Det var i höstas som det kommunala bolaget Uppsala vatten AB grävde ett schakt på några meters djup som plötsligt fylldes med dieselolja. Platsen ligger i vattenskyddsområdet vid Vattholmaåsen.

– Vi avbröt direkt och har anmält till miljökontoret, säger Hans Hörting, projektledare på Uppsala vatten.

Föroreningarna påträffades under arbetet med en ny infiltrationsbädd dit vatten från Fyrisån ska ledas för att sedan renas naturligt i Vattholmaåsen. Längre söderut ska det sedan tas upp som Storvretabornas dricksvatten. Så går det till redan i dag i den befintliga bädd som ligger 150 meter från den nu anlagda.

Artikelbild

| Dricksvatten. Hit leds vatten från Fyrisån en liten bit bort. Vattnet tränger sedan ner i åsen där det renas naturligt. Längre söderut pumpas vattnet upp och blir dricksvatten åt Storvretaborna. Krister Hedman oroar sig för gamla föroreningar som han tror finns i marken.

Läs mer: Gifter i svenska vatten kartläggs

Frågan är om föroreningarna är en fara för vattnet som nu tillförs till åsen och blir dricksvatten. Den nuvarande anläggningen har varit i gång sedan 80-talet.

– Vi har tagit prover i alla år, och inte stött på några föroreningar, säger Sven Ahlgren på Uppsala vatten, som var med när den befintliga anläggningen gjordes.

Miljökontoret tonar ned riskerna utifrån vad som är känt i dag.

Artikelbild

| Infiltrationsbädd. Den nya bädden får inte tas i bruk innan området sanerats av Uppsala vatten.

– Oljan påträffades inte i själva vattentäkten utan där man skulle dra ledningar. Man tar också prover hela tiden på vattnet och har inte hittat något. Viktigt nu är att den nya anläggningen inte får tas i bruk innan man sanerat, säger Marie Nilsson, miljöinspektör, som kommer att besöka platsen för att bilda sig en uppfattning.

Är saneringen som krävs omfattande?

Artikelbild

Vandalisering av naturen. 1968 besöker UNT och tjänstemän från kommunen Lena grustag där oljefat har dumpats och sprungit läck. Tjänstemännen upprörs över vandaliseringen av naturen.

– I det här läget så är det inte en jättestor sanering, men visar det sig att det finns mer i marken så kanske den kommer att utökas, säger Marie Nilsson.

Även Uppsala vatten menar att det inte är någon risk att föroreningarna kommer till infiltrationsbassängerna, och uppger att de tagit prov och säkerställt att det inte har spridits.

Artikelbild

Hot. "Ett allvarligt hot mot grundvattnet", så beskrivs situationen med dumpade oljefat i UNT-artikeln 1968. Nu har dieselolja kommit i dagen i gen under grävningar i det gamla grustaget.

På fastigheten bor lantbrukaren Krister Hedman. Här har han vuxit upp och han minns hur det var när det låg ett asfaltverk här i det gamla grustaget i Vattholmaåsen.

1968 skrev UNT om hur man påträffat ett 30-tal fat med olja i marken på fastigheten. Kommuntjänstemän som besökte platsen uttalade i artikeln allvarlig oro för föroreningarnas påverkan på dricksvattentäkten. Många fat olja togs också bort, men långt i från alla, uppger Krister Hedman.

Artikelbild

| Lena-Husby. Här, ett par kilometer norrut från Storvreta längs väg 292, ligger det gamla grustaget där kommunen pumpar in vatten i Vattholmaåsen.

– Jag tror det finns enorma mängder kvar i marken. En betydande mängd fat bara försvann. Jag minns att det var stort rabalder, säger han.

Enligt Krister Hedman har det grävts ned föroreningar både norr och söder om infiltrationsanläggningarna.

– Och nu har man ju påträffat olja mitt emellan, så det finns nog över allt i marken här.

Men Uppsala vatten säger ju att vattenkvaliteten alltid varit bra?

– Ja, men det känns ändå olustigt att de trycker in vatten i åsen i en befintlig sophög, säger Krister Hedman.

Enligt honom har han och hans familj flaggat för föroreningarna både när den befintliga anläggningen byggdes, och i somras på ett möte inför arbetet med den nya.

– De borde ha lyssnat på oss som bor här, men det har de inte gjort, säger han.

Läs mer: Modell av åsen ska öka riskmedvetandet

Projektledaren på Uppsala vatten Hans Hörting uppger att han inte känt till något om föroreningar i marken.

– Jag hade ingen aning. Den gamla infiltrationen fanns ju där och har fungerat. Och vi tog prover inför det här projektet, men kunde inte hitta något, säger Hans Hörting.

Det är Gustavianska stiftelsen, som förvaltas av Uppsala akademiförvaltning, som äger marken. Uppsala vatten arrenderar den och ska bekosta den nu planerade saneringen.

– Så är det i första läget, sedan får vi väl se längre fram, säger Hans Hörting.