Det framgår av nya resultat från den så kallade Ulsamstudien i Uppsala, som publiceras i tidskriften Journal ot the American Geriatric Society.

– Att inte vara beroende av andras hjälp har stor betydelse för äldres livskvalitet. Därför är det viktigt att veta vilka livsstilsfaktorer som kan öka chanserna att leva både långa och självständiga liv, säger geriatrikläkaren och doktoranden Kristin Franzon vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet.

Studien omfattar drygt 1 100 män som följts under upp till 16 år efter att de vid i genomsnitt 71 års ålder genomgick en stor hälsoundersökning, besvarade en omfattande livsstilsenkät och under en vecka noga förde dagbok över sina matvanor.

Artikelbild

| Självständiga. En klar majoritet av 87-åringarna klarade fortfarande på egen han de flesta vardagssysslor och behövde inte någon annans hjälp för att gå ut och promenera.

Medellivslängden för svenska män är 80 år, en gräns som de flesta av männen i studien passerade med flera års marginal, och fortfarande vid 87 års ålder levde en betydande majoritet självständiga liv.

– De var inte dementa, hade eget boende, klarade på egen hand vardagssysslor som att klä sig och sköta sin egen hygien och behövde inte någon annans hjälp för att gå ut och promenera, säger Kristin Franzon.

Tre livsstilsfaktorer som kom fram när männen undersöktes vid 71 års ålder stack ut som särskilt gynnsamma för att bibehålla ett självständigt liv vid mycket hög ålder: livslång rökfrihet, att inte ha dragit på sig fetma och att äta "medelhavslikt", med en hel del fisk, frukt och grönt, men lite kött och mejeriprodukter.

– Däremot var litet övervikt ingen nackdel, så länge som den inte hade satt sig på buken. Vi ser inga skäl för äldre lätt överviktiga män utan bukfetma att banta i tron att det gör dem friskare. Vad de äter verkar däremot vara viktigt, säger Kristin Franzon.

Flera andra livsstilsfaktorer i 70-årsåldern, som till exempel att ha en hög grad av fysisk aktivitet, ökade visserligen chanserna att leva mycket länge, men påverkade inte möjligheten till ett självständigt liv.

– Jag hade nog väntat mig ett samband mellan fysisk aktivitet och förbättrade chanser till ett självständigt åldrande. Varför det inte blev så är oklart, kanske har vi använt ett för grovt mått att mäta fysisk aktivitet. Detta är något som vi kommer att undersöka närmare i fortsatta studier där vi också analyserar sådana faktorer som till exempel greppstyrka och muskelmassa, säger Kristin Franzon.