Jag möts i receptionen av Erik Klingenberg. Han guidar mig genom de ljusa korridorerna i Regionernas hus tills vi kommer längst upp där en helt ny vy av Uppsala stad breder ut sig som en fin kuliss trots det gråmulna februarivädret. Sedan i höstas är Erik Klingenberg suicidsamordnare för Region Uppsala, där det huvudsakliga arbetet innebär att forma riktlinjer och ta fram metoder för att i ett tidigt skede kunna förebygga självmord och öka samhällets kunskaper om detta något tabulagda ämne. Enligt Erik Klingenberg arbetar de flesta av Sveriges landsting idag i någon form med att förebygga självmord, och har ett etablerat program för suicidprevention där en samordnare ingår.

Hur ser självmordsstatistiken ut för Sverige överlag?

– Man kan se att siffrorna har gått ner och planat ut från och med 2000-talet, efter att från 80-talet varit riktigt höga. 1981 var antalet självmord 2237, vilket kan jämföras med 1470 personer 2016.

Artikelbild

Följer Uppsala samma trend?

– Även om Uppsala ligger relativt lågt i självmordsstatistiken, var antalet självmord 2016 51 personer i Uppsala län. Det betyder att en person i veckan tog sitt liv, vilket inte är acceptabelt. Ser man till de olika åldersgrupperna i Sverige överlag, är självmord den vanligaste dödsorsaken för män 15-44 år, och den näst vanligaste för kvinnor i samma ålderskategori. Man kan även diskutera riskgrupper och riskfaktorer där män+ålder är exempel på det förra, medan depression, psykiska sjukdomar och stress är exempel på senare. Antalet självmord bland just "äldre män" har i jämförelse med andra åldersgrupper minskat väldigt lite över åren och tyvärr visat sig vara svår att fånga upp och arbeta förebyggande med.

Hur kommer det sig att Uppsala har relativt lågt själmordstal? Hur kan det skilja sig mellan länen?

– Det beror bland annat på att det egentligen inte finns någon standardmall för bedömningen av självmord. Man delar nämligen in fallen i "säkra självmord" som avser avsiktlig destruktiv handling, och "osäkra självmord" som avser skadehändelse med oklar avsikt, därför kan det alltså skilja mellan olika län beroende på om man i bedömningen är mer eller mindre restriktiv.

Artikelbild

Inom vilka områden bör man förbättra insatserna för suicidprevention?

– Det gäller att se på områden där kanske både riskgrupper och riskfaktorer finns. Riktlinjer och arbete med suicidprevention bör implementeras i allt från skolor till äldrevård för att fånga upp grupper i alla åldrar och förebygga och uppmärksamma förekomsten av självmord. Vi ska även satsa på att involvera fler delar av samhället, till exempel Trafikverket och polisen – hur kan man inom dessa sektorer arbeta för få ner antalet självmord och självmordförsök? Detta är ett komplext ämne utan snabba lösningar eftersom det berör så många och på flera olika plan.

Artikelbild

Har allmänheten tillräckliga kunskaper om suicidprevention?

– Man har ju sett att psykisk ohälsa fått mer och mer uppmärksamhet inte längre är lika tabubelagt att prata om. Inom detta område är dock självmord fortfarande ganska eftersatt och behöver också få komma fram mer. Jag upplever ändå en stor lyhördhet när man pratar om detta, både inom regionen och kommunerna, vilket tyder på ett ökat intresse och förståelse för att vi alla måste hjälpas åt att sprida kunskap och uppmärksamma problematiken kring självmord. Här spelar ju även media en stor roll: man ska inte vara rädd att uppmärksamma och rapportera men det ska göras på ett korrekt och avdramatiserat sätt.

Vilka motstånd möter du i ditt arbete?

– Jag möter fortfarande en del med den åsikten att självmord inte kan förebyggas – att en del helt enkelt inte går att rädda, men det stämmer inte. Ibland är det även tufft gällande de ekonomiska resurserna som krävs för arbetet, och man undrar om suicidprevention prioriteras lika högt som till exempel trafik- och flygsäkerhet, där dödssiffran per år egentligen är betydligt lägre.

Skulle du säga att detta är ett nutida samhällsproblem?

– Det finns ju en ökad press och stress i dagens samhälle, med ett hårdare samhällsklimat och även viss oro för framtiden. Eftersom psykisk ohälsa bland unga blir allt vanligare kan detta delvis kopplas till det digitala samhället och (sociala) mediers påverkan – vilken framtidsvision tar man egentligen del av och hur hanterar man den?

Hur ser framtiden ut, vad är nästa steg?

– Vi ska bland annat delta i en journalgranskande studie där man jämför statistik över hela Sverige. Förhoppningarna är att detta kommer ge djuplodande kunskaper om det egna länet och vilka riktlinjer och strukturer som vi i Uppsala behöver.