De senaste månadernas sparsamma nederbörd tillsammans med en rekordvarm försommar har inneburit ett pressat läge för lantbrukarna. Från det att spannmålsbonden Tina Rudolphson i Örsundsbro stoppade fröna i marken så har det enligt henne endast kommit 28 millimeter regn.

– När vi nu tog försommarskörden så var den hälften av vad den normalt är. Vi kunde se att gödslet inte ens smält in, så lite har det regnat, säger hon.

Allt som har med spannmål att göra kommer att bli dyrare om Tina Rudolphson tillåts spekulera. Öl och bröd kanske blir det som den enskilda konsumenten tidigast märker av. Men för djurägare så är det fodret. Att importera från andra länder tror Tina Rudolphson inte blir aktuellt.

Artikelbild

| Tina Rudolphson

– Alla värnar ju om den egna befolkningen och jag tror att länderna kommer att hålla på sina spannmål, det är lika jävligt i resten av Europa, säger hon.

Ute i hagen på gården står Tina Rudolphsons tjurar och äter. Men det är inte det solgula och torra grässtråna de betar av, utan ensilaget som var avsett för vinter. Läget är enligt Tina Rudolphson lika för de allra flesta bönder. Hon fick tidigare i veckan ett samtal från en bonde i Halland som undrade om hon hade någon halm att avvara. Tina Rudolphson menar att den kollektivism som finns bönder emellan verkligen har visat sig nu när tiderna är svåra.

– Det är klart man ställer upp, vi försöker ju att hjälpa varandra, säger hon.

För lantbrukare så är det ständigt en ständig kamp att hålla sig flytande menar Tina Rudolphson. De forna sötebrödsdagarna är ett minne blott. Många är beroende av EU-bidrag för att klara sig. Tina Rudolphson saknar dock fortfarande drygt en tredjedel av det stöd hon har rätt till från förra året.

Artikelbild

– Det gör jätteont. Jag får ju låna pengar för att få det att gå runt, men det är ju inte alla som har lika medgörliga banker, säger Tina Rudolphson.

Jordbruksverket har givit dispens åt landets bönder för att de ska mäkta med foderbristen. De får nu skörda på platser som de annars måste vänta till i slutet av sommaren med att slå. En hjälp så klart, och Tina Rudolphson tycker att det är bra. Men frågan är om någon kommer att vara villig att betala för det fodret.

Artikelbild

| Tina Rudolphson

– Dispensen gäller platser som inte brukas på samma sätt och har mindre skörd. En bal som annars kostar 400 kronor kostar i stället närmare det dubbla, hästägarna har nog en smärre överraskning att vänta i höst, säger hon.

Konsekvensen av den förödande försommaren har blivit att boskapsbönderna ställer sig på kö för att få slakta. De räknar inte med att ha tillräckligt mycket foder för att hålla djuren till nästa år, och kan inte ekonomiskt motivera förlusten om de skulle få köpa in för dyrt foder. Flera hästägare som tidningen har varit i kontakt med vittnar om samma sak: det finns inte ett grässtrå på betet.

På Lagga ridskola utanför Uppsala finns 25 hästar. Ett tiotal av dem är ute på bete, men flera behöver stödfodras på gården.

– Betet är slut, det växer ju inte till någonting. Frågan är om vi måste ta hem de andra också, bitvis är det ju bara jord, säger Eva Öberg på Lagga ridskola.

Terminens ridskoleavgifter är redan fakturerade. Någon höjning till förmån för högre foderpriser finns inte att ta ut i år menar Eva Öberg. Blir läget för ansträngt så kommer de att tvingas avliva hästar.

– Det gör ju ont i själen, hästarna är arbetskompisar man haft i 25 år eller mer. De har gjort sitt yttersta för oss och då måste vi ju göra samma sak för dem. Men det blir ju knapert, säger Eva Öberg