avgöra om den kommunicerar med en människa eller en robot.

Filmidén bygger på ett verkligt test, kallat Turingtestet som utvecklades av Alan Turing 1950, för att ta reda på om en maskin är mänsklig eller inte.

– Just nu är det stort med AI. Snart kanske det är möjligt att göra Turingtestet på en helt annan nivå. Visst det här är en film, ingenting är verkligt än. Men det blir ändå en inspiration. Tänk om det här är framtiden? Tänk om vi kommer ha robotar som vi inte vet om de är människor eller robotar? Det känns väldigt skrämmande, säger Isabelle.

Hennes dator har en vit äppelformad logotyp, men Isabelle har klistrat en annan logga över den. Det är en pixlig figur med stort huvud – föreningen Datatjejs symbol.