Det visar forskare vid bland annat Stockholms och Uppsala universitet i en studie som publiceras i den välrenommerade vetenskapstidskriften Current Biology.

– Man skulle faktiskt kunna beskriva det tidiga Sigtuna som den tidens London eller Shanghai, där befolkningen var en mix av lokalt födda och inflyttade från många olika håll, säger professor Anders Götherström vid Stockholms universitet.

Forskarna har undersökt lämningar från sex begravningsplatser efter 38 människor som levde och dog i den framväxande staden Sigtuna mellan 900- och början av 1100-talet. Till sin hjälp har forskarna haft bland annat metoder för att analysera bevarat dna i benprover och isotoper av grundämnet strontium i tänder, som kan ge en uppfattning om var en person levde när permanentänderna bildades under barndomen.

Artikelbild

Anders Götherström i labbänken när han analyserar ett prov.

– Redan i skolan får vi lära oss att vikingarna var ett folk som reste från Skandinavien till andra länder, till och mer ända till Amerika. Att det också skedde ett inflöde av människor hit från andra delar av världen är däremot inte lika känt för de flesta, säger Anders Götherström.

Här kan du läsa om vikingakrigaren på Birka som visade sig vara en kvinna.

Analyserna visar att bara hälften av de undersökta individerna hade vuxit upp i eller i närheten av Mälardalen. Resten hade kommit till Sigtuna senare i livet, i flera fall från södra Skandinavien, Norge och Danmark, men också från så långt håll som brittiska öarna, Ukraina, Litauen, norra Tyskland och andra delar av Centraleuropa.

– Den genetiska mångfalden bland Sigtunas invånare för tusen år sedan är jämförbar med den som setts hos romerska legionärer i England, som ju värvades från många olika geografiska områden och brukar betraktas som en extremt heterogen grupp, säger Anders Götherström.

Det fanns något fler kvinnor än män bland de tidiga invandrarna till Sigtuna, men den skillnaden i könsfördelning var så liten att den kan förklaras av slumpen.

Här kan du läsa mer om forskarnas kartläggningar av forntida dna.

I ett par fall visade strontium-analyserna att personerna hade vuxit upp i eller i närheten av Sigtuna, samtidigt som dna-analysera pekade på ett ursprung längre därifrån.

– Det är på sätt och vis ett extra roligt fynd eftersom det innebär att vi hittat andra generationens invandrare bland de begravda. Vad jag vet har man aldrig tidigare kunnat studera historisk migration på den detaljnivån, säger Anders Götherström.

Den nya studien är en del av det stora så kallade Atlasprojektet, lett från Stockholms och Uppsala universitet, som kartägger arvsmassorna hos 400 förhistoriska människor i Sverige.

Fotnot: Hela den vetenskapliga artikeln i Current Biology kan läsas här.