- Hur får vi folk att göra sitt bästa? Jo, genom att de får gemenskap och stöd och känner sig älskade. Det är det vi jobbar med här.
- Jag tror på det lekfulla. För att vara kreativ måste man må bra. Då får man inte undertrycka saker. Det roligaste är att komma hit och fråga alla hur de mår och vad jag kan göra för de ska må bättre.
- Ingenting är omöjligt. Den känslan vill jag ha här.
- Varför ska jag inte ha gott självförtroende? Det är många fler som borde ha det, som borde stå upp för sin kapacitet. En allsvensk fotbollsspelare kan inte låtsas som att han spelar i division VII.

Örjan Carlborg är en citatmaskin, en pratkvarn med finess. I morgon fredag installeras han som professor i genetik vid SLU, men den snabba akademiska karriärärn har inte varit utstakad på förhand. Han kom från ett hem utan akademiska meriter, en bondgård i Knutby. Byn där han ännu bor kvar.
- Akademin var en abstrakt miljö för mig. Men min mamma har alltid talat om att kunskap och studier är viktigt, säger han.
Men som genetiker vet han väl att man brås såväl på fädernet som mödernet.
- Pappa prövade hellre att laga traktorn själv än att betala någon för det. I kombination med mammas kunskapstänk har jag nog fått min inställning att ingenting är omöjligt. Om det beror på det genetiska arvet eller miljön går inte att veta.

Tidigare vicerektorn på Uppsala universitet, professor Ulf Petersson, har kallat Örjan Carlborg en av de mest lovande forskarna han sett under sina 40 år i universitetsvärlden. Men Örjan Carlborg lyfter hellre fram sitt ledarskap än sin forskning. Han har just gått en mentorsutbildning och verkar överfylld av intryck. Där har han förstått att han naturligt intresserar sig för saker som många ledare i universitetsvärlden måste lära sig. En av mängden av chefsklyschor som i hans mun känns trovärdiga och engagerande är att det roligaste i arbetet är det som rör den "kreativa människan". Han berättar hur kollegerna spelar schack, diskuterar och skriver poesi, eller går ut och springer på rasterna. Han lovordar frihet på jobbet och påpekar att alla inte är stöpta i samma form.
- Det är som med dagens idrott, det krävs individuell träning.

Hans avdelning skiljer ut sig och han tror att åsikterna om dem går i sär.
- En del kallar oss gökungar och tycker att vi tar för mycket plats, andra uppmuntrar oss att röra om i de gamla strukturerna.
Det är inte bara ledaren Örjan Carlborg som har en egen stil, utan även privatpersonen, eller kanske är de helt enkelt ett och samma i hans fall. Han bygger racingbilar och tävlar i bästa bilstereoljudet. Och så var det här med poesin, något han lärde sig som utbytesstudent i USA. Det handlar om att sätta ord på sina känslor, till exempel under den separation han gått igenom.
- Att skriva dikter står för kreativitet.
Han tror att många skulle behöva våga testa det oväntade, att exempelvis som bilintresserad tonårskille från Knutby börja skriva poesi.
- Många hämmas för att de inte törs testa. Där har man mycket att göra som chef på en arbetsplats.

Örjan Carlborg är närmast ett original. Men vem är inte det? Genetiken säger ju att alla är unika.
- Därför måsta man känna till sig själv och inte tvinga sig på någon. Hur man påverkar andra borde fler vara medvetna om.
Hans och kollegernas forskning finansieras bara genom en mindre andel pengar av SLU. Att de externa anslag som de i dag lever av bara sträcker sig ett par år fram i tiden är inget som oroar.
- Får vi mer pengar fortsätter vi, men misslyckas vi så är det ingen som dör. Värre än så är det inte.