De röda rosorna lyser mot bagarstugans bländvita vägg, där miljöpartisten Niclas Malmberg möter upp. Nedanför rinner Vattholmaån som försett byn med kraft till järnproduktion sedan medeltiden.

– Vattholma var ju ett gammalt bruk redan på Gustav Vasas tid, säger han.

På andra sidan ån går Upptåget, som Niclas Malmberg tar till jobbet i riksdagen och kulturutskottet. Mycket kraft har lagts under mandatperioden på kulturarvspolitiken och dess två ben, att bevara och tillgängliggöra de nationella kulturarven, säger han.

Artikelbild

| Agneta Gille (S) tog med sig kulturministern och kulturutskottet hem till Österbybruk en gång. "Jag gör vad jag kan för att sprida kännedomen, men det är långt kvar innan kunskapen om bruken slagit igenom stort", säger hon.

– Kulturarvsfrågor är oerhört viktiga. Ökad kunskap kring vårt arv är så positivt på så många sätt, det ger oss självkänsla och talar helt emot främlingsfientlighet i och med att man förstår att vi är och alltid har varit allt annat än en isolerad miljö. Vi har alltid stått i samklang med omvärlden. Det visar ju inte minst vallonbruken i Uppland.

Vad gör du konkret i riksdagen som påverkar brukens bevarande och tillgänglighet?

– Vi har tagit ett brett perspektiv runt kulturarvsfrågorna för att se till att det finns tillräckligt med resurser till att vårda och sprida kunskap via de regionala kulturnämnderna. Där har vi kommit fram bra och det visar ju Region Uppsala som nu ska arbeta fram en strategi för bruken.

Men exempelvis länsstyrelsen i Uppsala län menar ju att de statliga resurserna är alldeles för små?

Artikelbild

| Vallonsmedjan i Österbybruk är världsunik och borde vara ett världsarv, menar Agneta Gille (S). På bilden syns hantverkaren Bernt Östlund.

– Det saknas absolut pengar och det är en av miljöpartiets viktigaste valfrågor på kulturområdet. Staten måste ta ansvar här. Nu har vi god kontroll på ekonomin och det är helt realistiskt att tro att vi kan lägga 100 miljoner mer om året minst på kulturarvsområdet.

Statens fastighetsverk som äger delar av Lövstabruk har fått stora neddragningar. Fastighetsfrågorna när det gäller kulturarv är frustrerande och behöver en särskild genomlysning, menar Niclas Malmberg.

– Vi kan uppleva att allt vi skjuter till försvinner in i höjda fastighetskostnader. Vi måste se om vi kan lösa fastighetsfrågorna på annat sätt.

När det gäller vallonbruken i Uppland delar han bilden som flera andra har: potentialen utvinns inte i dag.

– Vi har till och med gått ett par steg tillbaka. Men riksdagen kan inte hantera sådana lokala frågor.

Flera har lyft frågan om bruken borde vara ett världsarv. Vad tycker du?

– Det är absolut något att fundera på.

I riksdagens kulturutskott sitter även socialdemokraten Agneta Gille, Uppsalabo men född och uppvuxen i Österbybruk och ledamot i herrgårdsstiftelsens styrelse. Gille är också ett vallonskt namn.

Men det är inte främst av nostalgiska skäl hon brinner för bruken.

– Det handlar om arbetstillfällen och att få folk att bo kvar. Turistnäringen borde kunna vara mycket större och mer internationell. Men jag tror att vi är på rätt väg i Österbybruk i alla fall.

Som många andra i den här serien lyfter hon behovet av samverkan mellan ideella föreningar och näringsidkare, att de har ett gemensamt mål. Utmaningen i Österbybruk, säger hon, är att få herrgården att verkligen blomma med evenemang som fester, bröllop, event, konferenser.

– Vi måste få det att leva upp - det får inte dö. Men det krävs investeringar.

Som riksdagspolitiker lade hon för flera år sedan en motion om att Statens fastighetsverk borde ta över fastigheter i Österbybruk.

– Men i stället behövde verket göra sig av med objekt, så jag fick lägga ned den tanken.

Konkreta saker ur hennes riksdagsvardag som kan gynna Upplands bruk är exempelvis en satsning på arbetslivsmuseer och finansiering av en samordnare som ska kunna hjälpa till att hitta EU-medel att söka.

– Att söka pengar är fortfarande så krångligt. En sådan person kan underlätta och jag hoppas mycket på det. Vi har varit väldigt dåliga på att söka externa pengar och det har istället handlat om väldigt mycket ideellt arbete.

Hur välkända tycker du att Upplands järnbruk är?

– Inte speciellt, måste jag erkänna. Men jag tror också att vi som själva är uppvuxna på bruken måste börja se vilken guldgruva de är.

Vad är det viktigast du som riksdagspolitiker kan göra för buken?

– Att fortsätta lyfta kulturarvsfrågorna och att efterlysa satsningar på besöknäring ihop med kulturarvet. Det är en stor möjlighet för landsbygden.

Tycker du att bruken borde var ett världsarv?

– Definitivt vallonsmedjan i Österbybruk. Den är världsunik. Men man måste ha en strategi, vara noga och jobba väldigt hårt. Men möjligheten finns.

Det här är sista delen i serien om framtiden för Upplands bruk. Skriv gärna till niklas.skeri@unt.se och ge dina reflexioner över Upplandsbrukens framtid.