UNT gjorde några nedslag i festivalen, vars vitt skilda verksamheter hölls i bland annat Missionskyrkan, Domkyrkan, Universitetet och Ekonomikum.
Lördagens invigningstalare i Missionskyrkan var biskop emeritus Jonas Jonsson, som fyllde kyrksalen under sitt föredrag Den inre trädgården – hur odlar vi vår själ?
– Var och en av oss är skapad till Guds avbild, och därför sitter här just nu 221 av Guds ikoner, somliga av oss gamla, sotiga och sönderkyssta, sa Jonas Jonsson, som med sitt kraftfulla bildspråk lockade publiken till många skratt.
Ikoner, ja. Intresset för ikonmåleri i Sverige har vuxit, och en trappa upp, i lokalen Insikten, hade ikonmålarna Anders Hollmer och Rose-Marie Rönnblom samlat en skara entusiaster, ivriga att lära sig både teori och praktik. Salen blir fullsatt och extrastolar måste bäras in. Under eftermiddagen ska de lära sig måla klassiska motiv som Välsignelsens hand och Gudsmodern Marias initialer.
Anders Hollmer har målat ikoner sedan början av 1970-talet.
– Jag funderar över vad som händer med oss i målandet av den heliga bilden.
Rose-Marie Rönnblom visade upp sin första ikon, och berättade om när hon lade på de sista, vita livgivande linjerna i Jesu ansikte.
– Det var en otrolig känsla!
I Universitetshuset några kvarter bort pågick samtidigt en mängd intressanta föredrag och diskussioner. I en fullsatt sal IX diskuterade biskop emeritus Martin Lind, som skrivit en avhandling om Kristendom och nazism, och historieforskare Björn Ryman under rubriken Svenska kyrkan och nazismen – ett arv av konfrontation eller medlöperi? Martin Lind hävdade att även om ärkebiskop Erling Eidem ”ibland var oförlåtligt tyst” om nazismen, så var han vid andra tillfällen desto aktivare:
– 1936 tog Eidem emot den tyske prästen och motståndskämpen Dietrich Bonhoeffer som fick bo i Ärkebiskopsgården, föreläsa för studenterna i Uppsala och träffa prinsarna Oscar och Eugen.
Bonhoeffer avrättades nio år senare av nazisterna, 9 april 1945 i Flossenbürg. En präst som tidigt stod upp mot nazismen var Johannes Lindberg, professor i exegetik i Lund. Redan 1933 skriver han ett inlägg i DN mot nazismen.
– Han var en tvättäkta antinazist. En vecka efter kristallnatten 1938 predikade han mycket tydligt i Lunds domkyrka om judisk-kristen etik, sa Björn Ryman.