I dag finns bara två kläckerier i Sverige som levererar de kycklingar som sedan blir värphöns. Börje Hjalmarsson är vd för det ena av dem, Gimranäs i Herrljunga i Västergötland.

– Vi levererar ungefär 3,5 miljoner kycklingar per år till den svenska marknaden, säger han.

När hönorna på Gimranäs lägger ägg flyttas äggen direkt över till kläckeriet. Efter 21 dagar i ruvnings- och kläckningsmaskiner kläcks tiotusentals ägg samtidigt.

Det första som görs när kycklingarna har kommit ut ur äggen är att sortera dem efter kön. Arbetet görs för hand längs löpande band. Hos de bruna hönorna på Gimranäs är hönkycklingarna bruna och tuppkycklingarna gula. Hos de vita hönorna avslöjar i stället små detaljer på fjädrarna könet. I Japan finns en lång tradition av att utveckla sorteringsmetoderna och på Gimranäs är gästarbetare från Japan på plats under kläckningsdagarna.

Tuppkycklingarna åker sedan på ett band genom en gaskabinett med koldioxid. Efter några sekunder är de döda. En vakuumsug för ut kycklingkadavren till en container på utsidan. Där hämtas de av ett företag som maler ned dem och använder dem som biobränsle.

– Tuppkycklingarna är det ingen som vill ha. Därför gasas de. Egentligen är det stor skandal att de inte kan komma till nytta på ett bättre sätt. För oss blir det bara en kostnad, säger Börje Hjalmarsson, som inte tycker att avlivningen i sig är ett problem.

– Den sker helt smärtfritt, säger han.

Hur kan du vara säker på det?

– Man ser hur de bara faller. Det finns inget som tyder på en reaktion överhuvudtaget.

Bakgrunden till att tuppkycklingarna har blivit ett problem för äggindustrin är att aveln för värphöns och slaktkycklingar har olika mål. Foderkostnaden för en tupp av värphöneras blir i dag högre än det pris uppfödaren kan ta ut för kycklingen.

– Om man skulle föda upp de här kycklingarna skulle det ta kanske 18 veckor jämfört med fem veckor för slaktkycklingar, säger Helena Wall, professor på SLU i Uppsala.

Olika försök har gjorts för att försöka få ett slut på dödandet av nykläckta kycklingar. I ett projekt inom ekologiska jordbruk i Tyskland har priset på äggen till exempel höjts för att få in pengar till foder till tuppkycklingarna.

Helena Wall tror inte på att gå tillbaka till kombinationsraser, höns som lägger lite färre ägg och producerar lite mer kött.

­– Det skulle kräva mer resurser och belasta miljön mer. Det är inget storskaligt alternativ. Och skulle svenska ägg bli betydligt dyrare skulle förmodligen importen från andra länder öka, säger hon.

Något Helena Wall har större förhoppningar om är möjligheten att hitta en metod för att könsbestämma kycklingarna när de fortfarande befinner sig i ägget. Forskning inom det området pågår just nu i länder som Tyskland, Nederländerna, USA och Israel. Utmaningen är att hitta en metod som fungerar så tidigt som möjligt ­– innan kycklingfostret kan känna smärta, och som helst är billigare än att avliva de nykläckta kycklingarna.

I dag är det i Sverige inte möjligt att gå till affären och välja ägg från värphöns som har fötts upp utan att alla tuppkycklingarna har avlivats. Äggproduktion på annat sätt sker bara i mycket liten skala.

­– Att den här situationen har uppstått är ett tydligt tecken på att djuren bara ses som produktionsenheter. Det är en hemsk syn på djurliv, säger Moa Richter Hagert från Djurens rätt.