Det visar forskare vid Karolinska institutet och Uppsala universitet i en studie som publiceras i tidskriften Rheumatology.

– Många studier har visat att gikt är vanligare bland överviktiga än bland normalviktiga personer. Det har dock varit oklart om det beror på överskottet av fett i kroppen eller på mindre nyttiga kost- och livsstilsfaktorer som förekommer oftare bland personer med höga BMI-värden. Vår studie ger det hittills starkaste belägget för att fetma i sig kan orsaka gikt, säger forskaren Susanna Larsson vid Karolinska institutet.

Den nya studien omfattar 2 115 personer med läkardiagnosticerad gikt och drygt 67 000 jämförelsepersoner. Alla hade testats för ett stort antal genvarianter som har visats vara kopplade till BMI-värdet eller inlagring av fett i buken.

Artikelbild

Den engelske karikatytecknaren James Gilroy beskrev 1799 gikt men en liten demon som biter sig fast och smärtar i stortåleden. Även omgikt kan drabba många andra leder är just stortåleden särskilt utsatt.

– Eftersom man ärver sina gener från mor och far och bär med sig dem ända sedan befruktningen förändras de inte av vilka matvanor och andra livsstilsfaktorer man väljer att ha. Därför antog vi att eventuella kopplingar mellan genvarianter som påverkar BMI-värdet uppåt och gikt skulle vara ett starkt belägg för ett direkt orsakssamband mellan övervikt och och ledsjukdomen, förklarar Susanna Larsson.

Sådana samband med gikt var just vad forskarna hittade för genvarianterna som är kopplade till högre BMI-värden. Genvarianter som kan bidra till bukfetma, även när BMI-värdet är normalt, hade dock inget samband med gikt.

– Det verkar alltså vara ett överskott av kroppsfett totalt sett snarare än mycket fett isolerat till buken som bidrar till utvecklingen av gikt, säger Susanna Larsson.

Men varför skulle ett överskott på kroppsfett ge upphov till en smärtsam inflammatorisk sjukdom i lederna?

Artikelbild

Susanna Larsson

– En viktig mekanism är förmodligen att fetma höjer nivåerna av urinsyra i blodet, eftersom det är typiskt för gikt att ett överskott av urinsyra bildas kristaller som ger upphov till smärta och inflammation i lederna. Genvarianterna som är kopplade till högre BMI-värden hade också samband med högre halter av urinsyra i blodet, säger Susanna Larsson.

Hon betonar att de genetiska sambanden mellan höga BMI-värden och ökad risk för gikt inte innebär att giktdrabbade överviktiga personer inte själva kan göra något åt sin situation.

– Tvärtom snarast stärker vår studie uppfattningen att viktnedgång kan vara ett sätt att motverka sjukdomen. Att man har ett flertal genvarianter som har samband med högre BMI-värdet innebär inte att det är omöjligt att gå ner i vikt, även om det kan vara något svårare än för andra, säger Susanna Larsson.